Detta är denna historias titel, vilken också kan hittas ett flertal gånger i själva historien

Detta är den första meningen i denna historia. Detta är den andra meningen. Detta är denna historias titel, vilken också kan hittas ett flertal gånger i själva historien. Denna mening ifrågasätter det egentliga värdet av de första två meningarna. Denna mening informerar er om att detta är en självrefererande historia, det vill säga en historia som innehåller meningar som refererar till sina egna strukturer och funktioner. Detta är en mening som ger en avslutning på det första stycket.

Detta är den första meningen i ett nytt stycke i en självrefererande historia. Denna mening introducerar historiens huvudperson, en ung pojke som heter Billy. Denna mening talar om för er att Billy är blond och blåögd och amerikansk och tolv år och stryper sin mamma. Denna mening kommenterar det obehagliga i en självrefererande historia, men inser också den konstiga och lite lekfulla möjlighet till avståndstagande som den erbjuder författaren. Som för att illustrera den poäng som den förra meningen gjorde, påminner denna mening oss, utan att göra anspråk på att vara lustig, att barn är en speciell gåva och att världen är bättre när den berikas med den unika glädje och härlighet som de skänker den.

Denna mening beskriver Billys mammas uppspärrade ögon och utstickande tunga och refererar till de otrevliga stönanden och gurglande ljud som hon frambringar. Denna mening gör observationen att vi lever i osäkra och svåra tider och att relationer, även de som kan verka djupt rotade och permanenta, har en tendens att brytas samman.

Introducerar, i detta stycke, något som kallas meningsfragment. Ett meningsfragment. Ett till. Bra sak. Kommer att användas mer senare.

Detta är egentligen den sista meningen i denna historia, men har placerats här av misstag. Detta är denna historias titel, vilken också kan hittas ett flertal gånger i själva historien. När Gregor Samsa vaknade en morgon från oroliga drömmar, fann han sig själv i sängen, förvandlad till en gigantisk insekt. Denna mening informerar er om att den föregående meningen är från en helt annan historia (en mycket bättre sådan, måste medges) och har ingen plats alls i denna speciella berättelse. Trots vad den föregående meningen framhäver, så känner den här meningen sig tvingad att informera er om att historien ni läser i själva verket är "Förvandlingen" av Franz Kafka, och att meningen som avsågs av den föregående meningen är den enda meningen som i själva verket hör hemma i den här historien. Denna mening ogiltigförklarar det som hävdades av den föregående meningen genom att informera läsaren (den förvirrade stackaren) att detta stycke litteratur i själva verket är den Amerikanska Oavhängighetsförklaringen, men att författaren, i ett uttryck av extrem underlåtenhet (om inte till och med elakt sabotage) än så länge inte har inkluderat ens en enda mening från detta uppslitande dokument, även om han har sänkt sig till att använda ett litet meningsfragment, nämligen "När i följden av mänskliga händelser", mellan citationstecken nära slutet av en mening. Visandes en skarpsinnig vakenhet för hur uttråkad och rentav fientlig den normale läsaren är av de poänglösa, konceptuella lekar som de föregående meningarna hängivit sig åt, återför oss denna mening till slut till scenariot i historien genom att fråga "Varför stryper Billy sin mamma?" Denna mening försöker kasta lite ljus över frågan som ställdes av den föregående meningen, men misslyckas. Denna mening, däremot, lyckas, genom att den föreslår ett möjligt incestuöst förhållande mellan Billy och hans mamma och anspelar på de kopplingar till Freudianska komplikationer som vilken vaken läsare som helst omedelbart föreställer sig. Incest. Detta onämnbara tabu. Det universella förbudet. Incest. Notera meningsfragmenten. Bra litterär sak. Kommer att användas mera senare.

Detta är den första meningen i ett nytt stycke. Detta är den sista meningen i ett nytt stycke.

Denna mening kan antingen fungera som början eller slutet på stycket, beroende på var den placeras. Detta är denna historias titel, vilken också kan hittas ett flertal gånger i själva historien. Denna mening invänder kraftfullt mot hela den klass av självrefererande meningar som endast kommenterar sin egen funktion eller placering i historien, till exempel de fyra föregående meningarna, på grund av att de är monotont förutsägbara, oförlåtligt självöverseende och endast tjänar till att distrahera läsaren från historiens verkliga handling, vilket för tillfället verkar innefatta strypning, incest och vem vet vilka andra behagliga ämnen. Avsikten med denna mening är att peka på att den föregående meningen som, även om den inte i sig tillhör den klass av självrefererande meningar som den invänder mot, i alla fall också endast distraherar läsaren från historiens verkliga handling, vilket i själva verket rör Gregor Samsas oförklarliga förvandling till en gigantisk insekt (trots de högljudda motsägelserna av andra välmenande, men felinformerade meningar). Denna mening kan antingen fungera som början eller slutet på stycket, beroende på var den placeras.

Detta är denna historias titel, vilken också kan hittas ett flertal gånger i själva historien. Detta är nästan denna historias titel, vilken endast kan hittas en enda gång i själva historien. Denna mening menar beklagande att fram tills nu har den självrefererande formen på berättelsen haft en paralyserande effekt på framåtskridandet för handlingen - det vill säga, dessa meningar har varit så upptagna med att analysera sig själva och deras roll i historien, att de fullkomligt har misslyckats med att fungera som kommunikatörer av händelser och idéer som man hoppas skall kunna sammanfogas till en handling, till utveckling av historiens karaktärer, etc. Kort sagt, själva raisons d'Itre för vilken respektabel, hårt arbetande mening som helst i ett stycke övertygande skönlitterär prosa. Denna mening pekar dessutom på den tydliga analogin mellan dessa irriterande självmedvetna meningars pläderingar och likaledes ansatta människor, och den visar också analogt på den paralyserande effekt som överdriven och späkande självinspektion har.

Avsikten med denna mening (vilken också kan fungera som ett eget stycke) är att spekulera i att om den Amerikanska Oavhängighetsförklaringen hade skrivits och strukturerats så livlöst och helt utan sammanhang som denna historia hittills har, finns det ingen människa som vet vilket skruvat och lössläppt samhälle USA hade varit nu, eller till vilka djup av dekadens som dess invånare hade kunnat sjunka till, även till den nivå då sinnesförvirrade och degenererade författare konstruerar irriterande svårlästa och onödigt utdragna meningar som ibland äger den tveksamma, om inte till och med rent oönskade, förmågan att referera till sig själva och ibland även blir retoriskt helt utan paus eller påvisar andra tecken på oförlåtligt slarvig grammatik som onödigt överdrivna upprepningar som med största säkerhet skulle ha lömska effekter på livsstil och moral hos våra lättpåverkade ungdomar, vilket kunde leda dem till att begå incest eller till och med mord och kanske är det därför som Billy stryper sin mor, på grund av meningar som just den här, som inte har något skönjbart mål eller överskådligt ändamål och bara slutar var som helst, till och med mitt i en

Bisarrt. Ett meningsfragment. Ett fragment till. Tolv år gammal. Detta är en mening som. Fragmenterad. Och stryper sin mor. Förlåt, förlåt. Bisarrt. Detta. Mera fragment. Detta är det. Fragment. Denna historias titel, som. Blond. Förlåt, förlåt. Fragment efter fragment. Svårare. Detta är en mening som. Fragment. Jäkla bra sak.

Avsikten med denna mening är tredelad: (1) att be om ursäkt för den olyckliga och oförklarliga lapsusen från föregående stycke; (2) att försäkra dig, läsaren, att det inte kommer att hända igen; och (3) att återigen upprepa att vi lever i osäkra och svåra tider och att vissa aspekter av språk, vilka kan verka djupt rotade och permanenta, har en tendens att brytas samman. Denna mening tillägger inget av substans till avsikten med den förra meningen, utan tillhandahåller endast en avslutning till detta stycke, som annars kanske inte skulle ha någon.

Denna mening anspelar, i ett desperat försök att få till ett uns av handling i detta paralyserade stycke prosa, hastigt på Billys frenetiska försök att dölja sina handlingar, följt av ett lyriskt, rörande och underbart skrivet parti i vilket Billy försonas med sin far (och på så sätt löser de subliminala Freudianska konflikter som är så tydliga för den vakne läsaren) och en avslutande, spännande scen med en polisjakt under vilken Billy av misstag blir skjuten till döds av en ung, nybakad polis som råkar i panik och som genom ett sammanträffande också heter Billy. Denna mening, även om den i grunden hyser all sympati för de berömvärda försöken som den föregående action-fyllda meningen gjorde, påminner läsaren om att sådana förespeglingar om en historia som faktiskt inte ännu existerar, på intet sätt är ett substitut för den äkta varan och kommer därför inte att släppa författaren (den stryktåliga klantskallen) ur de proverbbala klorna.

Stycke. Stycke. Stycke. Stycke. Stycke.

Stycke. Stycke. Stycke. Stycke. Stycke.

Stycke. Stycke. Stycke. Stycke.

Avsikten. Med detta. Stycke. Är att be om ursäkt. För dess onödiga användning. Av. Meningsfragment. Förlåt.

Avsikten med denna mening är att be om ursäkt för de poänglösa och larvigt omogna lekar som de föregående två meningarna hängivit sig åt, samt att uttrycka den ånger som vi, de mer vuxna meningarna, känner inför att hela framtoningen på denna historia är sådan att den inte tycks kunna kommunicera ett enkelt, om ändå skrämmande, scenario.

Denna mening önskar be om ursäkt för alla onödiga ursäkter som återfinns i denna historia (inkluderande denna) vilka, trots att de med all önskvärd tydlighet placerats här för att blidka de mer förargade läsarna, endast på ett vansinnesframkallande rekursivt sätt försenar framskridandet av den nu nästan helt bortglömda handlingen.

Denna mening får ett utbrott mot interpunktionen som bringar bud om att denna extrema ökning av självreferens som appliceras på meningar, skulle kunna utveckla en vana som skulle kunna bli en veritabel Pandoras ask av potentiellt kaos, för om en mening kan referera till eller anspela på sig själv, varför inte en lägre, underordnad sats, kanske just denna bisats? Eller detta meningsfragment? Eller tre ord? Två ord? Ett?

Kanske är det passande att denna mening vänligt och utan något spår av nedlåtenhet påminner oss om att vi verkligen lever i osäkra och svåra tider och att folk i gemen helt enkelt inte är tillräckligt trevliga mot varandra och att vi, vare sig vi är kännande människor eller kännande meningar, borde försöka hårdare. Jag menar, det finns något som kallas fri vilja, det måste finnas, och denna mening är i sig ett bevis på detta! Varken denna mening eller du, läsaren, är totalt hjälplösa när vi ställs ansikte mot ansikte med alla de obarmhärtiga krafter som verkar i universum. Vi borde stå fast, se sanningen, ta Moder Natur i ett rejält struptag och bara försöka hårdare. Struptag. Hårdare. Hårdare, hårdare.

Förlåt.

Detta är denna historias titel, vilken också kan hittas ett flertal gånger i själva historien.

Detta är den sista meningen i denna historia. Detta är den sista meningen i denna historia. Detta är den sista meningen i denna historia. Detta är.

Förlåt.

Text: Torbjörn Eriksson (översättning)