Myten om högskolan

Många av er ungdomar där ute funderar allvarligt på att börja på högskolan. Det är, så klart, en lögn. Det enda ni ungdomar tänker på är hög musik och sex. Tro mig, de är nära besläktade med högskolestudier.

En högskola är egentligen bara en massa rum där man sitter i typ tvåtusen timmar och försöker memorera saker. Dessa tvåtusen timmar är utspridda över fyra år; resten av tiden ägnas åt att festa, sova och att ragga.

Kort sagt lär man sig två olika ämnesgrupper på högskolan:

1. Saker man behöver veta i verkliga livet (två timmar). Hit här bland annat hur man ringer "mottagaren betalar"-samtal och hur man får bort öl- och pizzafläckar från sin pyjamas.
2. Saker man inte behöver veta i verkliga livet (1998 timmar). Det här är det man lär sig på föreläsningar i ämnen som slutar på -ologi, -osofi, -ik, och så vidare. Tanken är att man skall memorera det som sägs på dessa föreläsningar, anteckna i små häften, tenta ämnena och sedan glömma bort allt om dem. Skulle man misslyckas med att glömma, blir man professor och tvingas vara kvar på högskolan så länge man lever.

Det är väldigt svårt att glömma bort allt. Jag exempelvis skulle under min tid på högskolan - fråga mig inte varför - memorera namnen på tre metfysiska poeter andra än John Donne. Jag har lyckats glömma en av dem, men jag minns fortfarande att de andra två hette Vaughan och Cranshaw. Ibland, när jag försöker komma ihåg viktiga saker som till exempel om min fru sa åt mig att köpa tonfisk i olja eller tonfisk i vatten, poppar Vaughan och Cranshaw upp i skallen, mitt i stormarknaden. Det är ett fruktansvärt slöseri med hjärnceller.

När man studerar på högskolan skall man välja linje, vilket bestämmer vilka ämnen man memorerar och glömmer mest av. Jag skall ge er ett väldigt viktigt råd: Se noga till att inte välja ett ämne som behandlar kända fakta och rätta svar.

Detta innebär att man inte kan välja en linje som innehåller matematik, fysik, biologi eller kemi, eftersom dessa ämnen involverar kända fakta. Om, till exempel, du väljer att läsa matematik kommer du en gång att vandra in i föreläsningssalen, och föreläsaren säga något i stil med: "Laplacetransformera följande fjärdegradsintegral, och extrapolera ditt svar till fem giltiga decimaler." Skulle du inte lyckas få exakt det svar som föreläsaren har tänkt sig, har du sumpat kursen. Det samma gäller kemi; om du på en tenta skriver att kol och väte kombinerat blir trä, så har du misslyckats. Han väntar sig att du skall komma fram till samma svar som han och alla andra kemister har kommit överens om. Vetenskapsmän är extremt petiga med sånt.

Alltså bör du välja ämnen som svenska, filosofi, psykologi eller sociologi - ämnen där ingen egentligen förstår vad någon annan pratar om, och som dessutom knappt innehåller några fakta överhuvudtaget. Jag har studerat alla dessa ämnen, så jag skall ge er en snabb översikt:

Svenska
Detta ämne involverar bland annat att skriva långa uppsatser om böcker som du har läst små stycken ur strax innan tentan. Ett litet tips för att få bra betyg på era uppsatser: Skriv aldrig något om en bok som någon med ens en gnutta sunt förnuft skulle gjort. Säg till exempel att ni har läst Moby Dick. Någon med en gnutta sunt förnuft skulle skriva att Moby Dick är en stor, vit val, eftersom karaktärerna i boken hänvisar till den som en stor, vit val ungefär elvatusen gånger. Så i er uppsats skriver du att Moby Dick egentligen är Irland. Din examinator, som är dödstrött på att rätta uppsatser och aldrig har gillat Moby Dick, kommer tycka att du är makalöst kreativ. Kan du regelbundet komma på vettlösa tolkningar av enkla berättelser är svenska ämnet för dig.

Filosofi
Detta går huvudsakligen ut på att sitta i ett rum och komma fram till att det finns inget som heter "verklighet" eller "gå på lunch". Filosofi är ämnet för er som planerar att knarka en del.

Psykologi
I psykologi pratar man en del om råttor och drömmar. Psykologer är besatta av råttor och drömmar. Jag ägnade en hel termin åt att lära en råtta att trycka på små knappar i en viss ordning, för att sedan lära min rumskamrat att göra samma sak. Råttan lärde sig mycket snabbare. Min rumskamrat är nu läkare. Om du gillar råttor eller drömmar bör du välja psykologi.

Sociologi
På grund av dess totala brist på samhängighet är sociologi med bred marginal ämnet framför andra. Jag gick på hundratals föreläsningar och läste högvis med sociologiskrifter utan att en enda gång få höra eller läsa ett sammanhängande uttalande. Detta beror på att sociologer vill bli betraktade som vetenskapsmän, så de ägnar större delen av sin tid åt att översätta enkla, självklara observationer till akademikerkod. Om du planerar att läsa sociologi måste du lära dig att göra detsamma. Ponera till exempel att du har upptäckt att barn gråter när de ramlar och slår sig. Detta bör du formulera som följer: "Metodisk observation av de sociometriska beteendetendenserna hos prematura individer indikerar närvaron av ett kausalt förhållande mellan markrelaterad tropism och lakrimstoriska, eller gråtande, beteendemönster." Kan du fortsätta på samma sätt i femtio eller sextio sidor, kommer du att få ett stort stipendium av staten.

Text: Alex Johansson (översättning)