Längdhopp, faan vad enkelt
Faan vad enkelt, jag hoppade fyra meter i skolan eller var det fem? Den kommentaren har jag fått ett antal gånger och det blir bara längre för varje gång man pratar med någon som ska imponera.
Den dagen en man kommer fram till mig och talar om att han fick hela "paketet" fullt med grus då kan vi börja snacka längdhopp på allvar. Hur många gånger har jag inte rättat till bikinibyxorna efter jag har gått upp ur sandgropen och hur många gånger har jag inte vänt ut och in på trosorna för att diskret tömma ut all sand? Bara för att vara den manliga delen av publiken till lags. Varför tror ni att alla fotografer sitter med sina stora objektiv framför gropen?
Längdhopp är inte bara en olympisk gren. Jag skulle vilja påstå att det är den mest erotiska och vulgäraste av alla friidrottsgrenar. Många tycker säkert att det är löjligt att jaga centimetrar i en sandgrop men för min del handlar det mest om att få vresa för hela världen utan att för den sakens skull bli utpekad som en exhibitionist. Det enda som jag tänker på när jag står där innan ett hopp är: Hoppas att bikinibyxorna alternativt baddräkten åker in i häcken och blottar mina skinkor på ett sätt som folk tror är helt naturligt, så att när jag springer mot plankan inte kan tänka på nått annat än hur jag ska ta mig upp ur gropen utan att fotograferna ska få sin vulgobild.
Varför blir något som är så enkelt så svårt i längden?
/Erica "grus i musen" Johansson
Text: Erica Johansson. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
|
