Skidåkarens ordlista
Ben
Det finns 206 ben i människokroppen. Detta bör dock ej avskräcka eftersom de tre benen i örontrumpeten - hammaren, städet och stigbygeln - aldrig har brutits vid skidåkning.
Bindningar
En mekanism som skyddar skidåkaren från allvarliga skador vid fall, genom att lösgöra skidorna från pjäxorna och skicka ut dem över pisten för att fälla omkull andra skidåkare.
Fjäll
Ett eller flera berg där skidåkning kan företas mer eller mindre organiserat. Även de vita områden, på din näsrygg och dina kinder, där solen bränt alldeles för hårt.
Förberedelser
Ett axplock enkla övningar för att se till att du verkligen är redo för pisterna:
- Surra ett par rejäla tegelstenar vid vristerna och storma uppför ett trapphus.
- Sätt dig på ett fönsterbleck på fjärde våningen, med skidor på och stavar i knät, i minst en halvtimme.
- Surra ihop vristerna, ligg raklång på golvet och försök därefter, med en banan i vardera handen, att resa dig.
För-hopp
Den manöver där experten, redan innan en puckel, ser till att hoppet blir lyckat. Nybörjare kan verkställa ett för-fall strax innan de tappar balansen och, om så är önskvärt, kanske till och med föregå detta med ett för-skrik och ett par för-stön eller annan för-nedring.
Gravitation
En av de fyra grundläggande krafter som påverkar skidåkare. De andra tre är den starka kraften, som får bindningar att kärva ihop; den klena kraften, som får vristerna att tappa greppet i svängarna och elektromagnetism; som drar ur den sista krämen i ditt bilbatteri på parkeringen. Se även Masströghet.
Handskar
Dessa är snävt formgivna för att försvåra all cirkulation, utan att därför medge någon form av smidighet för handen. De brukar även i de flesta fall kunna släppa in väta i handsken utan att tillåta fukten i fodret att slippa ut.
Lavin
En av de få riktiga faror skidåkare kan ställas inför, och som helt utan orsak skrämmer försiktiga individer att avhålla sig från skidåkning. Jämför: Snöstorm, första hjälpen, frakturer, förfrysning, nerkylning och lifthaveri.
Längdskidåkning
En traditionell nordisk teknik för skidåkning i alla miljöer. Den ger god träning och kräver inga dyra liftkort. Man undviker också såväl köer som annan trängsel. Se även Längdturåkning.
Längdturåkning
Ett sätt att lugnt kunna skida ut på den vackra vildmarkens stigar och glida genom snötyngda skogar, långt från stressen och stöket i backarna, utan att höra annat än skidornas lätta fräsande och de dämpade skriken på hjälp från andra åkare som sjunkit ned i de vindpinade snödrevens djupa, fluffiga famn.
Masströghet
Benägenheten hos skidåkarens kropp att motverka alla försök till ändring av såväl åkriktning som hastighet, i enlighet med Newtons första lag om kroppar i rörelse. Den samverkar med följande fysiska lagar.
- Två föremål av olika massa, som faller parallellt, kommer att ha samma fallhastighet, men det lättare kommer att få en längre sjukhusvistelse - i tiden - och ett längre gips - upp på låret.
- Materia kan varken skapas eller förstöras, men om materia faller ur jackfickan, glöm att du hittar denna materia igen, i detta universum.
- Lagen om okontrollerade krafters möte med orörliga föremål. (se: Träd)
Skida!
En varning för att uppmärksamma åkare längre ned att en skida kommit lös på pisten. En annan varning åkare bör hålla i minnet är "Lavin!" som gör alla uppmärksamma på att själva pisten har kommit lös.
Skidåkare
En person som sätter armar och ben i pant för att få en chans att bryta av dem.
Skråa
Att snedda över pisten; ett av två mycket enkla sätt att minska hastigheten.
Träd
Det andra sättet.
Vrist
Det missfärgade området längst ned på benet, som sträcker sig från punkten där krampen i foten avtar till punkten där ömheten i det blåslagna smalbenet vidtar.
Åkställning
Du skall vara mjuk i knäna, men ändå lätt skakig; hålla armarna rakt ut, försedda med rejäl gåshud; händerna framåt, hårt knäppta med vita knogar och iskalla fingrar; ögonen lätt vinda och flackande i alla upptänkliga riktningar. Läpparna skall darra, och du skall mumla, "Vad har jag här att göra?"
Text: Lillen (översättning)
|
