Brev till redaktionen
från Ulf Lundell

(Belönat med 200:-)

Erotik...? Ja herre Gud... Vad säger man? What's a man to say? Det är en kamp. En strid. Utan vinnare. Men med alldeles för höga insatser. Men alright, jag minns en gång - det kan ha varit på Gotland - eller i Åre - who knows... vintern -75 var det i alla fall... hon hette Pirjo. Eller Margit.
Jobbade på UD.
Vi la oss på sängen och jag trängde in i henne. Jag minns att tapetmönstret ovanför sängen fick mig att tänka på nåt Allen Ginsberg sagt en gång.
Ett fönster stod och slog i bakgrunden.
Det låg en doft av sur mjölk och otvättade strumpor i rummet. Fan också.
Jag rullade av henne och blev liggande på rygg. Okej, jag kunde inte. Den vek sig. So what? Vem bryr sig?
En man är en man...
...är en man...
...höll jag på att säga.
...eller skriva...
...så vi drack vin istället. Lyssnade på Elmore James, Sonny Boy Williamson, Little Walter... you name it. Timmarna gick och på avstånd hörde vi hur gästerna på Dippan (eller var det S:t Clemens) skrattade och skrek, och hur discomusiken dunkade ångestladdat över de ensliga, isklädda fjällen (eller om det var raukarna vid Norder strand.) som ljuset från en ensam fyr; människans fåfänga kamp att tränga undan det frätande mörkret, att mota demonerna i grind, köpa sig ännu någon timme av billig lycka innan ångesten brakar in i ryggen på en som ett herrelöst godståg, och man står där i cirkelns mitt, som ett djur i cirkusmanegen, utan att veta vilka konster man förväntas utföra. Sen hakade skivan upp sig och någon nös nere i farstun. "Pirjo?"
Jag satte mig upp i sängen.
Men hon var redan borta.

Ulf,
Poeth