Brev till redaktionen
från Henrik Schyffert

(Belönat med 100:-)

Inte nog med att jag är rolig - jag är vacker också. Det är ett faktum som ofta förbises när min person ska bedömas: att jag är jävligt snygg och helt klart hjärnan bakom hela Killinggänget. Elak, falsk, fascistoid pennalist, sparkar på dem som redan ligger - visst. Men SNYGG!
In any case.
Jag minns när jag var stationschef på Z-TV en gång i tiden. Då kunde jag verkligen få VEM jag ville. Och det fick jag. Jag behövde bara spänna min tvetydiga blick i mina offer och de var totalt förlorade. Jag paralyserade 18-åriga blondiner som en iller paralyserar grodor och var verkligen big man on campus. Lite som Ulfbåge under sin storhetstid på tevesporten kan jag tänka mig.
Fast jag har så klart en genuint "romantisk" sida också. Jag är inte "ironisk" jämt.
Även jag kan känna äkta "kärlek" och "lust." Fast den här gången jag tänker berätta om handlade det om ren och skär kåthet...
Jag och Robert Gustavsson hittade nämligen en uteliggare i en gränd i Värtahamnen när vi skulle in och bli "intervjuade" av nån devot idiot på TV3 angående vår nya teveserie.
Vanligtvis brukar vi ju "förnedra" våra "offer" verbalt men den gången släppte vi fram våra "verkliga" "jag" och gick lös på den jävla losern med baseballträ och cykelkedja.
Inga "ironiska" "dubbeltydigheter" alltså, snodda från våra engelska humorförebilder, inga "subtila" "metareferenser", utan bara rått, blodigt och "meningslöst" våld.
Ha-ha!
Det gick för mig flera gånger och jag tror att Robert tyckte det var skönt han med för han skrattade och dreglade som en tokig under hela "misshandeln". Sen drog vi hem till Andres Lokko och lyssnade på "two-step" och tog "farligt" knark.
Vad som hände med uteliggaren vet jag inte men jag tror att han klarade sig. Vem "bryr" sig?

"Henrik" "Schyffert"
mediasuperstar