Brev till redaktionen
från Farmen-Qristina

(Belönat med 1000:-)

Mitt bästa ligg hade jag på en packe bananer i lastrummet på en lastångare mellan Rio De Janeiro och Rotterdam. Jag jobbar ju på sjön i vanliga fall när jag inte skämmer ut mig i teve med en massa andra dokusåpaidioter och det här hände för två år sen, innan jag blev känd. (Så jag vet att det var min kropp han var ute efter - inte mitt kändisskap.)
I alla fall.
Jag hade gått och spanat på andremaskinisten på S/S Andros i ett par veckor och tyckt att han gett mig vissa inviter. Han bjöd till exempel alltid på snus och ville gärna prata om kvinnor och sex; hur han tyckte om att gå till prostituerade, hur han brukade tillfredsställa dem och hur välutrustad han var.
Tja, mycket tydligare blir det ju inte, så till slut vräkte jag ner fanskapet på ett par jutevävssäckar och tryckte in tungan i mun på han. Han skrek och fäktade.
Sen blev det slagsmål och vi rumlade runt som två berusade gorillor mellan packlårar fulla med illegala flyktingar och radioaktivt smuggelgods. Men till slut fick jag i alla fall ner han på den där bananhögen och körde in den.
Handen alltså.
I kalsongerna på han.
Sen var det knixigt värre innan jag själv kom in i honom - tvärtom menar jag - men till slut gick det. Fast då hade den veklingen svimmat så jag fick kirra resten själv. Fast det gjorde inget - jag är van att ta saken i egna händer, även koldammiga andremaskinistpickar, så det så. Jag är inte brydd och har aldrig vart det. Vill man ha nåt här i livet får man ta för sig. Och ni tjejer: det där med förspel är överskattat. Det är bara ett sätt att hålla kvar oss kvinnor i rollen som spröda och ömhetstörstande sagoväsen.
Innerst inne är vi kvinnor precis lika grova och äckliga som karlar. Tro mig.

Qristina,
manslukerska