Brev till redaktionen
från Annette Kullenberg

(Belönat med 200:-)

Den här episoden utspelade sig i mitten på sextiotalet när det fanns nåt som hette "free love". Alltså långt innan AIDS och klamydia och kabelteve och veganism och såna otäckheter blev på modet. När sex fortfarande var nåt sunt och naturligt och inte omgärdat av en massa moraliska pålagor.
Det var hur som helst fest och vi satt hemma hos nån (fråga inte vem - det var inte så noga på den tiden förstår ni, men det kan ha varit Tommy Körberg) och drack vin och spisade plattor. (...och att "spisa" är ungefär samma sak som att "digga" för er som inte vet). En kille som hette Bob Dylan hade spelat i Stockholm samma kväll och plötsligt klev han in i rummet tillsammans med sina kompmusiker. "Hej Bobb!", sa jag och vinkade med bägge händerna, för redan då var jag så där härligt spontan och otvungen och fullständigt oimponerad av sånt som alla andra tycker är jättekomplicerat och konstigt. "Hello. Who are you?", sa Bob.
"I'm Annette.", sa jag. "Would you like som Vino Tinto?" "Sure.", sa Bob och slog sig ner.
"Do you want to have sex?", sa jag.
"With you?", sa Bob och verkade plötsligt lite nervös. "Well, why not?", sa jag och la mig på honom. Bob sprattlade hjälplöst. Han var lite hämmad tror jag men till slut gav han med sig och låg stilla.
"Are you finished?", frågade han efter en stund. "Relax," sa jag. "That was just foreplay. Now, let's assume the position of the Anxious Lotus Flower".
För jag hade precis läst Kama Sutra för första gången. (Kama Sutra är en jättegammal sexbok från fjärran östern med en massa roliga och lite ovanliga positioner för den som tröttnat på missionären. Inte alls lika torr och träig som till exempel Hite och Kinsey-rapporten. Som jag också läste först av alla i hela Sverige när den kom.) "The anxious what?", kväkte Bob och började kravla mot ytterdörren. (Folk omkring oss var nu så fulla så att ingen märkte nåt. Flera hade börjat ha gruppsex medan de sjöng "Cum-ba-ya-ya, cum-ba-ya...) "You put your legs around my neck while I put my arms around your waist, while we lay on the side arching backwards until the tips of our noses meet.", svarade jag. "It's very relieving." Fast då hade Bob redan försvunnit.
Han var alltid så hämmad och försiktigt den där pojken. Men jag tror bestämt att han skrev en sång om vårt möte på ett av sina album lite senare. "The River" tror jag att det var. Eller kanske "Born in the USA."

Annette
skriftställare