Brev till redaktionen
från Agneta Sjödin

(Belönat med 300:-)

Äntligen!
Äntligen får jag chansen att tvätta bort den äckliga scoutstämpel som suttit som ett kyskhetsbälte runt hela min person sen jag första gången ställde mig i teverutan.
Det där har varit ett jätteproblem för mig nämligen: att alla tror att jag är så äppelkäckt präktig att jag inte ens har sex. Jag har visst sex! Och en mörk och farlig sida också för den delen. Nåt jag försökt hinta lite fint genom att ha så tajta skinnbyxor i "Sikta mot stjärnorna" att blodcirkulationen till huvudet snörpts av helt och jag har framstått som ett totalt airhead. Vilket jag naturligtvis inte ÄR! Men strunt samma, nu skulle vi prata sex och då tänker jag instinktivt på "Småstjärnorna". Pedofili, säger ni då, fast det tycker jag är jätteorättvist, för varför ska inte BARN få bejaka sin sexualitet precis som vuxna?
Jag menar, ser ni nåt fel med att klä upp nioåriga flickor i kroppstajta trikåer och sminka dem som kallhamrade horor från Amsterdams värsta knarkkvarter? Låta dem åma sig liderligt i strålkastarljuset och slicka förföriskt med tungan precis som Britney och Christina Aguilera? Simulera fellatio?
Inte jag.
Och förresten har vi haft med småkillar också, så det är lika åt bägge hållen. Usch, att alla ska bråka om det där hela tiden! Kan inte alla bara glada!? Som jag! Glada och obekymrade och så ha svarta skinnbyxor på sig nån gång emellanåt så att de dunkla drifterna också får sitt. Fast på ett lagom och civiliserat sätt. Jag menar: allt är ju så ENKELT, bara man tänker efter och inte krånglar till det i onödan. Tycker ni inte det? Precis som i Niklas texter.

Agneta,
helylletjej och (snäll) sexbomb