Gamla ex - och miljötänkande i allmänhet

Vår. Sommar. Hänryckningens tid. Det är då alla andra är sådär sprudlande nykära och går hand i hand på stan. Härligt, härligt och lite lagomt mysigt farligt. Vad säger du? Gammal? Bitter? Har du ingen att hålla i handen? Det finns en lösning för dig också!

Let's face it. En del av oss har hamnat i sitsen att de trevliga individerna av det motsatta könet liksom börjar ta slut. Antalet presumtiva span reduceras i rask takt då allt fler i omgivningen bildar par, stadgar sig ordentligt och i riktigt illavarslande fall går så långt att de köper villa och skaffar barn. Har du också märkt av fenomenet att alla andra på din favoritkrog liksom blev så mycket yngre helt plötsligt? För det är väl ändå inte du som har blivit... gammal?

Om några år kommer många tillbaka ut på marknaden igen efter kraschade äktenskap, men hinner/orkar du vänta tills dess, och tar du isåfall risken att över en natt begåvas med ett gäng färdig(o)uppfostrade barn, en partner med skulder upp över öronen och en halv osäljbar villa i en förort någonstans?

Nu är det återigen dags att känna sig hänryckt och hon saknar någon att hålla i handen. Hon konstaterar lite uppgivet inför det förestående bröllopet att "jaja - man får iallafall träffa en massa gamla före detta pojkvänner... det kan ju vara trevligt att prata lite minnen..." Tung suck.

Då slog det mig - miljöanpassning och återanvändning. Dessa ord får allt större betydelse och slår igenom allt hårdare i dagens samhälle. Kan inte det vara något att satsa på? Alla har vi väl något/några gamla ex som bara är LITE SVAGT utsuddade ur telefonboken, vars telefonnummer nog går att urskilja om man bara plirar lite och verkligen försöker läsa dem? Svälj snabbt den eventuella upp-poppande känslan av förnedring.

Se det helt enkelt som ett vin man lägger på lut - det är värt att prova. Somliga viner ligger till sig och blir guld värda, andra är fortfarande lika "blaskiga-men-ganska-OK" även efter lagring och slutligen har vi de där få deprimerande exemplaren som förvandlats till totalt odrickbar vinäger.

Anonyma byten per kontaktannons
Kan det möjligen vara läge att börja damma av förhållanden nog gamla att den första bitterheten efter separationen lagt sig? Riktigt modiga och frigjorda människor kanske till och med kan byta ex med varandra!

En liten varning utfärdas dock redan på förhand - applicera den senare metoden med stor försiktighet!!! De mest oväntade svarta känslor kan attackera dig vid åsynen av ditt gamla saggiga ex som blommar upp och förvandlas till en svan i din kompis ömma omvårdnad.

Eventuellt kan detta lösas med mer anonyma byten, tänk dig exempelvis den nya rubriken i tidningarnas kontaktannonsspalter: BYTES. En hoppfull annonsör skriver "Finnes: lätt bedagad, rundnätt femtioåring, inte helt utan affektionsvärde men kanske något omodern. Önskas: Två tjugofemåringar, gärna överbetalda, båtburna och vältränade. Svar till: Mot Ny Vår". Tänk dig också den tacksamma utslitna läsaren som ser annonsen och konstaterar att de numera ganska tröttsamma två tjugofemåringarna äntligen kan få bytas ut mot något mindre tröttande och mer vilsamt, en väl ingången femtioåring... Tanken svindlar onekligen.

Jasså? Du är fortfarande inte övertygad? Är alla dina gamla ex totalt omöjliga exemplar som inte ens är värda ett LITET försök att livas upp eller bytas ut? Är de BARA skithögar allihop? Lugn. Det finns hopp om en miljövänlig lösning för de exemplaren också.

Kompostera.

Text: Siv Andersson. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.