Testosteronförgiftning?

Alla vet att testosteron, det så kallade manliga könshormonet, finns hos både kvinnor och män. Vad som är mindre känt är att män har en överdos av det.

Fram till nyligen har man ansett att männens halter av testosteron är normala, endast för att de förekommer. Ser man däremot till deras beteende inser man snabbt hur abnormalt deras beteende är, och kommer osökt till hypotesen att nästan alla män lider av TESTOSTERONFÖRGIFTNING.

Symptomen är enkla att känna igen. De drabbade rapporteras redan från tidig ålder (redan i vaggan) visa tydlig preferens för geometriska mönster. Senare blir de besatta av maskiner och prylar på bekostnad av mänskliga värden. De visar ett starkt behov av att rangordna allting och är fixerade vid storlek (någon gång i livet mäter nästan alla pojkar/män sin penis.)

Det är allmänt känt att män inte ser ut som andra människor. De har hönsben. Detta är symptom på sjukdomen och är anledningen till att män alltid kommer att bedöma kvinnor enligt formen för deras egna ben.

De flesta mäns patologiska våldsamhet behöver knappast nämnas. De är ansvariga för fler krig än något annat kön.

Testosteronförgiftning är särskilt grymt, eftersom den som lider av det inte ens vet att han har det. Faktum är att när de är som mest påverkade av den anser de själva att de är allra friskast och attraktivast. De ger till och med varandra medalj för att de stoltserat med sjukdomens mest avancerade symptom.

Dock finns det hopp.

De drabbade kan ändra sig (även om det är svårare än att lära sig gå). De måste först inse att de är sjuka. Det faktum att sjukdomen ärvs på samma sätt som skrattgropar gör det inte på något vis gulligt.

Så småningom kommer naturligtvis tv-program och artiklar i ICA-kuriren att dramatisera tragedin att vara drabbad av testosteronförgiftning, men under tiden är det av största vikt att dina nära och kära blir medvetna om varningstecknen. Låt männen du känner göra nedanstående test:

Sju varningstecken för testosteronförgiftning Har du ett starkt behov att vinna? När du har sex, är du då stolt över att bli färdig före din partner? Frågar du om det var "Bästa gången någonsin" och gnager på sängstolparna om du får ett svävande svar? Spelar våld en stor roll i ditt liv? Innan du svarar, räkna samman all tid du ägnat åt att titta på fotboll, ishockey och tecknad film på tv i år. När någon gör dig upprörd, önskar du att du kunde fylla hans ansikte med din knytnäve? Knuffar du folk i din fantasi, eller ruskar dem fram och tillbaka? Om någon kör in framför dig med bilen, kommer då ilskna svordomar bubblande ur munnen utan att du ens märker det? Om det är så så ligger du illa till grabben, och det här är bara fråga nummer två. Är du detaljorienterad? Värderar du delarna av en kvinnas kropp högre än kvinnan i sig? Blir du upphetsad av saker som bara PÅMINNER om dessa delar? Har du någonsin varit kär i en riktigt snygg skåpknopp? Har du ett starkt behov av att reducera svåra situationer till siffror och diagram? Om du var med om ett upplopp, skulle du då börja räkna människorna i folkmassan? Om din fru är nedstämd, känner du då efter om hon har feber? Försöker du mäta saker som inte är kvantitativa? Är du mer imponerad av att en manlig balettdansör kan hoppa så högt, än av vad han gör när han är där uppe? Bryr du dig mer om hur länge du kan stanna i sängen och hur många orgasmer du kan få, än hur du och/eller in partner mår under tiden? Är du lite för mekaniskt lagd? Skulle du helst se en solnedgång med en vän eller pilla isär en klocka? Är du lätt att få med i tävling? Ökar du farten när någon försöker köra om dig på motorvägen? Brukar du hamna i ölburkskrossartävling när ölen är kvar i burken?

Om du svarat ja på tre eller färre av dessa frågor, kan du vara på väg att få ditt tillstånd under kontroll. En man som svarar ja på fler än tre frågor är att betrakta som sjuk och är ingen du borde lita på i kris - som till exempel bedrivande av barnuppfostran eller bli gammal tillsammans med. Den som svarat ja på alla sju frågorna borde omgående söka hjälp.

Vad att göra om du drabbats av testosteronförgiftning?

INGEN PANIK. Din första reaktion kan vara att du är sjukare än alla andra - eller att du är den enda som kan bekämpa sjukdomen - eller, eftersom du är sjuk är den som kan leda andra mot ett tillfrisknande, genom att skriva artiklar och liknande. Allt detta är normala symptom på sjukdomen. Ta det lugnt. Sätt dig ner och ha det skönt. Tänk sedan efter hur du kan få andra att ha det bra.

FÖRSÖK KÄNNA NÅGONTING (Inte med händerna din drummel.) Titta på ett spädbarn och se om du kan uppskatta det. (Inte hur STOR han eller hon är, utan hur fin den är). Se om du kan gråta av andra anledningar än att bli petad i ögat eller att förlora en massa pengar.

FÖRSÖK LYSSNA NÄR NÅGON PRATAR. Var det du som pratade? Du har nog inte förstått det här ännu.

ÖVA PÅ DENNA MENING: "Du, jag tror du har rätt och jag har fel'' (Tips: det är bra att veta vad den andra tycker innan du säger detta.)

Vad göra om du lever med en drabbad Kom ihåg att lite sympati kan vara farligt. Den drabbade kan tolka dina bekymmer för honom som en passande underdånighet. Tala om för honom att du förväntar dig att han ska kämpa sig tillbaka till hälsan och bete sig som en normal människa - för sin egen skull, inte för din. Först när han börjar få tillståndet under kontroll och faktiskt börjat njuta av livet kan du tala om för honom att det inte finns något som heter testosteronförgiftning.

Text: Maria Vabulis (översättning)