Women for dummies

Egentligen har jag vetat det hela tiden. Men nu har jag fått det bekräftat.

Kvinnfolk går i vad som verkar vara en evighet för oss andra och väntar (eventuellt söker) på den där prinsen som skall ge dem pengar, berömmelse och livslång kärlek. Därför uppfattar de sig som lite bättre än alla andra, trots att anledning helt saknas, på grund av sin blinda övertygelse om att just de är utvalda.

Men tiden väntar inte. Sanningen kommer krypandes som den där vansinnigt äckliga slemgrejen i Starship Troopers i form av klimakteriet eller allmän stress. Och då, kära vänner, tar naturen vid.

Hörde någonstans att killar är som mest produktiva (vi snackar spermier) runt tjugo. Det är dessa man rent naturligt borde vända sig till om man vill ha en tjusig unge.

Naturen har för vana att hälsa på damer i trettiofemårsåldern (+-6) först efter några rejäla groggar. I samma veva tittar satan alltsom oftast in.
Vad blir resultatet?
Ett raggmonster styrt av instinkter, med dålig balans.
Så måste det vara. En madam frågade om jag ville hänga med hem på en dubbelmacka, en lät mig inte vara förrän jag sade att jag var bög, varpå en annan blev intresserad och vägrade släppa min arm.

Damer, ni träffar aldrig prinsen om ni inte åtminstone kallpratar lite med grodan. Gör ni det, slipper ni kanske skämma ut er. Jag är trött på er.

P.S.: I vanlig ordning står jag naturligtvis inte för något av det jag skrivit.

Text: RX. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

Tidigare publicerad på hysteriskt.viktigt.nu