Hur killar tänker
Denna vecka ska vi utforska det mystiska ämnet "Hur killar tänker", något som förbryllat kvinnor i tusentals år.
Den stora frågan är naturligtvis: Hur kommer det sig att killar aldrig ringer? Efter en lyckad träff alltså. Alla ni singeltjejer därute vet precis vad jag pratar om. Man går ut med en kille och har toppentrevligt och han verkar ha toppentrevligt och när kvällen är slut säger han, citat: "Får jag ringa dig?" Och du tolkar det som "Får jag ringa dig?" och svarar: "Visst!"
I samma ögonblick som du säger "visst" börjar killens kropp att lösas upp. Inom ett ögonblick kan du köra knytnäven rakt igenom honom och vifta runt och efter ytterligare några sekunder är han borta helt och hållet, försvunnen till den mystiska Bermudakilltriangel dit hela skvadroner av dina träffar försvunnit under årens lopp utan att lämna det minsta spår efter sig.
Det är inget fel på dig
Kanske börjar du fundera på om det är nåt fel på dig, nåt slags känslomässig störning eller personlig defekt som männen upptäcker. Eller, möjligen, fotsvett. Du börjar ha långa, inträngande diskussioner med tjejkompisarna där du säger sånt som: "Jag trodde faktiskt att han gillade mig" och "jag tror inte att jag var påflugen" och "kan inte du, som min bästa kompis, lukta på mina fötter?"
Det är löjligt. Det är inget fel på dig. Faktum är att du bör tolka killarnas uppträdande mot dig som ett slags "manlig komplimang". För när en kille frågar dig om han får ringa, frågar han egentligen - på killarnas eget kodspråk - om du vill gifta dig med honom. Just det.
Du förstår, din vanlige grabb har just dragit igång en rak och logisk tankeprocess som tyvärr inte fungerar ens hälften så bra när det handlar om de oändligt subtila irrgångarna inom området mänskliga relationer som den gör när det gäller att räkna ut hur mycket grus som behövs för att täcka en garageuppfart.
Killen resonerar alltså så här: Om han ringer dig kommer ni att gå ut tillsammans igen och ni kommer antagligen att ha trevligt tillsammans en gång till - och därför kommer ni förmodligen att träffas på nytt tills det enda möjliga alternativet är att ni gifter er. Det är ett exempel på klassisk killogik.
Säg nej helt enkelt
Så när du säger "Visst!" glatt och leende, tror du kanske att du bara demonstrerar din vilja att träffa honom på nytt, men ur hans perspektiv ger du grönt ljus för ett livslångt engagemang som han uppriktigt sagt inte är beredd att ge sig in på efter bara en träff och därför bestämmer han sig naturligt nog för att aldrig träffa dig igen.
Från och med den dagen kommer han att springa över på andra sidan gatan för att undvika risken att krocka med dig eftersom han i så fall måste fråga om du vill ha en kopp kaffe och då kanske du tackar ja och snart sitter ni där på kaféet och trivs i varandras sällskap och plötsligt skulle en prästkrage dyka upp vid bordet och ni bli tvungna att gifta er - HJÄLP! (Du som är tjej tycker att det är låter vansinnigt, eller hur? Medan ni grabbar därute sitter där och nickar!)
Mitt tips till singeltjejen som träffar den här killen som hon gillar - när han frågar om han får ringa - är att hon bör ge honom ett svar som inte är hotfullt som till exempel: "Nej".
Eller: "Ja, kanske det. Men kom ihåg att jag är nunna."
Låt honom äta müsli direkt ur din hand
Då känner han sig trygg nog att riskera att kontakta dig igen och för var gång vågar han sig lite närmare ungefär som en snäll, lättskrämd skogsvarelse - en igelkott kanske. Om några år, om ni båda råkar ha gemensamma intressen och personligheter som passar ihop, kanske ni är beredda att våga det Stora steget, nämligen att låta honom äta müsli direkt ur din hand.
Men oavsett hur nära ni kommer varandra måste du minnas den här regeln: Pressa honom aldrig att dela sina känsligaste och innersta tankar och känslor med dig.
Killar avskyr det och jag ska avslöja varför: Om du skulle försöka titta in i en killes psyke, under den där tuffa machoytan och det eviga tjatet om VM i fotboll 1978, skulle du upptäcka, djupt därinne, ett passionerat, helgjutet intresse för VM i fotboll 1978. Ja. Sanningen är den att killar inte har några känsliga innersta tankar. Det är dags för alla kvinnor att inse det! Alla år som du kämpat för att få förhållandet att fungera och grubblat ihjäl dig över varför han aldrig pratar med dig och oroat dig över alla de plågade känslor han måste ha samlat på lager medan han fundersamt tycks gå runt och mumla något om han kanske behöver längre piggar på golfskorna. Det är inte roligt att behöva säga det här, men kanske borde du bli nunna i alla fall.
Lisa Svensson, om du läser det här
Hur som helst hoppas jag att jag har kunnat räta ut ett och annat frågetecken som ni kan ha haft om killar, som grupp betraktade.
Av någon anledning känner jag mig manad att avsluta det här inlägget med en personlig kommentar: Lisa Svensson, om du läser det här, vill jag bara säga att jag verkligen uppskattade vår lilla pratstund på den där skoldansen 1964 och att erkänner att det var taskigt av mig att inte tala om det för dig med detsamma.
Text: Jan Malmsjö (översättning)
|
