Att skriva om sex

Det finns två sätt att skriva om sex; tekniskt och metaforiskt.

De två bör givetvis blandas. Mest för att de tekniska termerna mer påminner folk om gynekologiska och urologiska undersökningar än om mörka och hetlevrade riddare och metaforerna blir löjliga efter ett tag.

(Vissa människor VILL påminnas om gynekologiska och urologiska undersökningar, men de flesta författare föreställer sig att deras läsare är kapabla att läsa boken sittande. Eller att de åtminstone inte skall fläcka ner den intill oläsbarhet.)

Det tekniska tillvägagångssättet, i sin mest extrema form, kan se ut ungefär så här:

Jonathan rörde sitt pekfinger i en upprepad horisontell rörelse över överhudsvecket en centimeter ovanför hennes vaginalöppning. Jessica uttryckte njutning genom en serie enstaviga ord, kraftfullt formulerade bakom scarfsen i 100 procent bomull vilken var bunden runt hennes huvud. När hennes underliv plötsligt uppvisade muskelsammandragningar, tog Jonathan av sitt falska yttre skinn. Hans reptilansikte äcklade och fascinerade Jessica då hennes orgasm satte igång. Jonathan andades regelbundet ut och in. Hans kroppstemperatur var 87,6 grader; normalt för en Venusian i Luleå under juli månad. Njutningen ersattes av skräck när han stack sina vassa framtänder djupt ner i hennes nackes veck.

Nu kör vi den vänligare, ömmare, metaforiska varianten:

Hon stod skimrande i vitt i mitten av en vacker kammare formad som en mussla, i hjärtat av sin faders väldiga slott uppe bland molnen.

Riddaren stod framför fröken Sked och viftade blåklockan fram och tillbaka, först långsamt, sedan snabbare. "Min dam," sade han med en ängels ljuva röst, "denna blåklocka gör mig så lycklig genom sin skönhet, precis som ni gör."

Fröken Sked rodnade sött medan hennes klänning virvlade i en oändlig spiral omkring henne i den milda, viskande vinden. "Men herr Gyllenstake!"

"Min dam," sade han med den ljuva rösten hos en rodnande brud, "denna blåklocka doftar av heta augustimorgnar, precis som ni gör."

Fröken Sked suckade som förutnämnda vind. Hennes klänning tog några foxtrotsteg. "Men, herr Gyllenstake!"

"Min dam," sade han med den kraftiga dialekten hos en hundfångare från Glasgow, "denna blåklocka påminner om överhudsvecket en centimeter ovanför er vaginalöppning, precis som ni gör."

Fröken Sked svimmade som en åderförkalkad golfare. "Men, herr Gyllenstake!" flämtade hon från sin säkra plats i den himmelssäng på vilken hon så passande kollapsat. Hennes uttröttade klänning bestämde sig för att lägga av för dagen.

Herr Gyllenstake tog av sin rustning. Hans reptilansikte äcklade och fascinerade fröken Sked. Njutningen ersattes av skräck då hans vassa framtänder stack djupt ner i hennes nackes veck.

Så var det med det. Så ungar när ni testar detta hemma, kombinera då dessa båda varianter! Endast så kan vi få ett underbart, originellt bildspråk som "hennes vagina påminde om en... blomma" eller "hans penis dundrade in i henne som en enorm... pinne."

Text: Anna Jönsson (översättning)