Migrationsmorsan kokar i Champagne

CHAMPAGNE. Migrationsverkets enhetschef i Hedemora fick som bekant sparken. Man skriker inte ostraffat åt en synskadad man från Irak att han ska spänna blicken i en, nämligen. Allra minst när den som skriker inte råkar vara hans mamma. Yttermera når enhetschefen på telefon för att höra vad hon sysslar med nuförtiden.

– Majvor, var håller du hus, det klirrar i bakgrunden?

– Jag befinner mig på en välförtjänt semester i Champagne. Vad är anledningen till att du ringer, tigger du stryk eller pengar, är jag din mamma kanske?!!

– Jag var bara nyfiken på om du ångrar någonting.

– Det kan jag inte påstå att jag gör. Behöver jag veva igång en repig gammal skiva med Edith Piaf för att du ska fatta det? Nej, de där besvärliga människorna jag hade att handlägga i Hedemora sög ju all must ur en. Men här finns det finfin must att smutta på, ha ha! Hick!

– På bandinspelningen med den synskadade mannen låter det faktiskt som om du tappar all behärskning... till och med omdömet, skulle någon säga rentav?

– Asylant rimmar på kverulant, har du tänkt på det?  Har inte din mamma sagt åt dig att det rimmar, ska jag behöva vara småskolefröken åt dig också??!!

– Nu låter det som om du brusar upp igen...

– Nä, det enda som brusar här är champagnen, vem tror du att du är! Vore jag kvar i Hedemora skulle jag sortera in dig, din lilla uppstudsiga jävel, som "besvärlig människa" i mina dataregister! Och när vi hade polletterat klart såna som dig som resgods så vankades det tårta i köket!

– Men några tårtskandaler var väl inte Migrationsverket i Hedemora inblandat i?

– Nog hände det att vi smugglade in en och annan tårta. Vi hade en ryss boende där i krokarna som hade erfarenhet av människosmuggling. Och varför då inte utnyttja hans kompetens, det hjälpte ju honom bara att integreras i det svenska samhället, funderade min kollega Lars-Gunnar så klarsynt. Ryssen brukade kika förbi hos oss på enheten. Vi gömde undan prinsesstårtorna i kylen, bakom värdeposten från de asylsökandes advokater. Gosse, vilka bibbor det kunde vara!

– Det låter som ett märkligt val av förvaring...

– Somliga går med både trasiga skor och ihålig allmänbildning, just det, för din mamma talade säkert inte om för dig hur du ska förvara tårtor med vispgrädde! Fast sen när det var dags att kalasa loss så brukade darrhänta Gullan alltid spilla på handlingarna. Där stod hon med glaset i ena handen och jonglerade med tårtassietten i den andra. Medan ryssen aldrig hade vett att sticka sin väg utan stod och vinglade i vårt kök efter att ha svept i sig medhavd styrketår! Han väntade väl på Godot. "Gå då", brukade vi skämta med honom. Eller så inbillade han sig att ett uppehållstillstånd skulle trilla ner som nån slags skänk från ovan...

– Det var synd om ryssen?

– Nä, det var mycket mer synd om Gullan. Hon fick ju gå ifrån oss andra till dokumentförstöraren hela tiden. Med azerbadjanska pass nersmetade med marsipan. Hon missade allt det roliga!

– Det roliga?

– Ja, till tårtan och champagnen försökte vi alla att komma på fler sätt så att de asylsökande skulle visa upp sitt sanna jag.

– Du menar, att visa sina identitetshandlingar? Det kanske är svårt om Gullan strimlat dem?

– Jaså minsann, din morsa lärde dig att raljera också??!! Nä, nu talar jag nog snarare om utlänningarnas obstinata ovilja att göra som de blir tillsagda! Lars-Gunnar, till exempel, fick en asiatisk kvinna på halsen. Hon kom alltid haltande på kryckor och vägrade varenda gång att dansa schottis med honom på skrivbordet. Maken till besvärligare kvinna fick man leta efter! Men så blev det också schwarzwaldtårta och champagne när Lars-Gunnar efter alla tålmodiga försök kunde lägga schottistjurerskan till handlingarna. Jag tror att jag har sparat mejlet med mitt lilla "grattis" till honom...

– Har du fortfarande kontakt med dina före detta kollegor i Hedemora?

– Jaså, du kan ställa trevliga frågor också – ett olycksfall i arbetet, kanske?! Ja, Gullan var så rar och slog en pling i går. Från och med nu så kommer hon och kollegorna att godkänna varenda tandläkare från Syrien som vill in, utan att göra någon som helst asylprövning.

– Nu förstår jag inte... För att regeringen infört en generösare flyktingpolitik?

– Nä, men för att gottegrisarna där i Dalarna börjar få karies av alla besvärliga asylärenden!

Text: R. Hurskainen (invandrare). Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.