Wow! Pär Nuder fixade schlagerjobbet!

STOCKHOLM. Så var Melodifestivalen på svensk mark över för i år. Det tittarna inte känner till om sändningarna är att det var akademikern Anna, med sårade känslor och ömma fingrar, som skrev in alla eftertexter. Ni vet de där som rullar förbi på slutet och som ingen jävel i tv-soffan bryr sig om att läsa anyway. Men vänta – nu är det dags för ett tonartsbyte!

För något som hittills varit en väl förborgad hemlighet är vilket finger finansminister Pär Nuder haft med i Melodifestivalen. Inne i en trång tv-buss sitter hon, beviset på Nuders tummetott. Åttatusen akademiker skulle inte längre genera Sveriges regering genom att vara åttatusen irriterande pinnar i arbetslöshetsstatistiken, var det tänkt. Därför skulle åttatusen akademikerjobb skapas, lovade Nuder. Åttatusen. Det bidde två. Anna, 29, fick det ena:

– Resten av tv-teamet stack iväg på fikapaus och lämnade mig kvar ensam i SVT:s källarskrubb i tre dygn med en förbannat massa namn att knattra in i datorfanskapet.

Anna, civilingenjör med examen inom IT, låter tårarna rulla. Hon gråter därför att hon fått ett jobb – ett akademikerjobb. Efter den direktsända finalen, medan champagnen flödar och då rätt (?) låt vunnit inne i Globen, berättar Anna detaljerat om sina smärtsamma erfarenheter i tv-bussen. Stanken av bildproducentens och ljudteknikernas armhålesvett har knappt hunnit vädras ut. Det gör nu inte så mycket eftersom Anna snorat igen av all gråt och inte borde känna odören. Hon har värk i fingertopparna efter sin närapå omänskliga prestation att skriva in elva kilometer eftertext i datorn. Att skaka hand med mig kommer definitivt inte på tal.

– Jag läste 180 poäng i datateknik på Uppsala universitet och hade skitsvårt att hitta jobb efter examen. När arbetsförmedlaren såg mina meriter lyste han upp och sa att de precis fått in en förfrågan från SVT som sökte en person "med tangentbordsfärdigheter". Jag visste ärligt talat inte vad jag gav mig in på, berättar Anna snyftande.

Javisst, Anna har ett jobb. Men hon ser sig som den mest hunsade och påhoppade varelsen av alla i den morbida hackordning som drabbar Sverige varje år – Melodifestivalen. Några akademiska meriter efterfrågas knappast där. Anna skräder inte orden när hon berättar vilket ord hon tycker bäst passar in på hennes arbete.

– Jag har känt mig som en prostituerad under de här veckorna. Allt detta smilande och slickande, inskrivet i mitt anställningsavtal, så fort en viss artist dånat in som en stormvind genom dörren när hon behövt få sitt ego strykt medhårs en liten stund. Och varje gång som hon dykt upp och sett att jag skrivit in namn i eftertextdatorn, då har helvetet brutit lös på riktigt. Den divan har sprungit här hela tiden, tjatat och övervakat vad jag gjort, säger Anna bedrövat och brister ut i sång, som för att avreagera sig: "I evighet, en benig get, stod där och…"

Efter en stunds betänketid bestämmer sig Anna för att häva hemligstämpeln och avslöja vilken artist hon syftar på. Vilken tur för våra läsare, eftersom de aldrig någonsin hade kunnat lista ut artisten annars.

– Det är Carola jag pratar om. Hon ville att jag skulle pausa rullningen några sekunder så att hennes namn fick synas lite extra länge i bild innan eftertexterna fortsatte att rulla. SVT-chefen sa till mig att det var helt OK att göra allt som Carola bad om. Men ingen fick störa henne när hon stod på sina bara knän och bad, för då tankade hon tydligen ner ny styrka från sin Gud så att hon skulle orka jävlas med mig och några nobodies på SVT ett par omgångar till. Hon ville till och med att det skulle gnistra och glittra om hennes namn i eftertexterna, exakt lika ljusstarkt som Betlehems strålande stjärna ville hon få till det. Men jag hittade varken glittereffekten eller knappen där man pausar rullningen, så det sket sig.

– Carola var tvärsur på mig och väste nåt om att Gud minsann har en himmel för schlagerdrottningar och ett helvete för idiotiska praktikanter som mig som inte får tummen ur, fortsätter Anna. Men så vips kom Christer Björkman och Pekka Heino in genom dörren och då bytte Carola genast klang i skällan och försvann med dem, skrattande och stojande.

Anna är beklagligt nog inte ensam om sina erfarenheter av depressionsfrämjande akademikerjobb. För det är inte särskilt mycket gladare tongångar hos den som har Sveriges akademikerjobb nummer två – Annas syster Hanna (som är filosofie doktor inom nykterhetslära). Hon fick börja i Systembolagets kassa efter att ha gått arbetslös i drygt två år.

– Anitra Steen brukar handla i samma systembutik, berättar Anna om sin syster Hannas arbetsplats. Ända sen det blev ett sånt ståhej om Steens guldkantade pension så verkar käringen vara på helspänn. Hon är sur och grinig och skriker åt Hanna varje gång att jobba effektivare så att hon kan visa upp fina försäljningssiffror. Men vem Steen ska visa upp siffrorna för – godsägare Göran eller Systembolagets styrelse – det är hon däremot stentyst om.

Arbetet i Systembolagets kassa är påfrestande och börjar sätta sina tydliga spår.

– Ja, syrran börjar bli öm i fingertopparna, hon också, när hon tvingas slå in Anitra Steens veckoranson av Cointreau, Vermouth, Grönstedts Monopol, Absolut, Penfolds, Glenlivet, Southern Comfort, Finlandia, Long John, Samuel Adams och Nils Oscar i ett upptrissat tempo som aldrig är tillräckligt snabbt i statsministerfruns tycke, förstås. Och när hennes favoritlikör är slut och butiken missat att beställa nytt skriker Anitra Steen ut så att flaskorna klirrar: "Vad är det för jävla bananlikörrepublik man bor i?!" Och då kan förstås A-lagarna i butiken inte heller låta bli att ge hals ur sina raspiga whiskystrupar: "ja, vad fan är det för jävla godsägarrepublik som man bor i?!" så att lugnet inte lägger sig förrän efter trekvart eller så! Syrran är snart helt knäckt av allt psyksjukt fanskap som den där Anitra Steen ställer till med varje gång!

Och nu har Hanna hamnat helt på kollisionskurs med Steen.

– Jaså, det vill till att vara snorrik, hade Hanna sagt när Anitra snörvlade utan näsduk senast.

– Så varken jag eller Hanna har halkat in på arbetsmarknaden på någon räkmacka, precis. Vi har nog snarare trampat rakt ner i en komocka som den där Nuder skitit ut, avslutar övermeriterade Anna syrligt och kör ner sina ömma fingertoppar i en burk med aloe vera.

Text: R. Hurskainen. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.