Beatles Anthology 2 luktar selleri

Det var med viss skepsis och misstänksamhet som jag mottog beskedet att Beatles "Anthology 2" luktar selleri.

De självklara skämten dök upp: "Visst luktar det nåt", "Hur passar det här in i PID-mytologin?" och "Nu har väl ändå vegetarianerna gått för långt?" En sak var i alla fall väldigt säker: jag skulle inte låta detta gå min näsa förbi utan att ifrågasätta detta hopkok av UFO-mytologi, JFK-konspirationsteorier, internetbluff, grönsakshistorier!

Så till slut gav jag mig ut och köpte mig ett exemplar. Ja, ja, jag vet, jag borde ha stått i kö vid midnatt den när-det-nu-var mars, tillsammans med de andra dreglande fansen, men jag är en 35-årig man med fru och barn och ett hektiskt arbetsliv och en massa andra bra ursäkter. Inte bara det, men jag har redan hört fler alternativa tagningar av "Strawberry Fields Forever" än vad som någonsin spelades in och jag kände därför inget större behov att höra fler just då. För eller senare skulle jag väl köpa den, det var min inställning.

Men den här sellerigrejen... det var ju verkligen en bra anledning att slänga 400 spänn på något!

Så det gjorde jag.

Jag tog med mig skivan till kontoret, låste dörren (jag har inget emot att mina arbetskamrater redan tycker att jag är lite excentrisk, men aldrig att de skulle få se mig sitta och sniffa på Beatlesskivor), tog bort plasten runt omslaget, öppnade asken och tryckte näsan mot skivan.

Det var helt otroligt, den luktade verkligen selleri.

Lukten kommer från texthäftet. Öppna häftet och lukta i det och du kommer att känna doften av färskt nytryckt papper som vi alla älskar. Nej, det är texthäftets omslag som luktar selleri.

Nu råkar det vara så att jag är grafisk designer till yrket. Jag vet allt om dofterna av färskt bläck och skyddande lacker, det är nog bara tryckarna som vet mer än jag. Hur många gånger har jag inte tagit en låda med nytryckta broschyrer, öppnat lådan och kört ner snoken i den för att känna den underbara doften som berättar för mig att ännu ett gott dagsverke har utförts, ännu en nöjd kund, ännu en avlöning?

Men efter tio år i branschen kan jag inte minnas att jag någonsin stött på en trycksak som luktar likadant som salladen man får till viktväktarmenyn på McDonalds.

Jag ringde tryckeriet som brukar trycka upp saker åt mig och pratade med en narig man som har mer än 30 års erfarenhet i branschen. (Narigheten beror på en hudsjukdom - och snacka om att lukta konstigt förresten.) Jag frågade honom om mitt huvudbry. Finns det någon form av bläck eller lack som luktar selleri? Efter att han slutat skratta (vilket var ganska oartigt av honom tycker jag, jag funderar på om jag inte ska låta någon annan trycka saker åt mig i fortsättningen) sa han nej, vad han visste var att alla lacker luktade likadant som de alltid gjort.

Men han berättade även att de finns företag som specialiserat sig på bläck som luktar, han nämnde bland annat ett företag i Baltimore, USA. Det är de som tillverkar det där hemska rosa brevpappret med Barbiemotiv och som luktar lika illa som Elizabeth Arden eller Cher eller någon annan stinkbomb.

Så summan av kardemumman som jag ser det, kära Beatleslyssnare, är att texthäftet till "Anthology 2" doftar selleri avsiktligt.

Nu är det bara en sak till jag undrar, egentligen är det flera saker men det här är det enda som är värt att nämna:

Vad i helsicke är det frågan om?!?!?

Tänk dig hur det såg ut när styrelsen för skivbolaget träffades:

Vice vd:n: Paul vill att vi väntar med att ge ut "Anthology 2", han gillar inte låtordningen.
Styrelsen: Suck.
Vice vd:n: Just det ja, han vill att texthäftet ska lukta selleri också.

De här kan omöjligt stämma, Beatlesfans. Har de inte alla hästarna i stallet? Ljuset tänt men ingen hemma? Blivit helt växlade? Har deras hjärnor förvandlats till ost?

(Mmm... ost och selleri! Ett par kex till det så... Mums!)

Text: Henrik Kanatidis (översättning)