Recension av en recension

Yes
Magnification
Eagle/Playground

Den otäckaste upplevelse jag varit med om på bio det senaste året var inte när Hannibal Lector käkade rå hjärna. Det mest skrämmande - som gjorde att jag knappt vågade sitta kvar i biomörkret - var när jag under "Almost famous" insåg att jag gillade en låt med Yes.

"I've seen all good people" är, tyvärr, lika bra som Beach Boys "Feel flows" på samma soundtrack.

Det känns därför väldigt lugnande att höra Yes nya album "Magnification". Redan på första låten har de tvärföljt, svulstiga arrangemang, ständiga taktbyten samt sjunger om "phantoms and demons of the night". Det är befriande outhärdligt.

Jan Gradvall, Expressen/nöje

Jan Gradvall
Recension av Yes' Magnification
Expressen/nöje

Den otäckaste upplevelse jag varit med om det senaste året var inte när pendeltåget nästan spårade ur och blev stående mellan Skogås och Haninge. Det mest skrämmande - som gjorde att jag nästan hoppade av tåget i Älvsjö - var när jag läste en skivrecension av Jan Gradvall och insåg att jag tyckte att han skrev vettigt.

Det var, tyvärr, lika vettigt skrivet som i en annan recension jag läste, av samma platta.

Det känns därför väldigt lugnande att läsa Jan Gradvalls recension av Yes nya album "Magnification". Redan i första raden märker man att karln från början bestämt sig för att såga plattan, av ren djävulskap. Han visar att han inte kan någonting om den typen av musik, att han helt saknar respekt för musik som inte anses rumsren bland kritiker och att han lika säkert som amen i kyrkan sitter och garvar på krogen med sina kollegor åt denna veckas djävligaste recension. Det är befriande korkat.

Mattias Alldahl, Yttermera