Rappare: Jag är helt olik alla andra rappare

I samma ögonblick som Def Zit vaggar in i rummet endast tre timmar försenad, med guldkedjorna glittrande som årgångschampagne och med högerhanden elegant utsträckt, står en sak klar: Def Zit är helt olik alla andra rappare vi sett.

Till att börja med är "The Zit man", som han kallas bland vänner, ambitiös.

"Visst", svarar han lite släpigt och lojt medan han lutar sig framåt över ryggstödet på sin bakvända stol. "Liksom, de flesta kidsen där ute vill inte bli rika och berömda. De nöjer sig med att spendera resten av livet med att spela plattor på något sunkigt ställe medan de jobbar på McDonalds eller något annat skit på dagarna. Sådan är inte jag alls. Jag vill bli rik, få en hitlåt, göra en cd som hamnar högst på försäljningslistan och spela huvudrollen i min egen självbiografiska Hollywoodfilm. Det är det som gör mig så annorlunda, förstår du. Det skiljer mig från mängden."

Och det slutar inte med det. Till skillnad från de flesta andra rappare som mycket hellre vill dra en diskret döljande slöja över sitt förflutna, så är den store Zit anmärkningsvärt frispråkig om vem han är och var han kommer från.

"Du förstår", säger han, "vad du måste komma ihåg är att jag kommer från gatan. Från gettot, fattar du? Jag menar, de flesta rappare som man hör växte ju upp i en strandvilla på Malibu eller något liknande och spenderade sin ungdom med att läppja på margaritas medan de läste Ezra Pounds samlade verk. Jag är helt annorlunda från all den där skiten, fattar du?"

Plötsligt slår oss en märkvärdig paradox. Skulle det kunna vara så att Zits tuffa uppväxt faktiskt skulle kunna ha bidragit till hans extraordinära, fullständigt unika känsla för att vilja kämpa sig upp - hans beslutsamhet att fly ut ur gettot, så att säga?

Def Zit funderar över detta en liten stund. När han sedan talar, är det inte med det korthuggna, nasala tonfallet som man skulle förvänta sig, utan istället med en avslappnad diktion, kryddad med ett slående talspråk.

"Visst", säger han. "Du förstår, jag växte upp i tuffa kvarter. Morsan var bara en subba som inte dög till något. Jag har ingen aning om vem farsan var, för han drog iväg när jag bara var nio minuter gammal. Jag måste säga att jag inte är säker på att jag någonsin kommer att glömma den överraskningen. Kanske var det därför som jag blev inblandad i gäng som höll på med droger och vapen. Jag förmodar att jag bara försökte vara annorlunda, fattar du? Att liksom stå ut lite från de vanliga värstingarna, som tycker att det är skittungt att hälla i sig en Novalucol eller vifta med en nagelsax på ett knappt märkbart hotfullt sätt."

Men musiken, då? Hur har denna mycket ovanliga uppväxt satt spår på Def Zits unika, djupt bekännande rytmer och texter?

"Saken är den", säger Zit, "att jag inte alls är som alla de där andra snubbarna som rappar om renässansen på 1600-talet eller sådan skit. Jag är på riktigt, fattar du? Jag rappar om saker som faktiskt hänt mig. Som till exempel på min senaste singel, "Yo' Sexy Body", den handar liksom om en skön känsla, fattar du? Om en skitsnygg tjej, men också lite om droger och vapen i grannskapet. Jag tror inte att det just nu finns någon annan som skriver texter om sådant, förutom jag själv."

Och just så är det. Om inte annat, så kommer nog inte 2004 att spy upp en mer unik röst inom hip-hop.

Text: Gilbert Ramsay (The Rockall Times) Översättning: Torbjörn Eriksson. Korrekturläsning: Textservice Översättning AB. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.