Att förbjuda dumhet

Efter överhopningar av dokusåpor, osedvanligt korkade politiska uttalanden och annan skit så återkommer den ständiga frågan i mitt huvud: tänk om man kunde förbjuda dumhet. Attan vad kul man skulle ha! Till läsarens stora förtjusning så har jag sammanställt ett kompendium över hur det skulle kunna förete sig om lagen om "begränsandet av annans dumhet" infördes.

Man inför en hemlig underrättelsetjänst bestående av filosofer, doktorander i svenska, kvantfysiker och lite annan expertis som är vana att diskutera frågor kring abstrakta och avlägsna ämnen som når djupare än vilka som skall knulla först i "Big Brother".

Sedan skulle dessa gå runt och spana på dumma människor och ingripa när en dumhet yttras eller begås. Men de skulle också kunna mana till brott, genom att utsätta folk för tankeexperiment och liknade. Eftersom detta strider mot en lag om att det är förbjudet att uppmana till olagligheter så kan vi istället kalla det "förebyggande av brottslig verksamhet", eftersom brottet sker i underrättelsetjänstens närvaro.

Givetvis så skulle det också i god svensk rättssystemsanda finnas olika grader av övertramp, även om också små brott straffas kännbart.

Små förseelser skulle t.ex. kunna vara att titta på fördummande tv-program; högljutt prata nonsens på pendeltåget; att falla för tv-shopprodukter och dåliga baskunskaper i grundläggande förståelse för tunga resonemang.

Medelstora överträdelser skulle innefatta bl.a. att komma med stereotypa massmediala utlåtanden i politiska debatter; besserwissra i olika sammanhang (såsom ordmärkning; ha en dekal på bilen där det står "Blinkers: bättre än tankeläsning" fast inte blinka själv m.m.) och applicerande av jantelagen.

Grova brott: utebliven ifrågasättning av kvällstidningars reportage; att tvärsäkert VETA något om saker som är av metafysisk natur och att ansluta sig till den hjärndöda, gapande och marionettstyrda del av svenska folket (c:a 100 procent med några få undantag enligt mina beräkningar) utan kamp för frihet ur dumhetsdimman.

Påföljderna skulle vid de små brotten vara en välbehövlig käftsmäll, självbekostat inköp av Wittgensteins Tractatus Logico Philosophicus eller allmän förnedring. Vid grövre förseelser använder man sig av elpistoler, omgående beslutande om att personen i fråga skall sätta sig i skolbänken i ytterligare ett par år (självbekostat) eller tvångsemigrering till ett buddistiskt kloster i Nepal. Stackars munkar.

Vid det absolut grövsta påhitten så tuttar man eld på personen i fråga eller tvångsomhändertar och placerar denne i ett 300 x 200 mil stort tält som är rest i USA (landet som för länge sedan ändå var utom allt hopp och som man därför sprängt i bitar och gjort parkeringsplats av). Här skall alla överlevande tunga brottslingar placeras för hjärnresning med hjälp av masspsykoser. I 10-15 års tid läser man oavbrutet Sartres "Äcklet", Dostojevskijs "Brott och straff" samtidigt som man utsätter deras skrumpnade hjärnor med bilder av Monet och Da Vinci. Detta bara för att OM, jag säger OM, någon av dem skulle överleva emigreringen till Andromedagalaxen och skaffa barn, så har man ökat förhoppningen om att barnet målar tavlor och rabblar om yxmördare med svår depressiv ångest och tvångstankar än tittar på Robinsson.

Man kan ju alltid hoppas. *

Anders Bjurström

*) Fast frågan är om inte det också skulle vara straffbart dumt.

Text: Anders Bjurström. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.

Tidigare publicerad på hysteriskt.viktigt.nu