Det där med åldern

Inser du att den enda gången under hela vårt liv, som vi tycker om att åldras, är när vi är barn?

Om du är yngre än 10 år, är du så exalterad över att bli äldre att du tänker i bråkdelar. Hur gammal är du? "Jag är fyra och ett halvt." Du är aldrig 36 och halvt, du är fyra och halvt på väg mot fem. Det är nyckeln.

Du hamnar i tonåren, nu kan de inte hålla tillbaka dig. Du hoppar på nästa nummer. Hur gammal är du? "Jag ska bli sexton." Du kan lika gärna vara tolv, men du ska bli sexton.

Sen kommer den bästa dagen i ditt liv, du fyller 18. Till och med orden låter som en symfoni, du FYLLER 18... Yes!

Men sen blir du 30, vad var det som hände? Får dig att låta som sur mjölk. Han BLEV, vi var tvungna att slänga ut honom. Nu är det roliga slut. Vad är det som är fel? Du FYLLER 18, du BLIR 30, sen NÄRMAR du dig 40. Stanna där för sedan går allt utför.

Du FYLLER 18, du BLIR 30, du NÄRMAR dig 40, du NÅR 50 och dina drömmar är förbi.

Sen KLARAR du det till 60, det trodde du inte du skulle. Så du FYLLER 18, du BLIR 30, du NÄRMAR dig 40, du NÅR 50, du KLARAR det till 60, sen får du upp så mycket fart att du UPPNÅR 70!

Efter det, är det en dag efter dag filosofi. Efter det, UPPNÅR du onsdag. Du kommer in i dina 80, du UPPNÅR lunch. Du UPPNÅR 16.30, min mormor köper inte ens gröna bananer, du vet, det är ju en investering och kanske en dålig sådan.

Och det tar inte slut där, in i de 90 börjar man räkna baklänges, jag var BARA 92. Sen händer en konstig sak. Om du klarar det till 100, blir du ett litet barn igen, "Jag är 100 och ett halvt!"

Det är kul, det där med åldern.

Text: Manuela Moberg (översättning)