Ordets makt

En milstolpe har passerats i dotterns snart två-åriga liv. Hon har varit hos "klippa" (frisören). Det krävdes, enligt hustrun, ofantliga kvantiteter muta i form av "kaka" (kex) och "blång" (banan), men sedan satt hon som ett allvarligt tänt ljus i stolen på några telefonkataloger och lät frisörskan göra sitt jobb. Det är nåt märkligt med första klippningen. Ett "ban" (barn) med sin första frisyr har helt plötsligt blivit äldre, hon är inte längre ungen som i pappans "örga" (ögon) varit i samma ålder hela tiden. Och för att fira den lyckliga tilldragelsen inköptes också hennes första par "byckse" (jeans), vilka hon hade på sig när fadern kom hem från jobbet. Frisyren i kombination med jeansen blev på något sätt en chock. Det satte på något sätt punkt för spädbarnstiden.

Sonens fyra månader på denna jord har inte förärat honom någon växtlighet på skulten, utan vi väntar fortfarande med spänning på att den första plantan ska tränga upp ur den lena och skära myllan. Detta har dock inte bekymrat dottern, utan hon har gjort allvarliga försök att frisera honom med en liten leksakstång i plast som hon envist hävdar är en riktig "ksacks" (sax). Hennes frisering av sonen går fort, hon är snart "fatta" (färdig) och sonen har då blivit "fiiijn" (ja, gissa själv.). Arbetet har dock gjort henne hungrig, hon vill ha "jåge" (yoghurt) och "sapp" (saft). Till yttermera visso har arbetet gjort henne trött, hon vill ha sin "lejla" (välling) och "sovadä" (gå och lägga sig). Fast först måste pappa läsa "nipp" (Näpp, sa Alfons Åberg).

Sonens vokabulär utvecklas också tillfredsställande. Han har stigit från klarhet till klarhet. Nu hörs inte längre bara skrik och oljud, utan klart prononcerade "Glllgl", "Nnnngggg" och "Jjjlllg" blandas ofta med hans skratt. Dessutom har han ganska mycket pondus att lägga bakom sina anmärkningar. Till skillnad från när dottern var i samma ålder, tycks han föredra bredd före längd. Således är det en ganska stabbig liten budda som sitter i babysittern och spanar in pappas matlagningsteknik på kvällen.

Problemet är dock att sonen snart kommer att upptäcka att hans "Glllgl" och "Nnnngggg" inte leder till önskat resultat. Vad som i hans öron låter som "Nnnngggg" uttalat av systern resulterar genast i glass eller yoghurt, medan hans egen anmärkning endast får till effekt att fadern ler som en idiot. Detta måste naturligtvis bli oerhört frustrerande och är, enligt min mening, den företeelse som grundlägger omvänd syskonavundsjuka senare. Fadern har försökt åtgärda detta genom att ge sonen någon leksak, vad som helst, när ett ljud framsprungit ur hans mun. Dock när jag misstanken att detta beteende kan lägga grunden för en tidigare frigörelse från fadern från sonens sida, eftersom jag ju uppenbarligen inte är kapabel att förstå hans nödrop när hans behov av "blång" och "jåge" gör sig påmint. Skulle detta bli fallet, får vi lägga det till den kollektiva skuld jag bär i kraft av mitt kön.

Text: Jenz Kjellberg. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.