Behandlar vi alla våra barn lika, när familjen växer?

Låt oss ta en titt:

Att känna de första sparkarna

Första barnet:
Jag placerade min hand på min frus växande mage så ofta jag kunde i två månader, väntande på dess första rörelser. Timme efter timme väntade jag, fram till det magiska ögonblicket när jag kände den första lilla sparken. Vi ringde till alla våra släktingar för att förmedla nyheten om detta välsignade ögonblick.

Andra barnet:
När det hände för första gången, ringde min fru mig på jobbet. Snabbt tog jag mig hem och fick känna hur barnet rörde sig. Vi skrev om händelsen i alla våra brev till släkt och vänner.

Tredje barnet:
Hon talade om för mig att barnet rörde på sig. Jag lovade att kolla saken under nästa reklamavbrott. Jag missade tillfället eftersom svärmor ringde mitt under reklamen. Så jag fortsatte titta på ishockeymatchen. I halvlek fick jag äntligen chansen att känna babyn röra sig.

Fjärde barnet:
Vi hade gått till sängs och jag försökte somna. Jag vände mig mot henne och sade: "Kan du inte få babyn att sluta sparka så förbaskat? Jag försöker sova." När vi insåg att babyn skulle fortsätta rasa runt ett bra tag till, ringde vi och beställde en pizza.

Färden till BB

Första barnet:
Varje gång min fru kände den minsta sammandragning blev det ilfärd till sjukhuset. Jag bar ut min fru till bilen och bäddade försiktigt ner henne i baksätet, omgiven av ett berg av kuddar.

Andra barnet:
Vi tog tiden mellan värkarna. När hon hade sammandragningar var tionde minut, ilade vi iväg till BB. Hon satt i framsätet, som vi hade lutat bakåt, med en kudde bakom huvudet och en under fötterna.

Tredje barnet:
Jag gick hem från jobbet när frugans värkar blivit regelbundna.När de var kraftiga med fem minuters mellanrum åkte vi till BB. Jag gav henne en kudde att krama om under bilfärden.

Fjärde barnet:
När hon ringde mig på jobbet för att tala om att värkarna var kraftiga, med fem minuter emellan, bad jag henne att åka till BB. Jag lovade komma efter så snart jag avslutat brevet jag jobbade med. Jag påminde henne om att ta kuddar med sig.

Barnets första steg

Första barnet:
Min fru rusade efter kameran. Jag högg tag i videokameran. Min fru knäppte fyra rullar film. Vi åkte omedelbart till fotolabbet och fick de fyra filmrullarna snabbframkallade, självklart med dubbla kopior. Det bästa kortet lät vi förstora till 50x70 cm, samt ramade in den. Vi hängde den ovanför finsoffan i vardagsrummet, bredvid bröllopsfotot. De fyra timmarna av videofilm lät jag en professionell filmstudio redigera och klippa ihop till en entimmesdokumentär. En lokal kändis fick agera speaker.

Andra barnet:
Vi knäppte en filmrulle och jag videofilmade en femminuters snutt. Nästa dag skickade vi in filmen till Extra Film på framkallning. Jag har det bästa kortet i min plånbok.

Tredje barnet:
Vi kunde inte hitta videokameran och det var bara fem kort kvar i kameran. Vi knäppte alla fem korten, men jag kan inte komma ihåg om vi någonsin framkallade filmrullen.

Fjärde barnet:
Snabbt rusade jag upp och fick tag i kameran. Jag placerade den högt upp i bokhyllan, så babyn inte skulle åt den.

Första gången barnet föll och gjorde illa sig

Första barnet:
Min fru och jag rusade fram och tog upp honom. Vi åkte omedelbart till akuten, Såret behövde inte sys, men han fick sova emellan oss i sängen den natten, så att vi kunde kontrollera att såret inte skulle börja blöda igen.

Andra barnet:
Vi tog upp henne och förband såret. De följande två timmarna satt vi i vardagsrummet och tröstade henne.

Tredje barnet:
Jag sade åt min fru att om han inte hade slutat gråta om några minuter, så skulle det kanske vara bäst att gå och kolla att han inte hade gjort sig allt för illa. När han inte slutade gråta, fick vi plåstra om honom och låta honom vila i sin säng en stund, medan vi fortsatte med våra sysslor.

Fjärde barnet:
Vi bad henne att komma till köket och bli omplåstrad, om det inte hade slutat blöda om en stund. När hon kom fram till dörren fick jag be henne stå kvar i hallen, så att hon inte skulle bloda ner köksmattan.

När babyn spottade ut nappen på golvet

Första barnet:
Mamma plockar upp den och rusar till köket. För att desinficera nappen, kokar hon den i tio minuter. Därefter får den svalna i ytterligare tio minuter innan babyn får tillbaka den.

Andra barnet:
Mamma plockar upp den, spolar av nappen under hett vatten och blåser på den för att kyla ner den. Därefter får babyn tillbaka sin napp.

Tredje barnet:
Mamma plockar upp den, slickar av den och ger tillbaka nappen till babyn.

Fjärde barnet:
Hunden plockar upp nappen och slickar av den. Mamma ger tillbaka nappen till babyn.

Text: Ulla Huhta (översättning)