Ekorrn satt i granen -
stilövning 141-219
En fortsättning på "Ekorrn satt i granen - stilövning 71-140".
Skicka gärna fler stilövningar till redaktionen.
141. "Huru med ekorrar bör förfaras när de skall stekas i gryta (á la Cajsa Warg)"*
Sedan en ekorre är väl rengjord, sättes han upp och sedan stekes han halvstekt i en väl förtent kittel, varpå öses flitigt uppå med smör. Tag sedan granris, kottar, en tallegren och ett litet ekorrben, låt allt brynas ihop, slå därtill vatten. Därpå tages hans långa ludna svans, som håren äro avskollade, vilken skäres uti stycken och kokas helt sönder. Är det en gammal ekorre, så tål han att gå för elden nästan i 2 timmar, men eljest på mindre tid. Sedan lägges ett fat på honom som trycker honom platt, så bliver han god. Han upptages sedan med hålslev att intet spad följer med; och ätes med barnen.
*Fritt blandat ur Cajsa Wargs Kokbok. Man tager vad man haver, Klassikerförlaget, Stockholm, 1999, tredje upplagan.
Helena Hurme
142. Ekorrn för fransmän (u uttalas y i skulle och ludén)
L’ecor satt dans le granén
Skulle scalá kottár
Il a vue les barnén
Et il a eu sa brattom
Il a hoppé d’un tallegrén
Et skadé sa lille bén
Et le long svansén ludén
Helena Hurme
143. Maskinöversättningar inom det inter-europeiska projektet ”Djurs möte med barn: Traumatologiska synvinklar”
Texten om ekorren i granen valdes av medlemmarna i det inter-europeiska projektet ”Djurs möte med barn: Traumatologiska synvinklar”som bas för gruppens fortsatta arbete. Deltagarna ombads sända texten vidare till en kollega i projektet. Den första mottagaren var Adelheid i Berlin, som ivrigt studerat svenska. Hon översatte texten och sände den vidare till sin kollega Ethelred i London, som inte förstod ett ord tyska. Så här såg den ut när hon översatt den med Babel Fish hos AltaVista:
The squirrel sat in the fir and wanted to peel taps. There he saw the children and became hasty. It jumped to a branch of spruce and broke thereby its small leg and the long, fur-like tail
Ethelred sände texten till vår kollega Kühnemund i München som lät Babel Fish översätta den:
Das Eichhörnchen saß in der Tanne und wollte Hähnen abziehen. Dort sah er die Kinder und wurde eilig. Es sprang zu einer Niederlassung der Fichten und brach dadurch sein kleines Bein und das lange, Pelz-wie Endstück
Kühnemund i sin tur sände texten till vår kollega Sérénus i Paris som dessvärre inte kunde tyska, utan också fick ta till Babel Fish. Så här såg texten ut
Le Eichhoernchen était assis dans le Tanne et voulait enlever à des coqs. Là, il a vu les enfants et est devenu précipité. Il a sauté à un établissement des sapins et cassé ainsi sa petite jambe et le long, comme embout
Sérénus igen sände den franska översättningen till Briony i Leeds och hoppades att Babel Fish skulle göra den mera lättfattad på engelska. Så här såg den engelska texten ut:
Eichhoernchen had sat in the Spot and wanted to remove with cocks. There, it saw the children and became precipitated. It jumped to an establishment fir trees and thus broke its small leg and length, like end
Briony sände texten till vår norska kollega Oddvar i Bergen, som hittade FreeTranslate.com och översatte texten till norska:
Eichhoernchen sittet i Flekken og fjerner med kikkraner. Der så det barn og ble framskyndet. Det hoppet til et etablering fir trær og følgelig brøt dets lite bein og lengde, som slutt
Vid nästa projektmöte är avsikten att påbörja projektarbetet på basen av denna gemensamma text.
Helena Hurme
144. Hemlig skrift
Ek orrnsat tigra nensk
ullesk alakot tarfick
dåsyn påbar nenfick
handås åbråt tomhop
pad efrån tal legrenska
dadesitt lilab enoch
denlån galud nasvan sen
Helena Hurme
145. Dokusåpapåannonsering (läses med röst à la Bengt Magnusson)
I kvällens avsnitt: Kurre är ensam kvar i granen efter att ha slagit ut de andra ekorrarna. I väntan på att kunna defilera hem segern, samlar han den föda han livnärt sig på de senaste 1045 avsnitten. Men vad Kurre inte vet är att tv-teamet har en överraskning åt honom - rätt in i finalen kommer nu stojande, sprattlande ungar. Kurre måste besluta sig på millisekunder, ska han stanna i tallen och kämpa om priset eller ska han fly fältet? Kurre tål inte pressen utan bryter tävlingen! Kommer han att få några försäkringspengar när han i efterhand stämmer tv-bolaget för de kroppsskador han ådrog sig i flykten? Se upplösningen i kvällens 4,5 timme långa säsongsfinal!
Linda Gustafsson
146. Titta Max ekorre (av Barbro Lindgren)
Titta ekorre.
Titta ekorren skalar kottar.
Titta barn.
Titta ekorren rädd.
Titta ekorren hoppar.
Aj aj aj ekorren ramlar.
Titta ekorren skadad.
Magnus Pettersson
147. Åke Hodell-version (i gevär):
Ekooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
ooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooooo
oooooooooooooooooooooorrnsattigraaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaanen.
David Liljemark
148. Kurre Hamrin hoppade aldrig i Libanons cedrar, fritt efter Håkan Nesser:
Kjell trivdes med julledigheterna. Sedan han och Eva flyttat ifrån varandra hade stressen blivit mindre. Var och en skötte sitt liksom. Det hade varit en trevlig annandagsmiddag hos sonen. Vad fint de har ordnat, den unga familjen, tänkte han medan han gick uppför den sista trappan. Snart skulle han sätta sig i soffan och bara göra ingenting. Barnbarnet var nog det bästa, tyckte Kjell. Tänk, farfar och ännu så mycket kvar att se fram emot.
Kjell trodde inte på föraningar. Det var nog därför som han inte riktigt uppfattade att något störde honom. Det var fridfullt i det helgtysta huset. De flesta av grannarna var bortresta. Bara sus i någon ledning och kvardröjande matos i den kalla farstuluften. Redan när han vred om nyckeln i låset förstod han att denna annandag inte skulle bli som någon annan. Hallen var nedsläckt, men han hade lämnat julgransbelysningen på för att det inte skulle vara kolmörkt när han kom hem.
Han gick direkt in i vardagsrummet. Gav sig inte ens tid att hänga av sig. Julgranen lyste, änglahåret suddade ut konturerna, de röda kulorna glimmade som i Kalle Anka på julafton. Långsamt klarnade det – det var något med julgranen som inte stämde. Han stirrade in det glesa grenverket och fastnade nästan genast på den röda ullgarnstomten. Han satt inte på grenen, nej, han hängde över den med ena benet vridet i en grotesk ställning. Måste ha varit Alexander, barnbarnet, som hade lekt med den på julafton, tänkte Kjell.
Men det var bara det att benet var vridet på ett medvetet sätt, inte som under ett barns lek. Kjell satte sig på soffkarmen. Det var så det hade varit den där heta torra getingsommaren för, ja, det måste ju vara för 45 år sedan. Han och Janne hade kört i kapp på cyklarna från badet och hetsat varandra och lekt indianer och cowboy. Och så plötsligt hade den bara legat där, den avgnagda kotten. Den bara låg där på vägen framför dem. De hade tvärbromsat och så när kört ihop. De hade tittat på varandra och ordlöst kommit till insikten att kotten inte borde ligga där. Den hade inte legat där när de åkte ned till badet, och på den här vägen låg det aldrig kottar, varken avgnagda eller hela.
Kjell hade känt hur alla ljud tystnade kring dem. Inget rörde sig. Och plötsligt, mitt i all tystnaden, hördes hur kvistar bröts på någon obestämd plats till vänster om vägen. Högt uppe någonstans där det växte tallar mitt i all granskog.
– Du åkte ju här i morse, hade han sagt till Janne, tidigt som fan. Vad gjorde du här? Janne hade inte svarat, bara trummat frånvarande på cykelstyret.
– Vi måste ju kolla, hade Kjell sagt. Hans röst lät liten. Janne hade tittat bort mot talldungen och börjat gå ditåt. Cykeln hade han lagt i diket, på det där pedantiska, överlagda sättet. Inte kastat ned den. Kjell hade följt efter. De hade gått tysta mot talldungen. Det var Kjell som såg det först. Liket av en ekorre. Ena bakbenet vridet i en sned vinkel, som uttänkt och planerat. Svansen skymtade under kroppen. Tilltufsad och oordnad.
– Fan, du cyklade ju också här i morse. Jag såg dig när jag åkte hem. Jag hade varit hos mormor, mumlade Janne. Du hade en slangbella bakpå cykeln.
Janne och Kjell hade följts åt genom åren ända till lärarhögskolan. Sedan hade kontakterna klingat av, och nu hade de inte setts på tiotals år. Kjell satt länge och tittade på ullgarnstomten. Han visste inte hur länge han hade suttit, men till slut grep han telefonen och slog det gamla välkända numret. Det var Janne som svarade, samma välplanerade och pedantiska tonläge som vanligt. Ganska mörk röst som inte blivit ljusare med åldern. Kanske ett stänk av alkoholmissbruk, tänkte Kjell.
Det skulle bli kul att träffas tyckte de båda, och de skulle börja med att träffas hemma hos Kjell. Han lät ullgarnstomten med det vridna benet hänga kvar som den hängde. Vad hade egentligen hänt vid talldungen den där varma torra sommardagen för en hel mansålder sedan? Hade verkligen ekorren hoppat från den täta stora granen ända till tallen? Och just då? Han måste ha varit panikslagen, ekorren. Vi måste hitta svaret när vi träffas, tänkte Kjell.
Anders Ejdemark
149. Röda rummet (Strindberg):
Det var en afton i början av maj och Arvid Falk stod i den lilla trädgården och såg ut över staden. Ångsluparne foro som skyttlar över viken, måsarne skreko där de flögo nedanför bergskammen, fiskarena drogo in sina sänkhåvar, medan hela den larmande staden förberedde sig för nattens ro, torgmadamerna packade ned sina varor i lårar, butiksägarne drogo för gardinerna, redde i ordning fönstren och sopade trösklarne rena från dagens damm. Den nedåtgående solen sände sina bleka långa strålar över takbleck och skorstensfoder, förgyllde Sofias vita kupol, letade sig retfullt genom Riddarholmskyrkans galler, kastade sig oförväget mot Storkyrkans spira, för att i nästa stund skimra i Johannes tornfönster, allt under det att Klara dovt ringde till helgmål.
Bakom honom i den lilla trädgården hade kastanjerna redan slagit ut, ollonborrarne flögo tungt mellan fläderbuskarne, myrorna stretade oförtröttligt över grusgångarne där de buro allehanda bördor, svalorna döko som pilar från den karga branten, sparvarne byggde oförtrutet på sina bon, humlorna surrade sövande i de redan prunkande rabatterna, och maskarne drogo ned fjolårslöv i den luckra myllan. Och där, längst inne i det innersta hörnet på den lilla trädgården, kilade en ekorre upp och ned för en sibirisk idegran, runt, runt, än på framsidan, än på baksidan, så kvickt, att Arvid Falk knappt hann uppfatta var det lilla yrvädret dök upp härnäst. I samma stund som det lilla huvudet med de pigga ögonen tittade fram ur granens yviga grenverk, försvann det lika kvickt igen.
Plötsligt slogs den lilla trädgårdens grind upp under stort buller. En skara barn stormade in på hemväg från skolan, de skreko och kivades, sleto i varandras kläder, knuffades, slogos och sprungo runt i den lilla trädgården och trampade ned den spirande grönskan. Inget tycktes kunna hejda den larmande hopen.
Den stackars ekorren, som nyss funnit en kotte i granen och därav lät sig väl smaka, blev så förskräckt av barnens rop och skrän, att han släppte kotten rakt ned i buxbomshäcken, där skalbaggarne genast grepo sig an med att kalasa på den. Huru förskräckt än ekorren var, hade han dock vett att se sig om efter en lämplig väg att fly. Och se! Där strax invid granen stod en tall, som fått växa sig ståtlig i trädgårdens hägn, och vars gyllengula bark lyste som bärnsten i den sneda aftonsolen under det att en hackspett trummade sina sista virvlar i den glänsande barken. Tallens rötter slingrade sig som tågvirke över det sammetsgröna gräset som ännu ångade från dagens hetta och avgav en sådan doft av vår och liv, att Arvid Falk strax glömde att han snart skulle träffa kamraterna i det röda gemaket på en av stadens salonger.
Den lilla ekorren kilade ut på en av granens yttersta grenar och kastade sig rakt ut mot tallen, där en torr gren hade undgått trädgårdsmästarens gallring sistlidna höst. Arvid Falk, som hade dragit sig undan de stojande barnen in i trädgården, fann sig nu stående vid foten av den gyllene tallen, där han så greps av den lilla ekorrens förehavanden, att han blev ur stånd att röra sig, och vanmäktig åsåg huru den torra grenen bröts under den lilla varelsens tyngd. Den lilla kroppen dunsade mot den hårda marken, varvid höger bakben bröts illa och den förr så yviga svansen stukades.
Arvid Falk böjde sig över ekorren, och tänkte att hans kamrater nog visste på råd hur skadan skulle botas. Han krängde av sig sin ryggsäck i vaxduk, flyttade sina manuskript till rockfickan, rev en tova starrgräs och redde därav en bädd i botten på ryggsäcken och lät ekorren sträcka ut sig i hela sin längd. Som huvudgärd fingo några nyss utslagna liljekonvaljer tjäna, vilka sammanbundos med några kvistar ängsmyrten och några dofter nattviol och guckusko till en luftig bukett. En kylig kvällsbris började vattra fjärden, men de skulle snart komma in i värmen och få skadan omsedd. Det var med en känsla av tillförsikt som Arvid Falk med stadiga steg gick ned för de stenlagda gatorna med ryggsäcken i ett fast grepp, in mot staden där den nya tiden just bröt in, där det skulle rivas för att ge ljus och luft, och där allt som smått var skulle vältas i gruset.
Anders Ejdemark
150. Rinkebysvenska
Sho broshan
värsta svennekorren ida'
satt i en jävla gran asså
kidsen ba vi ska cutta're
svennen ba aahh, å drog du vet
ramla liksom blodet ba forsa du vet
ba aahh min svans liksom
värsta svennekorren asså
Michael Svanström
151. Brevfilm i Bullen
(...och som vanligt är det inte kurren i filmen som har skrivit brevet.)
Hej Bullen!
Jag är en kurre på 14 vårar och har ett stort problem. För några veckor sedan satt jag ensam i ett rum på fritidsgården ”Granen” och skalade lite på kottarna. Plösligt hör jag röster från ungarna i fyran, de var på väg in! Panikslagen kastade jag mig in bakom en soffa och skadade benet i fallet men det var bara början. Jag landade på mage och stukade till ”svansen” rejält. Nu är det alldeles blå. Jag vågar inte gå till doktorn, vad ska jag göra? Snälla hjälp mig Bullen!
Stefan Magnusson
152. Eld i baken (travesti)
Sälen låg vid vaken
i ett gosigt ishörn
Fick hon eld i baken
när det kom en isbjörn
lufsande med mord i blick
Ni må tro att sälen fick
en sån plötslig lust att bada
Clas Rosvall
153. Eld i rumpan (travesti)
Musen satt i pumpan
ute i rabatten
Fick hon eld i rumpan
när hon hörde katten
Hoppa hon på morotsblast
hamna i en hink av plast
som stod kvarglömd bland spenaten
Clas Rosvall
154. Eld i stjärten (travesti)
Sessan låg på ärten
på ett tjog madrasser
Fick hon eld i stjärten
när som elva klasser
skolbarn från Karlskrona kom
för att känna efter om
sängen var så himla knölig
Clas Rosvall
155. Eld i gumpen (travesti)
Gäddan sam i sumpen
”Inte är jag rädd, äsch”
Fick hon eld i gumpen
hörde ordet gäddfärs
Sprattla genom stock och sten
bröt minst femtielva ben
men för övrigt var hon oskadd
Clas Rosvall
156. Eld i sätet (travesti)
Spindeln satt i nätet
väntade på offer
Fick hon eld i sätet
satte på sig toffler
Klättra bort till nätets kant
hängde där en elefant
som svor så att det osa
Clas Rosvall
157. Eld i ändan (travesti)
Trollet satt vid sländan
skulle spinna trollgarn
Fick hon eld i ändan
när hon såg sitt trollbarn
hoppa ifrån trollegren
stötte hon sitt trollbarnsben
och den långa ludna svansen
Clas Rosvall
158. Microsoft Knowledge database
SYMPTOMS
A squirrel with a damaged leg and tail appears without reason.
CAUSE
When the squirrel is eating some kids scares him. When he jumps to another tree he falls.
RESOLUTION
Reinstall squirrel and reboot kids.
STATUS
Microsoft has confirmed this problem in all environments where both squirrel and kids are installed.
MORE INFORMATION
A hotfix can be downloaded to prevent kids from scaring to often.
Peter Häggmyr
159. Limerick
En vårdag vi Sollidenscenen
Slog ekorren svansen och benen
Han av barnen blev sedd
och blev skamsen och rädd
När han snaskade kotte i grenen
Olle Nyström
160. Haiku
Satt han högt i tall,
kotte i små tassarna
klar att skala nu.
Spetsas öron nu;
litet öga blänker brunt:
ser ungjävlar små.
Kurre i panik,
hopp med dålig ansats, aj
ben, svans stötte han.
Moder huld i bo
våtvarmt omslag lägger strax;
Kurre somnar trygg.
Anna Maria Rönnblad
161. På Orsa-mål
E wa jen aikwönn
sö såt uppi jena grån
ö ann skuld skala quailör
do ärd an krippör
ö fick luv ö kring si
ö ann uppöd bört o jen töll-kwist
sö ann gard illa si i beni
ö doda lönga ludiga rumpo
Margareta Broberg
162. Medeltida ballad
(Omkvädet skrivs inte ut i varje vers.)
Herr Ekorre sitter i höga granen sin.
- Kaller var deras skog.
Han var väl klädd uti rödaste skinn.
- Granen barrar i lunden.
Han ägde intet silver, ej heller något guld.
- Kaller var deras skog.
Han ägde blott de kottar, han skala skulle.
- Granen barrar i lunden.
Då kommo på stigen de svennerna små.
Herr Ekorre i granen, han giver akt därpå.
Stenar kasta de vandrande svenner.
"Det tycks mig, I ären ej mina vänner."
Herr Ekorre månde så hastelig uppstå.
Den grenen han satt på, den hoppar han ifrå.
Herr Ekorre sprang till sin faders bo.
Ute för honom bidar hans mor.
"Varför är ditt ben så blodigt, sonen min, säg?"
"Tallegren hård, den stötte mig."
"Varför är din svans så blodig, sonen min, säg?"
"Svennerna små, de stenade mig."
"Vad vill du giva din moder, vad vill du giva din far?"
"Alla de kottar, jag skalat har."
Där kommo från Himmelen två flygekorrar ner.
De togo Herr Ekorre, och strax så var de tre.
Så kom där från Myren den svartaste mård.
- Kaller var deras skog.
Den slukade de svennerna med både hull och hår.
- Granen barrar i lunden.
Denna version av "Herr Ekorres död" är efter Snärp Karin Jonsdotter i Nedomälva socken, Dalarna, som lärt sig den av sin mormors mor. Snärp Karin var 132 år när hon spelade in balladen år 1873 på en fonografrulle av näver.
Mikael Rittri
163. Perlkorren
#!perl -w
use Ekorre;
use Barn;
use Kottar;
my $ekorre = Ekorre->new(’i_granen’);
my $kottar = Kottar->new(’skalar’);
my $barn = Barn->new(’störandes_och_högljudda’);
if($ekorre == ”ser barnen”){
$ekorre->{status} = ”radd_som_fan”;
}
if($ekorre->{status} == ”radd_som_fan”){
$ekorre->{action} = ”hoppar”;
}
if($ekorre->{action} == ”hoppar”){
$ekorre->{status} = ”brutit_ben_och_svans”;
}
exit
Freddy Söderlund
164. Kokkola-dialekt (Karleby, Finland)
Tii kålkkå höögt åpp i grene satt hedi faan
pikkla me tömdee nöötre siin
tvertt e höört na juude ååv na pilungga
så fik e så gårrbrååt
spretta juså kusiines byirakkå
kråta me beine siin, foll
å vaart så gårrsåår i röve
Peter Ahlroos
165. Mobilsamtal på ett tåg
Tjena Kurre. --- Nej, det är okej. --- Nej, jag sitter på ett tåg. --- Nej, va’ e’ de’ du säger --- I en gran? Vafför? --- Jaha --- Vänta lite, jag tappar kontakten. --- Nej jo, vi var in en tunnel. --- Ja, berätta vidare. --- Kottar, vafför då? --- Jaha, och sen. --- Nej va e de du säger! Vilka barn? --- Jaha --- Bråttom, jag förstår. Men att hoppa från en tallgren --- Ja, ja, så kan det gå. Räckte det inte med det lilla benet? --- Nä, nä, utan också den långa ludna. --- Nej nu tar batteriet slut! Hej då!
Helena Hurme
166. Svenska-engelska t.o.r enligt www.systranbox.com
1) Original
Ekorrn satt i granen
skulle skala kottar
fick han höra barnen
då fick han så bråttom
hoppa han på tallegren
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna svansen
2) Från svenska till engelska
Ekorrn thickset in the spruce
willed scale cones
might he consult the children
then, he might so urgent
jumps he on number id clean
bumped he your small legs
and the long hairy tail
3) Tillbaka till svenska från engelska
Ekorrn som är satt i sprucena
willed scalekottar
might konsulterar han barnen
därefter might han så akut
hopp numrerar han på legitimation fullständigt
knuffat till lägger benen på ryggen han ditt litet
och den långa håriga svanen
Karl Cinrot
167. C#-kotten
public void main()
{
Location = Gran;
Location.Mainstar = Ekorre;
Location.Barn = false;
Aktivitet = new Aktivitet();
Aktivitet = Skala;
Aktivitet.Prioritet = Normalt;
Aktivitet.Target = Kotte;
while (!Location.Barn && !Location.Ljud)
{
Location.Mainstar.DoActivity(Aktivitet);
}
Aktivitet = new Aktivitet();
Aktivitet = Hoppa;
Aktivitet.Prioritet = Bråttom;
Aktivitet.Target = Tallegren;
while (!Aktivitet.Result == Aktivitet.ResultEnum.SvansSkada)
{
Location.Mainstar.DoActivity(Aktivitet);
}
Location.Mainstar.Plåster(Svans);
}
Daniel Sörlöv
168. Rättad uppsats i retur
Specificera vilken ekorre och vilken gran som avses.
Skulle? Hade troligen för avsikt.
Ange vilken skala som avses.
Då fick han höra barnen
och fick bråttom.
Han hoppade... (ordföljd, språkvård)
Specificera: vilket ben?
Bra alliteration!
Betyg: G
Karl Cinrot
169. Försök till petrarcasonett, eller eventuellt en vanlig sonett, då voltan är något flytande.
O, ve att jag blev född i gröna skogen!
Mitt liv till kotteskalning är förvisat
I dagar, år jag dessa frön har spisat,
med smak av bark min tunga är förtrogen
Så lyss, min vän, till sorgliga eklogen
Om hur av fruktan blodet mitt blev isat
sen barnen sig med skrän bland träden visat
och hur i blind panik jag skadat bogen
I häftig skräck jag löpte av i sken,
skrämd av barn som lekte utan sans
Sats jag tog från murken tallegren
Illa tygad blev min ludna svans
av handlöst fall, jag bröt mitt lilla ben
Nu förs jag hastigt bort i ambulans
Lisa Hallberg
170. Terzin
Bland granens grenar ekorrn bida still
att svansen skadas skall, han ej förstå.
Han anar ej vad han skall tvingas till.
Ack får han höra barnen stoja på
i tallegren slår han i brådskan ren
för kottefrö får kurre lida så.
Vet detta om du hoppar från en gren,
du måste akta både svans och ben!
Anders Johansson
171. Html-länk
http://www.ekorrnsattigranen.com/skalakottar/barn/brattom/
hoppa/tallegren/stot/lilla_ben.html
http://www.ekorrnsattigranen.com/skalakottar/barn/brattom/
hoppa/tallegren/stot/langa_ludna_svansen.html
Alexx Wilson
172. Fikonspråket
Fikorrenekon fittsakon fiikon finengrakon, filleskukon filaskakon fittarkokon
Fickfikon finhakon firahökon firnenbakon, fidåkon fickfikon finhakon fisåkon fittombråkon
Fippahokon finhakon finfråkon fillegrentakon, fittestökon finhakon fittsikon fillalikon finbekon
Fichokon findekon fingalåkon fidnalukon finsensvakon
Martina Theslöf
173. P-språket
Epekoporrn sapatt ipi grapanepen, skupullepe skapalapa kopottapar,
fipick hapan höpörapa baparnepen, dåpå fipick hapan såpå bråpåttopom.
Hopoppapa hapan påpå tapallepegrepen, stöpöttepe hapan sipitt lipillapa bepen
opoch depen låpångapa, lupudnapa svapansepen.
Anders Johansson
174. I-språket
Ikirrn sitt i grinin, skilli skili kittir,
fick hin hiri birnin, di fick hin si brittim.
Hippi hin pi tilligrin, stitti hin sitt lilli bin
ich din lingi, lidni svinsin.
Anders Johansson
175. A'la Axel Oxenstierna anno 1650
Erlige och Väälachtadhe gode Män
gode vänner.
Denne kottskaalare Ekorn hafver för 2 åhr sedan låthett rädas sigh af flere ynglinger till fall, och effter dett att ingen uthskrifningh blef är han, såssom ett löösst skogsdiuur och som inthett been eler swans kunne brukas, oföörmögen någott näringsmedell, måst grijpa till annat embette dett han lärdt hafver, att därmedh forskaffa sigh en lijten tärpenningh. Så emedan kottskaalarskråedt i Västeråhrs hafve kommedt därmedh under vädredt medh honom och pantadt af honom en kiöller hvilken dhe hafva kiöpt åth honom som hafva leydt honom till hielp och dhe så vääl behöfwa sine kotter som han sitt quitt vordne, ty hafver jagh inthett kunnadt förvegre migh emoott honom på hans flijtige böön och begiäran, att härmedh intercedera för honom hoos eder godhe män, vänligen begierandes att I ville hielpa honom att han må få sitt igen och lääke sit been eller, där de elake ynglinger hade fortiänt straff, på annadt sätt därföre å dett ondaste straffadt ähn till sine synder. Jagh formoder att han denna min intercession tillgodho åthniutandes varder och jagh finnes eder däremoott till all vänskap gierna igen villigh. Och befaller. Kan detta min önskan såsom förstlingen af den sorten i Sverige, bidraga något til Ekorns så stora och Stiilenlige afsigter; Så är min Önskan upfyld, och den underdånigste vördnad får derigenom en ny tilökning, med hvilken jag in i dödsstunden framhärdar.
Aff Tijdön den 5 martii anno 1650
Axel Oxenstierna
David Almer
176. Norra Magasinet
Vad gjorde ekorren bakom granen Grand? Vad gjorde han med sin kotte, som han enligt våra uppgiftslämnare köpt av en känd högerextremist dagen innan? Väntade han på Palme, eller Christer Pettersson, eller polismannen X? Vad var det som skrämde bort honom? Har SÄPO medvetet lagt ut det så kallade "ekorrspåret" i syfte att förvirra? Vart tog de barn vägen som skulle ha kunnat hjälpa med att ta fram en fantombild av ekorren? Vem behandlade ekorrens benskada den där kvällen den 28 februari? Vad visste ÖB? CIA? Världsbanken?
Jonathan Newton
177. Attac
Ekorren är en symbol för de förtryckta minoriteterna. Barnen symboliserar den vite mannens imperialistiska framfart, som med hjälp av globaliseringen driver alla oskyddade människor på flykten så att de skadar sig.
Jonathan Newton
178. EU
Enligt EU-direktiv 22222/92 måste samtliga granar i fortsättningen vara planskilda från de områden där barn uppehåller sig, så att ekorrar kan äta sina kottar utan at skrämmas bort av barn och skada sig. För detta ändamål avsätter Unionen 287 687 657:90 euro per sekund i den nya s k Gemensamma Granpolitiken, som ska garantera ett minimipris på granar.
Beslut måste dock fattas med enhällighet i Rådet, där Frankrike redan reserverat sig och hotar lägga veto om inte en viss andel granar är franska. Mot detta reserverar sig Tyskland bara för att trilskas. Grekland kräver att alla kottar ursprungsmärks som grekiska, och att kottar som tillverkas i andra länder ska heta något annat. De nordiska länderna kräver ett särskilt miljödirektiv, så att kottarna är ekologiskt hållbara från jord till bord, och ordförandelandet väntas därför lägga kompromissförslag som innebär att en ny Kottsäkerhetsmyndighet (EKSM) inrättas. Italien kräver att myndigheten förläggs till Milano. Benelux-länderna vill kunna handla med kottkvoter.
EU-kommissionen anser att barrens längd måste standardiseras, vilket först kräver en total inventering av samtliga barr i alla medlemsstater. EU-parlamentet kräver att de åtminstone får vara med och bestämma någonting, om än bara om hur många barn som ska få gå till varje gran samtidigt. Storbritannien ställer sig i alla händelser utanför systemet. Där står redan irländarna och väntar på att Systemet ska öppna, men nu kom vi visst ifrån ämnet.
Jonathan Newton
179. Lars Norén (i regi av Ingmar Bergman)
Ångest. Att sitta, som ekorren på en gren, för att plötsligt jagas bort. Livet, en flykt, ett stilla bloss i natten, på flykt från hoten, från mörker till mörker, endast smärtan är evig.
Jonathan Newton
180. Lille ekorren, fem år, kan inte sova
Mamma, mamma, jag kan inte sova, det kommer en massa stora barn och tar mig medan jag äter.
Mamma: Tyst nu, det finns inga barn här... sov nu.
Barnen: Buuuuuuh.
Jonathan Newton
181. Microsoft
KOTTSKALNING.EXE har utfört en förbjuden åtgärd och måste avslutas. (Ekorren kraschar.)
Lösning: Kontakta Windows Update för den uppdaterade versionen Kottskalning 2.0, vilken dock kräver att du uppgraderar din granvara. (Observera att du bara har licens för att köra den på fem granar.) Om felet kvarstår, bör du även byta ut din standardekorre mot Microsoft Squirrel (TM). Om du har en annan ekorre kanske den har kommit i konflikt med Windows och kan därför inte köras. Du bör också installera en barnbrandvägg och/eller antibarnprogram, för att undvika attacker. Windows Child Defender 2.1 (TM) kommer att vara standard i nästa Windowsversion.
Jonathan Newton
182. Göteborgska
"Kålle, vettö vaffö ekorrn i granen blev en visa?"
"De va la för att han kunde skala'n, Osborne."
Jonathan Newton
183. Stockholmska
Öh. Eh. Hö. Så. Asså. Öh. Så. Dårå. Så. Öh.
Jonathan Newton
184. Jönköpingska
Dä satt e' äckårre där åppe i graana, å han sulle ju skala säj kåttar då, va, män sän så kåm dä ju nå ongar å glodde, å dä tro ja dä att äckorrstackarn han stack ju, å rätt va de va, KRASCH, rätt in i tallagrena!
Jonathan Newton
185. Östgötska
Ekoowwar som oänne talle upp å talle ner o glana.
Jonathan Newton
186. Dagens Tistel
Skulle vilja ge dagens tistel till er barn som i fredagskväll,
när jag i godan ro åt kottar i min tall, skrämde mig så att jag
bröt både svans och ben. Tack vare er sitter jag nu i rullstol.
Föräldrar; håll koll på vad era barn gör på kvällarna.
Henrik Bengtsson
187. Allspråket
Ekorrenall attsall iall ranengall
kullesall kalasall ottarkall
ickfall anhall örahall arnenball
ådall ickfall anhall åsall råttomball
oppahall anhall rånfall allegrentall
töttesall anhall ittsall illalall enball
ochall endall ångalall udnalall vansensall
Ida Sanfridsson
188. Förvirrat vittne
Nja, jag är inte riktigt säker på tidpunkten. Det var väl igår det hände. Eller var det förrgår? Var? I skogen? Ja, det kan det ha varit. Åtminstone var det något slags träd inblandat, det är jag tämligen säker på. Fast kan ha varit en lyktstolpe också. Nej förresten, det fanns liksom flera utskott på den här grejen så jag lutar nog åt trädvarianten iallafall. Om jag såg något i trädet? Ja, när ni säger det så. Det var nog något som rörde sig där. Svårt att säga exakt vad. Kan ha varit en katt eller en fågel eller nåt liknande. Om den gjorde något? Jaa, faktiskt, när jag tänker efter så undrar jag om inte det här djuret satt och pillade på något. Kanske en banan. Nej förresten dom är ju gula, så det var nog nåt annat, mörkare liksom och mera koniskt till formen. Svans? Svans...? Ja, vänta, var det inte en stor lurvig en? Vasa? nej i så fall det ju knappast ha varit en fågel, alldeles riktigt, haha. En ekorre? Ja, det kanske är ett bra förslag. Om det hände något därefter? Hm, jo, det var visst nåt oväsen som uppstod, har jag för mig. Det var som om röster av nåt slag närmade sig, ganska pipiga sådana, om man säger så. Vet inte riktigt var de kom ifrån. Men sen försvann nog det där djuret i trädet åt nåt håll, ovisst vart. Jag hörde möjligen en liten duns mot en gren. Men det är jag som sagt inte alls säker på.
Per Bergbom
189. Götebosskt
Dö Kal, kölla i grånen, va bördit, där setter änna en ekörrjävel å skålar köttar så de står härliga te. Åh harrejavvlar, nu kömmer ongarna farande å ska tyka saj. Då blir ente den körren gammel där... Jajamen, där for den iväg! Kölla! han slog javvlar-i-maj i hele svanshelvetet i grenen. Fy faen, de kan inte ha gjott gött!
Per Bergbom
190. Feltryska (felstavning á la Hasse Alfredsson)
Snorren tass i negran
bulle snala tottar
pickan löda laban
få gick an på brottning
loppa androm gallesten
blötte an ditt lila ren
åtän illa duvna dansen
Per Bergbom
191. Nordväst-skånska
De lilla ege-korra-fäed sadd i graaanen blann pjoddana
å sku te å reba au blasten på nåna kåttar, förr hann va sylten,
narr han hörde smauglöttana skriga å leva åmm.
Då ble han jjäädrit hied å fick hobba si
te å ta ett redit språng frång fere-pingen
så hann slo i skånken å svansa-biden mä!
Jäddra mög, skreg han!
Vicken liden kludderöv, sajjår ja
Mia Olsson
192. Apokryfisk text från Dödahavsrullarna (äldsta kända version av historien, översatt till finlandssvenska av exegeten Broder Torkel. Autenticiteten bekräftas i ett avsnitt av tidskriften Larson.)
Det hände sig på den tiden när Trajanus var kejsare i Rom och Tiburtius ståthållare i Galiléen att en ekorre skulle förbereda sin måltid i barrskogslunden. Då kommo trenne ynglingar tillstädes. En var av Davids hus och i åttonde led befryndad med Tubal-Kain, förfader för alla som arbetar med koppar. Den andra var son till en profet från Jordandalen, av Bartolomei hus, lovat vare deras kall. Den tredje var en enkel samaritisk köpmans son. Emedan de hade mycket fåvitskt att förtälja varandra gåvo de mångahanda ljud ifrån sig i deras följe och si, i fruktan för straffdomen begav sig ekorren åstad i sådan brådska att han sargade sin lekamen på en kvist utav pinje. Ynglingen av Davids hus, befryndad med Tubal-Kain, blev varse hans sorgliga belägenhet men misskundade sig icke över honom utan skyndade sig åstad. Ej heller profetens son, av Bartolomei hus, lovat vare deras kall, brydde sig om det oskäliga djuret utan skyndade sig åstad. Köpmannens son, från Samarien, hyste dock medlidande och undfägnade honom hugsvalelse och vederkvickelse. Sannerligen, sannerligen frågar jag eder, vilket av dessa barn haver bäst uppfyllt Guds bud?
Mikael Högfors
193. Japansk ekorre
Ekoln satt i glanen
skulle skala kottal
fick han höla balnen
då fick han så blottom
hoppa han flån talleglen
stötte han sitt lilla ben
och den långa ludna Shinkansen
Karl Cinrot
194. Vi, de drabbade
Där kom vi, vår lilla skara
glatt sjungande i skogen
då plötslig ett väldigt odjur
störtar ner ur skyn
med en brinnande fackla efter sig.
Vi skrek alla på mamma.
Läraren fick trösta oss.
Karl Cinrot
195. Interlingua
Le scuriolo sedeva in le abiete
Intendeva pellar conos
Subito illo audiva le infantes,
alora illo deveniva pressate
Saltante de un branca de pino
se feriva in su parve gamba
e le longe cauda villooooose.
Inger Olsson
196. Trubaduren
Jag ska nu framföra Alice Tegnérs djupt tragiska kväde "Ekorrn satt i granen"... (knäppande på gitarren)
Den handlar om en liten pälsklädd gnagare som i samband med kottskalning råkar ut för en grupp lågväxta figurer av arten "barn" och därvid skräms så till den milda grad att han därvid, i samband med förflytning från ett barrträd till ett annat råkar skada en av de bakre extremiteterna samt även den så kallade "långa ludna svansen", med avseende på djurets bakersta prydnad även kallad svansen.
Jag ber er, ärade publikum, om överseende med denna fruktansvärda vardagsskildring av djurets vedermödor samt att ni må ha fördragande och förståelse för den förskräckliga smärta och lidande som tillfogas det oskäliga stackars djuret...
Ehuru... (mer knäppande på gitarren) klarar sig dock den lille gynnaren hem till sin ömma moder... på den så kallade gröna ängen (förmodligen en metafor för vad vi kallar himmelriket) och blir därvid tillbörligen omplåstrad av sin så kallade mamma... (ännu mer gitarrknäppande)
Så... håll i er nu, gott folk! Alice Tegnér rockar loss...
"Ekorrjäveln satt i granfan... babba-damm-damm-damm-damm
Fick den fan höra ungjävlarna... babba-damm-damm-damm-damm
Hoppa han på talle-jävvla-gren
Stötte han sitt lilla och förkrympta beeeeeeeeeeeeeeen
Och den långa ludna svans-faaaaaaaan... babba-damm-damm-damm-damm
Ekorr-bluuuuuuueeeees...
Gick den fegisen hem til mamma?
Ja, det kan du ge dig fan på.
Fick han med detsamma (Ja, vad fick han? Vad fick han?)
Krypa ner i sängen (viket jävla pjäl - lite benbrott har väl aldrig skadat nån? Eller utsattes han även för sexuella övergrepp?)
Beska piller fick han då (Jojo, han knarkar också...)
Plåster på sin lilla tå (NÅÅÅÅÅN måtta får det väl ändå vara...)
Och ett stort bandage om svaaaaaaaansen"
Vad Alice Tegnër menar med "svansen" förstår nog ni läsare lika bra som jag...
Göran Karlsson
197. Recept
1 st ekorre
1 st gran
1 st tall
3-4 kottar
7-10 barn (högljudda)
1 st hopp (något ofokuserat)
Placera ekorren i granen i närheten av kottarna. När den ska till att skala, för in barnen på scenen. När stresshormonerna i djuret börjar nå kokpunkten plocka fram tallen. Ställ den inte allt för nära granen. Anvisa för ekorren en rätt kraftig gren. Anrättningen är klar då huvudingrediensen efter hastig flytt blivit mör i ben och svans.
Har ni inte kottar går det lika bra med selleri men då måste ni ändra några rader i sången:
Ekorrn satt i granen
skulle skala sellerin
Fick han höra barnen
som i skogen väller in
Anders Frank
198. Kalevala
Ekorrn satt i gröna granen - var bland korta barr belägen
skulle skala goda kotten - mumsig granfrukt dissekera
Men så hör han barnaröster - unga stämmor når hans öra
Och nu får han riktigt bråttom - han mot tiden ser sig kämpa
Hoppar då mot tallegrenen - tar ett skutt mot långa barren
slår sig hårt i ena benet - vänstra skanken ramponeras
och den långa ludna svansen - pälsbeklädda aktervimpeln
Anders Frank
199. Motor
Squirrel Forresta-43
Pelletsdriven. Rödbrun skinnklädsel. Säljes billigt pga defekt bakvagn efter krockskada. Ej barnanpassad.
Anders Frank
200. Runsten
muþir:ikorna:litu:raisa:stain:þina:iftiR:ratatosk:sun:sin:
han:uar:tuþr:i:furu uiþi:
illir:ukmini:unnu:unyt:niþ:
kuþ:hialbi:ant:hans:
in:anders:risþi
Moder ekorre lät resa denna sten efter Ratatosk sin son
han var döder i furveden (tallskogen)
onda ungmän utförde onyttigt nidingsdåd
Gud hjälpe hans ande
men Anders ristade
Anders Frank
201. Dansbandslåt om svartsjuka
Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i
just dina guldbruna ögon
så kränkt kan jag aldrig mer bli
Blickarna som du mig sänder
tänder nå't varmt inom mig
men nå't i granskogen händer
som fångar och tilltalar dig
Stirrande guldbruna ögon
ser sig bekymrat omkring
just dina guldbruna ögon
nu fattar jag rakt ingenting!
Är det en hona som lockar och leker
där i tallen bredvid?
Är det för att hon bättre dej smeker
du svävar över i ultrarapid?
Blixtar från guldbruna ögon
Du grimascherar så ilsket mot mej
just dina guldbruna ögon
Som häcken sväller! Du ser nog din tjej!
Leende guldbruna ögon
har jag förälskat mig i
just dina guldbruna ögon
så blåst kan jag aldrig mer bli
så blåst kan jag aldrig mer bli
Anders Frank
202. Ur Erikskrönikan
Ikorne som i träno satho
Marghin kuttar tha han atho
Aff barna war stöff ok mykit trangh
the giordo rusk ok mykit bangh
han vilium her med ey lenger dwälia
annat träno wil han välia
Men theta war en ödhins dagh
benet fingo eth anxlikt slagh
roppo wart färgadh med blode rödh
men ikorne hälade bleff ey dödh
Ekorrn som i trädet satt
många kottar då han åt
Av barnen var damm och stark trängsel
De gjorde buller och mycket bång
han ville här med ej dröja längre
ett annat träd vill han välja
men detta var en ödets dag
benet fick ett våldsamt slag
svansen blev färgad av blodet röd
men ekorrhjälten blev ej död
Anders Frank
203. Kursplan för gymnasieskolan
Kursplan för ÖVL1201 - Biotopbyte A
Inrättad 1943-05 SKOLFS: 1943:01
50 poäng
Ämne: Överlevnad
Mål
Mål för kursen
Kursen ger grundläggande kunskaper inom överlevnadsområdet. Kursen skall också utveckla förmåga att analysera och tolka olika former av hotbilder under stressliknande former. Dessutom skall kursen ge möjlighet att arbeta med aktiviteter som syftar till att förstå hur den egna kroppen fungerar.
Mål som eleverna skall ha uppnått efter avslutad kurs
Ha kunskap om och erfarenhet av hur olika faktorer påverkar ekorrars hälsa samt kunna diskutera sambanden mellan hälsa, livsstil och miljö ur såväl ett individ- som ett biotopperspektiv
Betygskriterier
Kriterier för betyget "Godkänt"
- Eleven genomför med viss handledning olika luftsprång samt redogör för deras betydelse för hälsa och välbefinnande.
- Eleven ger exempel på kottars betydelse för hälsan.
Kriterier för betyget "Väl godkänt"
- Eleven tillämpar och utvecklar med viss handledning eget hälsoarbete i några självvalda fysiska aktiviteter.
- Eleven tillämpar spänningsreglering, rörelse och rytm till barnkör, i några självvalda fysiska aktiviteter.
- Eleven bedömer ergonomisk anpassning av olika biotoper.
Kriterier för betyget "Mycket väl godkänt"
- Eleven utvecklar färdigheter och metoder i ett flertal biotopsbyten och bedömer deras hälsoeffekter.
- Eleven planerar och genomför luftsprång till olika biotoper och finner lösningar på oförutsedda situationer.
- Eleven instruerar i livräddande första hjälp.
Kommentar
Övningarna bör i den mån det är möjligt efterlikna verkliga situationer men på förekommen anledning krävs, förutom den obligatoriska hjälmen, även benskydd och bakvänt suspensoar. Integrering kan med fördel ske med Idrott och hälsa A
Anders Frank
204. Uppföljare
Ekorrn satt i tallen
masserar ömma foten
Han är dum i skallen
den jävla idioten
han hoppa bort till gran igen
slår sig likadan igen
i sitt ben och ludna svansen
Anders Frank
205. Per-Vers
Högt uppe i granen
sitter en och blottar
sig för alla barnen
visar sina kottar.
Men intill på tallegren
sitter nå’n och kastar sten
Det blir färd med ambulansen.
Karl Cinrot
206. à la Gullan Bornemark
Melodi: Våran lillebror)
Våran ekorre - han kan skala han.
Ingen skalar så bra som han.
Plötsligt så får han höra -
barn som vill honom störa.
Tra la la la la
Det kan aldrig sluta bra
Våran ekorre - han får svåra men
efter hoppet till tallegren.
Felbedömde distansen -
skada benet och svansen.
Tra la la la la
En förfärlig olycksdag
Jonas Hellström
207. Dödligt tråkigt (Bored to Death)
av Agatha Christie
KAPITEL 1
Hercule Poirot behövde inte anstränga sina grå celler. Här fanns inga mord-misstänkta. Ingen hade dött. Endast en ensam ekorre hade hoppat från en gran - till en tall. De skador som påträffats var mycket måttliga. Ett stukat ben och dito svans. Förvisso en mycket klen intrig. Han verkade visserligen skrämd. Vad var det som hade skrämt honom? Skolgården låg inte så långt därifrån. Han gjorde inte misstaget att förbise det uppenbara. Det var barnen. Mysteriet var löst.
EPILOG
utdrag ur brev som anlände till Scotland Yard några månader senare.
Jag, Stanley Lawrence, hade planlagt mordet på den här grabben som på ett sadistiskt sätt plågade olika djur i skogen. Ingen skulle misstänka mig, eftersom jag var ekorre. Planen hade lyckats in i minsta detalj. Jag hade fullföljt min kallelse att likt hämndens gudinna Nemesis skipa rätt. Så hade jag insett mitt misstag. En dag såg jag den mördade fortsätta sin sadistiska verksamhet i skogen. Hallucinerade jag? Var jag hemsökt av högre makter? Så hade jag avlyssnat någrat samtal på skolgården. Jag hade mördat offrets tvilling-bror. Där var förklaringen. Det dåliga samvetet hade börjat gnaga på mig, och jag blev nervös och orolig. Jag började fantisera om, att jag skulle ange mig själv. Ändå ville jag leva ett så vanligt liv som möjligt. Men en dag gick det inte längre. Plötsligt fick jag höra barnen. Jag hoppade i desperation till en tallegren och skadade mig rejält. Jag skriver detta för att få ro i min själ. Jag kan inte fly från sanningen längre och vill inte riskera att skada mig ännu mer. Jag överlämnar mig i rättvisans hand.
Jonas Hellström
208. Stödgala
Välkomna till kvällens direktsända stödgala för ekorrar som skadat sig i samband med desperata hopp i skog och mark. Den välkända berättelsen som rör oss alla djupt i folksjälen är inte den enda. Mörkertalet är stort. Du kan ringa i kväll och bidra till ett bättre liv för de drabbade och deras familjer. Varje samtal kostar 9.90.
Jonas Hellström
209. Moderna tider (parodi)
Lärar'n gick till skolan,
skulle ha lektioner -
fick han höra barnen
då fick han så bråttom.
Ville inte ha nåt men,
så han vände vid entrèn
och då återfick han sansen.
(och fick slippa ambulansen!)
Jonas Hellström
210. Religiös upplevelse
Han var vår obestridde hjälte - symbolen för mod och handlingskraft. Han var förutseende och skalade kottar för framtida behov, och Han kastade sig orädd in i striden när helst Hans och allas våra intressen hotades. Han var den Utsände. Ändå finns det s.k. fundamentalister som menar, att Han skadade både sitt ben och sin svans i fallet. DET ÄR HÄDELSE! DET ÄR HELT ENKELT INTE SANT! Han klarade sig oskadd som genom ett under. De menar dessutom, att Han var rädd för barnen. Man tar för sig pannan. Dessa villfarelsens män och kvinnor är blinda. De forskar i skrifterna, men ser inte Sanningen. Vi får aldrig låta oss lockas av bokstavstrons fanatism - samtidigt som vi inte heller får falla så djupt så att vi - som vissa intellektuella i vår tid hävdar - tror att vare sig ekorre eller gran finns.
Jonas Hellström
211. Stickan Andersson (Svensktoppslåt)
Melodi: Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Jag sitter här i skogen med mitt ben och med min svans.
Jag sitter här och önskar, att jag var nån annanstans.
Nu har jag flytt från hemmet skrämd av barnens hålligång
Är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Säg är det konstigt, att man längtar bort nån gång -
när man har fått nog
av en stökig skog
där folk väsnas dagen lång?
När man längtar efter stillhet,
men tvingas till drastiska språng -
är det konstigt att man längtar bort nån gång?
Jonas Hellström
212. Stig-Helmer
Ekorren: - Jag är inte rädd. Jag kan flyga.
Jonas Hellström
213. Povel Ramel 1
Melodi: Kristin och Jolin
- Tror du att du är Tarzan i lianen?
- Troligen inte, troligen aldrig på ti'n!
- Vad fick dig då att hoppa bort från granen?
- Troligen barnen, min vän!
Jonas Hellström
214. Povel Ramel 2
Melodi: Tjo, vad det var livat i holken i lördags
Åh, vad det var jobbigt för ekorr'n i lördags.
Han stukade både sitt ben och sin svans.
Åh, vad det var jobbigt för ekorr'n i lördags.
Barnen - de fick honom helt ur balans.
Jonas Hellström
215. à la Beatles
Yesterday
all the children seemed so far away.
Now it looks if they are here to stay.
Oh, I believe in yesterday.
Suddenly
I was jumping to another tree.
Now in my body there's no harmony.
Oh, believe in yesterday.
Jonas Hellström
216. à la Hasseåtage
- Jag har så ont i benet.
- Ont i benet? Under franska revolutionen, då gjorde de processen kort med adelsmännen - chop, chop, chop som limpskivor, och så kommer du här och snackar om ont i benet. De skulle ha varit väldigt glada om de hade ont i benet.
Jonas Hellström
217. Yoda
I granen, ekorrn satt.
Skalade kottar, han skulle.
Hörde barnen, han gjorde, och bråttom, han fick.
Från tallegren, han hoppade och sitt ben han stötte.
Och svansen, den långa ludna.
Stix Emil Persson
218. Windows SQRRL
Ekorrn har stött på ett ben och måste avslutas.
Anders Bek
219. Kryptiskt (alternativt: Totalt missuppfattat)
Essän sade: tigg! spring! en!
Tänkte ledsamt: Kall Aco, ta!!
FI kan mörda naken, Nä!
Doft - hicka, nykter ottan om.
Farfar ansätter len gren,
Stugan anses illa, men…
Både långa och luddiga är svanars senor!
Kristofer Lundin
Skicka gärna fler stilövningar till redaktionen.
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
|
