Ekorrn satt i granen -
stilövning 71-140
En fortsättning på "Ekorrn satt i granen - 70 stilövningar".
Skicka gärna fler stilövningar till redaktionen.
71. Hexameter II (med hjälp av Homerus)
Sjung, o gudinna, om hoppet som togs av Kottskalar'n Korre,
olycksdiger från tusende gren för mänskornas söner,
och som till tallen från gran flyr barnens tappra själar
störtade ned, men då i flykten för ljudet av barnen
stötte på grenen sitt ben - men även sin svans så lång -
och från den stund, då de började först sig rädas varandra,
trädtoppens konung, Kurres son, och de ädla barnen.
Anne Mari Nedevska
72. Social indignation
En ensamstående lågavlönad ekorre befann sig i skogen för att försöka dryga ut sina inkomster genom att plocka kottar. Plötsligt fick han höra en grupp elever från en privatskola som var på utflykt helt utan att ta hänsyn till skogens djurliv. Ekorren kände sig hotad, eftersom eleverna uppenbart visade bristande respekt för samhällets olycksbarn. För att slippa förnedra sig skyndade han sig därifrån, men vid ett försök att hoppa till ett annat träd slog han i såväl sitt ena ben som den långa ludna svansen. Nu tvingas han gå hemma som sjukpensionär utan möjlighet att dryga ut inkomsterna. Från samhället har han inget stöd att vänta efter de senast nedskärningarna.
Hendrik Nyman
73. Kvällstidningsnotis: Hetsjakt på ekorre i lekpark!
En ekorre hittades med brutet ben och med skador på sin svans av en 33-årig tvåbarnsmamma i lekparken. Mamman berättar att tre sexåringar hetsat den lilla ekorren som satt fridfullt och åt på sina insamlade kottar. De hånade honom och kastade sten, så att han blev skrämd och hoppade från en gren i den gran han satt. I hoppet mot tallen tappade han balansen och skadade svansen och ena frambenet. Tvåbarnsmamman tog ekorren till en smådjursklinik i närheten där han behandlas för en lättare benfraktur.
Åsa Nygårdh-Nyman
74. Matematikuppgifter
1945: Ekorrn satt i granen, skalade 23 kottar och tappade 14,8 procent av dessa när han fick höra barnen. Hur många var kvar på tallegren sedan han stött lilla benet efter hoppet?
1965: Ekorrn satt i granen, skalade 23 kottar och delade dessa med de tre barnen han fick höra innan benstötningshoppet. Hur många kottar fick var och en?
1975: Ekorrn satt i kuddrummet och skalade 23 kottar. Stryk under ordet "ekorre" och diskutera med en kamrat.
1995: Ekorrn satt i granen. Sök på internet.
Anders Bek
75. Den korta versionen
Ekorrn satt i skulle skala barnen stötte svansen.
Dan Altemyr
76. Rövarspråket
Ekokororrornon sosatottot i gogroranonenon,
sosokulollole soskokalola kokotottotar,
foficockok hohanon hohörora bobarornonenon,
dodå foficockok hohanon soså bobroråtottotomom
hohopoppopa´ honanon fofrorånon totalollolegogrorenon,
sostotötottote hohanon sositottot lolilollola bobenon
ocochoh dodenon lolånongoga, loludodnona sosvovanonsosenon.
Christina Knutsson/Totinona i Lolunondod
77. Den första kotten - En tragedi
Äntligen satt lille Kurre i granen. Efter att noggrant genomläst boken "Svenska Trädslag" kunde han utantill ramsan "Tall - långa barr, gran - korta barr", och hade nu klarat av första delen i sitt uppdrag.
Nästa punkt skulle han vilja fråga någon om, men inte en kotte att rådfråga syntes till, och förresten var det förbjudet. Nu gällde det att utnyttja sitt fulla intellekt där minnet svek. Men visst var det något med skala, tänkte han. Skala, det är väl en sorts musikalisk tonföljd, tänkte han vidare, och började nynna för sig själv. Och nynning är ett effektivt mnemotekniskt hjälpmedel, så plötsligt kom han på "Skala kottar".
Visst, kotte var ju ett slags fröbehållare om Kurre mindes rätt, och i granen hängde det en massa avlånga föremål som kunde tänkas vara sådana. Enkelt, nu var det bara att dra av skalet av dem. Hemma hade Kurre lärt sig skala bananer, ty han kom från ett burget hem. Men det här var något annat, inget lättavdraget skal syntes till. Förtvivlat började han bita i kotten så som man biter i det sura äpplet, och si, då upptäckte han att där inuti fanns välsmakande små tingestar. Mums, det här skulle bli gott.
Men här i den täta granen kunde man inte sitta. Grenarna skymde utsikten så att den elaka mården skulle kunna ligga i bakhåll. Kurre funderade just på att hoppa över till grannträdet, som av de långa barren att döma var en tall, då skogens djupa tystnad plötsligt bröts av små tvåbenta varelser på marken, som drog fram i en glammande klunga.
Han fick väldigt bråttom att genomföra det planerade hoppet, och hann inte göra nödiga beräkningar, vilket fick en fatal följd. Landningen på tallgrenen blev något obalanserad, så att han drullade ned på nästa gren så illa att han utsatte en av sina små extremiteter för en mindre kontusion. Åter tappade han greppet och föll denna gång så illa att hans förnämsta prydnad, den långa ludna svansen fick ta nästa törn.
Kurre var ytterst olycklig över den snöpliga utgången på ett uppdrag som börjat så lovande. Vad skulle mamma och pappa säga?
Karl Cinrot
78. Reportage i "Hem & Inredning"
När vi anlände för reportaget satt Ekorrn i sin harmoniska och naturnära bostad och skalade en kotte i naturbrun kulör (specialbeställt utförande från Granén & Kvist - kostnad ca 12000 kronor. Under en introduktionstid lämnas 3 procent rabatt.)
Ekorrns Villa Grand omfattar cirka 300 grenar, med de nedersta grenarna dedikerade till köksfunktioner, de lite högre upp används främst som relax-rum, medan de översta tjänar som kombinerad studio, arbetsplats, samt ypperlig utkiksplats! Från de allra översta grenarna är utsikten magnifik, med god sikt över alla närliggande granar - och grannar!
"Jag har letat länge efter en gran som kombinerar alla de egenskaper som jag uppskattar -men det är inte förän nu på senare år som jag har haft möjlighet att ta steget fullt ut", säger Ekorrn.
"Man skall dock inte tro att det bara är en dans på rosor", fortsätter Ekorrn. "När jag nyligen var inflyttad spillde några snickarlärlingar en tioliters färgpyts över det nylaggda trägolvet. I förvirringen lyckades jag halka på färgen och skadade svansen lindrigt.", säger Ekorrn skrattande. "Som tur var täckte försäkringen skadan på golvet!".
Efter några glas champange i ett av relax-rummen tar vi avsked från Ekorrn, och tackar för besöket i hans unika och mycket komfortabla hem!
Patrik Floding
79. Damtidning
All har väl någon gång känt. Att det vore skönt att skala en kotte? Men det anses ju inte vara riktigt rätt! Och vad skulle dina vänner säga om de fick reda på det?
Margit Sjöstrand, psykolog, 39, med 12 års efarenhet i kott-skalnings-frågor. Och generell skalning säger: "Det är alls inget fel att skala en kotte då och då när andan faller på!" "Endast i undantagsfall händer det att skalning leder till något negativt. Och även då kan man vända det till något positivt!" Som ett exempel nämner Margit en Ekorre (fingerat namn) som skadade sin svans när hon skalade en kotte efter att ha blivit störd av några grannbarn som hade tagit sig in i bostaden utan lov när deras föräldrar som inte skaffat barnvakt var ute på bio. "Trotts detta fortsatte Ekorren med kottskalning till en sent framskriden ålder. Och episoden med svansen blev mer en källa till stimulerande experimenterande."
Så, hallå! Sluta oroa dig! För vad dina vänner tycker. Och gör det du vill. För ingen annan kan ju veta bättre än dig. Vad som är bäst för just dig! Titta bara på Gillan Brunholm. Programledare på TV8. Hon sticker inte under stol med att hon skalar en kotte. Minst en gång i veckan!
Patrik Floding
80. Folkbildarversion
Här har vi ett djur, en sökande individ, ska vi enas om att det är en ekorre? Vi är väl många som på olika sätt kommit i kontakt med ekorrar på våra arbetsplatser? Vi har alla våra bilder av vad en ekorre är. Då föreslår jag att vi går ut i smågrupper och enas om en gemensam bild av vad en ekorre är. Sen kan vi mötas och jämföra våra bilder. Därefter tar vi tag i grenbiten av problemet och förhoppningsvis kan detta leda oss vidare i våra resonemang.
Lotta Davidsson-Bask
81. Ur barnens synvinkel
Vi var ute på rasten och lekte när Pålle plötsligt skrek: - Bella! de' e' en ekorre uppe i granen. Ja, va coolt sa jag och tog upp min slangbella och sköt mot ekorren. Det blev ännu roligare när ekorren hoppade iväg och målet blev rörligt. Jag vet inte om jag träffade men jag tror det och ekorren ramlade ner på marken. Då kom fröken och tog in ekorren till skolsköterskan. Hon sa att ekorren hade skadat benet och svansen men skulle bli bra igen. Pålle och jag fick kvarsittning, jag fattar inte varför, jag menar när pappa skjuter älg så får han beröm men när jag skjuter ekorre så får jag skäll!?
Peter Sundell
82. Science-Fiction
I rymdstation ZX 103, belägen i galaxen yttre Werdolinarna sexton ljusår från planeten Tellus belägen i galaxen Vintergatan, fanns en replika av den form av organiskt liv som för flera eoner sedan funnits på Tellus. En klonad trädklättrare vid namn Ekorre tjänstgjorde som felsökare i rymdstationen. Denne var i färd med att inhalera livsuppehållande organismer när representanter av släktet Homo Infantil Manager uppenbarade sig. Ekorre fick hastigt avbryta inhalationen och återgå till felsökning och i samband med denna manöver skadade han sig och förlorade några extremiteter. Dessa växte dock ut igen i samband med viloperioden som varade i 13 varv.
Peter Sundell
83. Riksdagsmotionen
Det har kommit till vår kännedom att vissa näringslivsaktiviteter kan vara förenat med livsfara då olika arter rör sig på våra sköna, svenska grön- och föryngringsytor. Särskilt har denna problemställning aktualiserats av de arbetsplatsolyckor å kottplockningsnäringen som uppmärksammats på senare tid.
Hur mycket vi än skulle vilja förbjuda all samhällsfarlig verksamhet med risk för ben- och svansskador, måste vi alltid ta den fulla sysselsättningen i landet samt allemansrätten i beaktande. Dock bör det finnas utrymme för ett lagstadgande i denna arbetsrättsliga fråga. Då riksdagen kan förse kottplockningsarbetare, som eventuellt skulle friställas på grund av regleringar, med Kunskapslyft eller AMS-kurser ser vi inte någon omedelbar fara i att reformera denna hittills helt ohejdade verksamhet. Inte heller allemansrätten kan stå i vägen för de samhällsnyttiga reformer som snarast måste till på dessa eftersatta områden i svenskt samhällsliv.
Vi den arbetsreglerande rörelsen i Sverige, som alltid haft en hög svanföring i dessa för Sverige vitala frågor, föreslår därför att ett antal regleringar införs för att få ett slut på det ohemula hoppandet i både löv- och barrskog, planlösa vandringar i terränglådan samt de oreglerade arbetsförhållande som förekommer i svensk kottplockningsnäring.
Vi hemställer att riksdagen måtte besluta:
- att en utredning tillsätts för att utreda skillnaden mellan gran- och tallegren.
- att förflyttning endast får ske grangrenar sinsmellan, samt tallegrenar sinsmellan. Vid förflyttningar mellan gran och tall skall fast mark beträdas med minst tre steg.
- att kottskalning skall ske i anslutning till marknivån.
- att omyndiga personers vandringar i skog och mark begränsas till tre meter från vägren eller bebodd mark, på vardagar klockan 8-17.
- att samtlig personal skall förses med hörselskydd vid kottinsamling.
- att kottplockningsarbete ej får utföras utan livlina eller benskydd.
- att svansnät skall bäras vid all vandring i skog och mark.
- att kottplockningen omedelbart beläggs med en 53 procent-ig skatt, för att denna skall bära sina egna kostnader för de utgifter staten har för eventuella personskador som uppkommer i samband med dess utövande.
Kurre Ekollon
Socialflegmatiska trygghetspartiet
Ekorrelina Svansson
Socialdogmatiska folkpartiet (trygghetsnarkomanerna)
Christian Fredriksson
84. Fornyrdislag
Kottar att skala * i granen den gröna
Ratatosk sitter * högt under himlen
Barnen larmar * brått han beger sig
bryter så benet * på tallegren
Ve den som hastar! * Den vise vet
tiga är bättre * än halvt kväda:
Stamspringarn även * ludnaste svansen
stöter och slager * Veten I än?
Andre' Heinonen
85. Ekvation
1 Ekorre * X kottar + Y barn = 1 hopp + 1 brutet ben + 1 bruten svans
Anders Hovne
86. Den skrytsamma
Jag satt helt oskyddat och balanserade på den smala grenen högt upp i granen. Jag hade hittat världens största kotte som tagit mig över en timme att skala, och nu var jag nästan klar. Då hör jag ett förskräckligt oväsen bakom mig, vänder mig om och ser att en hel skolklass står där och skriker åt mig. Jag tänker först attakera den, men mitt förstånd säger åt mig att fly. Jag kastar mig oförskräkt mot en närbelägen tall, ett hopp på uppemot 25 meter, skulle jag tro. Jag undkommer mina förföljare men bryter i landningen benet på fyra ställen. Dessutom får jag en rejäl vrickning i svansen.
Anders Hovne
87. Pressreportage
Lille Eko hade vigt äntrat en grantopp. Där satt han nu. Med en kotte i tassarna som han just tänkte skala. Då, mitt i den fridfulla naturen, brakar det loss. En skara människobarn passerar i hundra decibel. Då drabbas lille Eko av panik och hoppar. I förskräckelsen landar han så illa i en tall att hans lilla ben får en rejäl stöt. Och inte går det bättre för svansen. Denna hans stolthet, lång och luden, får lida för att föräldrar inte håller pli på sina ungdomar. Vad gör regeringen?
Karl Cinrot
88. Matematikundervisning anno 1975
Ett element tillhörande mängden E = {ekorrar} skalade element av mängden K = {kottar}. En delmängd ur B = {barn} passerade. Eftersom mängden av ljud, L, från barnen inte var tomma mängden hoppade E till ett element i mängden T = {tallar}. Stötte han en delmängd av benen union den långa ludna svansen.
Magnus Pettersson
89. Ångermanländska
Ickorn såt däri'n grärn.
Han skôlle skäla nan kott. Han va väl hongre, stäckarn.
Tro du han feck vära i fre å äta, rå?
Nä, inte faricken feck'en dä e, för rätt sôm de va
feck'en höre na kvadda sôm grassäre däri skojjen.
Då hoppe'n borti tåll'n, vettu,
hur i helvet dä nu geck tell då han såt däri'n grärn...
men dôm far ju jussôm skrömta, ickorn,
åsse schlog'en se na oherransch däri lillbene sitt
å lang-lôôn-rompa å...
Jonny Holmberg
90. Journalanteckning
Patient: Kurre Ekorre, 970505-1662
Intagningsorsak: Falltrauma.
Anamnes: Medelålders Ekorre som, i samband med hushållsarbete, plötsligt skrämdes av ett högt ljud. Sannolikt några barn som lekte. Ambulanspersonal fann honom liggande under någon form av barrträd. Sannolikt fallit från en höjd av 3-4 m. Ej varit avsvimmad. Inga minnesluckor. Lätt chockad.
Status:
AT: Smärpåverkad i rörelse, ffa vä höft. Uppstressad, men på det hela taget vid god vigör.
Cor: regelbunden rytm. Inga hörbara bi- eller blåsljud.
Pulm: Ausk ua.
Buk: Palp mjuk o oöm.
Neurologi: Ljusreflexer bilat ua. Kranialnerver ua. Senoriskt ua armar o ben.
LS ben: Vä ben ngt förkortat o utåtroterat. Distalstaus ua. Hö ben ua.
LS svans: Palpatoriskt ömmande, i övrigt ua.
Bedömning/Åtgärd:
Rtgverifierad vä sid collumfraktur efter fall från träd. Uppsatt på op under morgondagen. Sedvanlig smärtlindring. Framöver kontakt med Rehab samt ev F-kassa för diskussion kring framtida arbetsplatsutformning.
Martin Jacobson
91. Programmering
Environment Subject (Barn, Gran, Barn, Ekorre, Tallegren, Kotte, Svans, Ben, Ljud);
Environment Aktivitet (Sitta, Skala, Höra, Ljud, Bråttom, Hoppa, Skada);
Environment Egenskap (Luden, Lång, Bråttom);
Tryout SET OF (Subject, Aktivitet, Egenskap);
Location Subject;
Mainstar, Object Subject;
Happening Aktivitet;
Barn BOOLEAN;
Begin
Location := Gran;
Mainstar := Ekorre;
Barn = FALSE;
Aktivitet := Skala;
Object := Kotte;
IF NOT Barn
For Tryout DO UNTIL Happening == Ljud
LET Mainstar DO Aktivitet
STEP Happening;
Barn := TRUE;
If Mainstart GET Ljud == Barn (Aktivitet) Tallegren;
For Tryout DO UNTIL Happening == Skada
Aktivitet := Bråttom
LET Mainstar DO JUMP Tallegren
Aktivitet := Hopp;
STEP Happening;
Object := Ben;
Location := Tallegren;
Happening := Skada;
End;
Hans-Olov Ericsson
92. Ordstäv
Det är bättre att sitta i granen och skala kottar än att bli skrämd av barnen.
Tomas Brännvall
93. Sverker Olofsson
Välkomna. I Plus i kväll har vi testat tallegrenar. Vi föväntar oss att alla tallegrenar ska fungera på ungefär samma sätt. Men det finns ingen internationell standard för vare sig längd eller sviktdjup hos tallar, och säkerhetsföresrifter saknas så gott som alltid. Vi har talat med Kurre Ekorre som blivit invalidiserad efter en olycka med en tallegren av dålig kvalitet. Dessutom i Plus i kväll: Kottar. De finns fritt ute i naturen, där barn lätt kan få tag på dem. Hur svåra är de egentligen att skala? Plus har testat barnsäkerheten.
Gunnar Ytterhag
94. Osaklig reklam
De här barnen driver omkring i skogen. De här barnen ägnar dagen åt att stjäla kottar, skrämma ekorrar och vandalisera. Om inte du gör ett aktivt val så kan det bli de här barnen som ärver din premiepensionsfond.
Gunnar Ytterhag
95. ASCII-kod
69 107 111 114 114 110 32 115 97 116 116 32 105 32 103 114 97 110 101 110 13 10 115 107 117 108 108 101 32 115 107 97 108 97 32 107 111 116 116 97 114 13 10 102 105 99 107 32 104 97 110 32 104 246 114 97 32 98 97 114 110 101 110 13 10 100 229 32 102 105 99 107 32 104 97 110 32 115 229 32 98 114 229 116 116 111 109 13 10 104 111 112 112 97 32 104 97 110 32 102 114 229 110 32 116 97 108 108 101 103 114 101 110 13 10 115 116 246 116 116 101 32 104 97 110 32 115 105 116 116 32 108 105 108 108 97 32 98 101 110 13 10 111 99 104 32 100 101 110 32 108 229 110 103 97 32 108 117 100 110 97 32 115 118 97 110 115 101 110
J Rickard P Ström
96. Zen-buddistiskt
Novisen frågar:
En ekorre sitter i en gran och skall skala kottar.
Några barn kommer, ekorren hör dem och blir rädd.
Om då ekorren hoppar och skadar sig,
är den skadan av sann Buddha-natur?
Mästaren svarar: Mu!
Peter Häggmyr
97. Den svenske kocken (Mupparna)
Zee sqoourrel set in zee sprooce-a tree-a
Ves gueeng tu shell peene-a cunes
He-a heerd zee cheeldree,
zeen he-a gut in a hoorry
Joomped up oon zee peene-a tree-a brunch,
boomped hees leettle-a leg,
und zee lung foorry teeel!
Leif Hellström
98. Ratatorsk (Yggrasils mytologiske skvallerpelle)
Ekorrn satt i trädet
för att höra skvaller
när han hörde kvädet
blir han genast vaken
ifrån örnens näbb han hör
något som han sedan för
till den hemska fula draken.
sQata, Stockholm
99. Pascal
Program (Input,Output);
BEGIN
Ekorre:=Granen;
IF ekorre=granen THEN
BEGIN
Writeln('Ekorre skalar kottar');
ELSE
Writeln('Ingenting')
END;
Ekorre;=hoppar från tallegren;
IF ekorre=hoppar från tallegren;
BEGIN
Writeln('Ekorre stötte sitt lilla ben och den långa ljuva svansen');
ELSE
Writeln('Ingenting');
END;
END.
Jeanette Abrander
100. Dramadokumentär
(Nästan konstant bakgrundsljud: Diverse skräckfilmsmusik)
Ikväll skall vi avslöja, för första gången någonsin, den otroligt fantastiska följd av osannolika händelser som ledde till en av skoghistoriens mest omtalade och mytomspunna tragedier. (Ljud: Stora pukor) För att skydda de inblandade parterna har skådespelare använts.
Murre, ett fingerat namn, föddes och växte upp i en normal medelstor skogsglänta (Glad musik). Hans föräldrar var hederliga, engagerade och hårt arbetande ekorrar. (Tona in skräckmusik) (Diverse irrelevant information och pukor i 45 minuter.)
I andra avsnittet, en vecka senare
Först: Repris på allt ovan, något kondenserat...
Som vi snart skall se kommer Murres liv att oreversibelt påverkas av flera, upp till nu, för Murre helt okända individer. (45 minuter av dessa individers barndom, med lämpliga pukslag.)
I tredje avsnittet, en vecka senare
Först: Repris på allt ovan, något kondenserat...
Av en otrolig slump råkade Murre befinna sig hemma i granen, just som de unga, men icke desto mindre mycket allvarligt negativt influerade individerna dök upp i gläntan.
Statistikprofessor Hans Yvigahändér skall nu förklara hur otroligt liten sannolikhet det är att just dessa individer skulle stöta ihop på denna dag i denna avlägsna och ödestyngda glänta... (Professorn visas i 10 vinklar, med darrig kamera, samt i svartvitt från sidan. Allt han säger följs av lämpliga pukslag, samt inklippt visas korta sekvenser på blodiga svansar och brutna ekorrben. Dessa inklipp ackompanjeras av diverse primala panikskrik och snabba zoomningar.)
Tyvärr orkade jag inte följa serien till dess slut, så läsaren får själv gissa fortsättningen.
Patrik Floding
101. Skeptikern
Att överhuvudtaget bara tro att en liten oskyldig ekorre skulle sitta i just den granen samtidigt som barnen skulle vara där och föra oväsen ser jag som väldigt osannolikt. Att han sen skulle bli så uppstressad och hoppa rakt över till en tall samt att han där skulle slå i foten i tallegrenen så till den milda grad att han samtidigt gjorde illa svansen... Nänä nu får det vara nog med rykten.
Leffe
102. Onda på värd (musikerjargong)
Grackorn satt i enen, skulle kola skatter,
fick han bara hörnen, då bråck han så fittom,
tappa han från hollegren, bette han sitt lilla stön,
och den svanga lådna lunsen.
Sven Larsson
103. Kosmetikaspråk
Skogen doftar fräscht av friska löv, tallbarr och sammetslen mossa. Högt uppe i en gran sitter den naturligt rödbruna ekorren Elsa med lång, yvig svans och glänsande päls. Pälsens lyster beror på daglig användning av Redkorpfs nya hårvårdsserum Mega glitter päls improvement Shine med naturliga fruktvaxer och mjukgörande substanser. Ekorren Elsa, som är noga med sin kropp och sitt utseende, skalar några kottar för att tillgodogöra sig e-vitaminerna och antioxidanterna i de näringsrika fröna. ”Det stärker hud, päls och klor”, säger hon. Elsa smörjer in sina kloband morgon och kväll med Tassalas klassiska Ultra substance Liquid creme med stärkande och närande lipidextrakt för mjuka kloband och hårda klor. ”Det är ett måste om jag ska kunna skala kottar utan att mina tassar tar stryk”, säger hon.
Livet i skogen är inte så lugnt som man kan tro. Stressade situationer som plötsliga barnskrik frestar på. Biothops nya förbättrade Organic visible rejuvenile massagegelé lugnar och återstimulerar blodcirkulationen ända ner i de djupa porerna. En pigg blommig doft på en bas av ambra är en extra bonus de dagar när livet känns jobbigt. Efter ett olyckligt fall där Elsa skadade sitt ena ben och sin svans blev hon rekommenderad daglig användning av gelen. ”Den var fantastisk. Jag kände mig så fräsch fast jag var sjukskriven. Så lugn och ändå så stimulerad. Utan gelen hade jag inte återhämtat mig lika fort”, säger hon.
Gunilla Ohlsson
104. Röd stuga med vita knutar (med lite svenskt naturromantiskt lidande i bakgrunden)
Jag ser det fortfarande framför mig. En röd liten ekorre, ovetande om världen. Vet inte om vare sig rätt eller fel, ont eller gott. Bara överlevnad och fortplantning. Den sitter där i granen, lite skymd av en gren, solen glittrar i morgondaggen som samlats i barren. Han har en kotte mellan framtassarna och skalar den med hastiga, målmedvetna rörelser.
Så, plötsligt, kommer några barn springande. Det är första dagen på sommarlovet och badplatsen lockar med sol och bad hela dagen. Blinda för den tysta vackra skogen brakar dom fram mellan träden och försvinner ner mot sjön. Jag har för en sekund släppt ekorren med blicken och den har hunnit skutta bort från platsen där den satt. Jag försöker hitta den igen, medveten om att det är svårt att se dom mot de mörka trädstammarna när dom sitter stilla. Så prasslar det till i gräset. Ekorren måste ha tappat balansen och ramlat ner från trädet när barnen skrämde den.
Jag ser paniken i hans ögon när jag närmar mig, hans små försök att fly. Benet har gått av, det sticker ut i en konstig vinkel från kroppen. Försiktigt tar jag av mig tyghatten jag har på huvudet och lägger den över ekorren, så griper jag runt kroppen och lyfter den. Den sprattlar lite i mitt grepp, men blir sedan helt stilla, som om den visste att jag inte är farlig. Så börjar jag vandringen hemåt. Jag måste få tag på en telefon så jag kan ringa veterinären.
Jenny Afvander
105. På anagramska à la arrak
Organiskt en ren art
trolskaste kal kula
böcker hann han fira
brådskat nit och måfå
hantlangare hoppen flår
stabilitetens tönthall
ålands onde vann gulaschen!
Med hjälp av Anagramgeneratorn Arrak
http://ag.arrak.fi/index_sv.html
Karl Cinrot
106. Bibliotekariens version (radvis alfabetiskt ordnade ord)
Ekorrn granen i satt
kottar skala skulle
barnen fick han höra
bråttom då fick han så
från han hoppa tallegren
ben han lilla sitt stötte
den ludna långa och svansen
Karl Cinrot
107. Ekorrvalsen à la Taube
(Melodi: Havsörnsvalsen)
Brun i en grönskande gran
en ekorre sig svingar
spejar mot kottarnas rad
sådant gör honom så glad.
Men på en helt annan plats
dansande par tar nu sats.
Konversationen har börjat ta fart,
man har sett nå’t underbart:
Min fröken, vet ni vad jag såg i våran skog,
en kurredutt som skala kottar såg jag nog
då fick han höra några barn som gick förbi
sånt skrämmer kurrar, dom har skräck som sitter i.
Ängsligt han lämnar sin skyddande gran
skuttar så långt han förmår
stöter sitt ben så det gör ont som fan
mot tallen som strax intill står.
Men ännu är denna historien ej slut
det är hans otursdag helt absolut.
Därpå han stukar sin yviga svans
och får åka med ambulans.
Karl Cinrot
108. Vildliv å Gökmassivet (Grönköpings Veckoblad)
En av vårt Gökmassivs innebyggare, närm. bestämt en ekorre, skadades härförledna dag medd. GV:s lokalupplaga. Ekorren var å färd med att skala kottar då anstormande barn (trol. skolgossen E. Ruda & comp.) föranledde E. att s.m.s. taga till flykten i en angränsande gran, där han skadade benet. Sedermera förd till Djuriska Parken konstaterade Hr bat.veterinär Åkerblom även en fraktur å den l-nga och tillika l-dna svansen. Grönköpings naturvänner har gm frkn Ada A:son-Susegård (mp) fordrat att stadens ansvariga ingriper för att s.d.h. "Förhindra att det ena vildlivet åsamkar det andra dylika skador framledes".
Magnus Pettersson
109. Klarspråk
Ekorren satt i ett träd.
Ekorren ville skala kottar.
Ekorren hörde ljud.
Ekorren blev rädd.
Ekorren hoppade till annat träd.
Ekorren fick ont i foten.
Ekorren fick också ont i svansen.
Gunnar Pettersson
110. Kalevala (övers. till svenska)
Uti yvig gran nu ekorrn sitter,
gnagtand skalar skogens kottar,
kommer barnflock genom skogen
flänger fram med rop och gester.
Nu får kurren plötsligt bråttom
penningpälsen sig får packa
hoppar så till tallens grenar
slungar sig till skogens gunga
slår den lilla foten illa
skadar tassen med små klorna
svansens vimpel illa törnar
bryter bakens fina borste.
Gunnar Pettersson
111. Fjärrkarelska (hemlagad)
Da oravainen ishtuab guusoses.
hää sii gäbyäh kuorimakses.
Kulehp sikiöhd megastukseh.
Hybböäh hongase oksuall,
piigase jalgah bahuast käyb,
då händyäp gatgoah.
Gunnar Pettersson
112. Joik (falsifikat)
O'arrah niestah nannaa nannaa
o'arrah niestah voija nannaa
baarnah boahtah voiah nannaa
uhtsiles Kurreh voia voia voia
Gunnar Pettersson
113. Saga av Elsa Beskow
Det var en gång en ekorre som hette Kurre Ekorre. Han bodde i skogen med sin pappa och mamma och alla sina syskon. En dag satt Kurre i en gran för att skala kottar, för kottar är den mat som små ekorrar tycker om allra bäst. Rätt som det var hörde Kurre ljud från skogen. "Vad kan det vara för ljud", frågade Kurre. Just då såg han några barn som var ute och gick i skogen. Barnen sjöngo och ropade högt till varandra där de gingo fram, för de hade alls inte lärt sig att man skall gå tyst i skogen. Tänk så oförståndigt! Kurre blev så rädd för allt oväsen, att han ville hoppa därifrån allt vad han kunde. Men just som han tog ett långt skutt slant hans lilla fot, och han lyckades precis i sista stund få tag i en tallgren. Men då hade han fått ont i både foten och svansen. Nu såg det inte ljust ut för Kurre. Kvällen var sen och det började mörkna i skogen, och som om det inte var nog började det också regna. Hur skulle det nu gå för den stackars lilla ekorren? Men bäst som Kurre låg där med sin onda fot, kom en gammal skogsvaktare förbi. Det var en snäll gammal man som tyckte speciellt mycket om ekorrar. "Nej men varför ligger du här, inte har du väl bara ont någonstans", sade skogsvaktaren i det han böjde sig över ekorren. Och så slutade äventyret lyckligt för Kurre. Men ni kan vara säkra på att han tänkte sig för nästa gång, innan han tog ett skutt från ett träd till ett annat.
Gunnar Pettersson
114. Svensk nutidsversion enligt finlandssvensk uppfattning
En ekorre satt i en gran och skalade kottar. Då hörde den en grupp barn som var ute på Skogsmulleutflykt. Ekorren tog ett långt skutt i syfte att nå den närmaste granen, men uppskattade avståndet fel. Ekorrens säkerhetssele, skyddshjälm, tasskydd och svansskydd motsvarande dock svensk standard och var godkänd av Kungliga arbetsstyrelsen enligt normen för hjälmar och säkerhetsselar av sagda typ. Tack vare skyddsutrustning klarade sig ekorren utan fysiska men. Både ekorren, barnen och deras skogsmulleledare har fått genomgå traumaterapi för den svåra upplevelse mötet i skogen innebar för dem alla, uppger deras skolsyster Erik Svensson.
Gunnar Pettersson
115. à la Peter Englund
Det är svårt för en nutidsmänniska att tänka sig in i ekorrens situation. I timme efter timme hade den suttit där, nödtorftigt skyld av grenarna på en glesvuxen gran. Någon föda hade inte vankats på tre dagar, det enda den hade att ty sig till var en grankotte som den hade sparat in i det sista. Någonstans därute i dimman samlade sig det farliga, ett maskineri som obönhörligen skulle sätta igång inom kort. Med möda lyckades ekorren plocka fram kotten och var i beråd med att börja skala den, när den kunde höra de första ljuden ute från fältet som försvann i dimman. Barnflocken hade varit i rörelse ända från tidig morgon. Förgäves hade dess lärare försökt skapa ordning i dess led, förgäves försökte Mulleledarna mana sina barn. Gruppen bestod i huvudsak av barn som var med i en skog för första gången, och de var rädda. Rädda för troll. Rädda för vargen, rädda för sotaren.
Det som störde lärarna mest var ljudet. Gruppen hade omöjligt att hålla tyst. Än skulle någon hojta till en annan, än var det någon som såg något nytt och ville kommentera det till gruppen och lärarna. Läraren visste, att ekorrar har skarp hörsel.
Sammandrabbningen kunde inte undvikas. De båda maskinerierna malde på av egen vikt, den lilla ekorren i sin gran malde på kotten, barnen lunkade framåt steg för steg.
I samma ögonblick som ekorren hörde det första ljudet av barnen beslöt den ta till flykten. Den förstod att det fanns bara en väg till tryggheten: ett hopp till granen. Men det hoppet var långt, och ekorren var redan utmattad av många dagars och nätters vaka och bristen på föda. Den bidade i ett ödesdigert ögonblick, tog sats, grenen under dess fot sviktade; sedan hoppad den.
Barnen kunde se hoppet från gläntan där de stod. I en grotesk båge flög det lilla djuret från granen till tallen, en stund såg det ut som det skulle ha stannat mitt i luften, i en krevad av energi. Avgrunden öppnade sig under det trötta djuret. Sedan fick det tag i tallgrenen med sina framtassar, slet förtvivlat, försökte dra sig upp i det skyddande trädet. Med skadad tass kravlar den med sina sista krafter framåt. Det sista som syns av ekorren innan den försvinner in bland grenarna är den yviga svansen, som i ljuset av den sjunkande solen ser ut som en brinnande plym. Nu är den plymen bruten. "Si, ekorrn stött' sitt ben" ropade ett av barnen, och det var också de ord deras lärare Erik Svensson, som vi tjugo år senare skall möta som generaladjunkt vid skolstyrelsen, skrev i det långa brevet till sin hustru. Träffningen i skogen var en händelse, som kanske inte omnämns i historieböckerna. Men de som var med skall komma ihåg den, många så länge de lever.
Gunnar Pettersson
116. Ur en jägares anteckningar à la Ivan Turgenjev
Ekorren
Jag hade givit mig ut redan tidigt på morgonen för att skjuta ekorrar, ett nöje som jag i min ungdom uppskattade som omväxling till den ofta trista vardagen. Sommarekorrarnas päls dög förstås till ingenting, man fick inte ens en kopek för dem, men kroppen betingade tre kopek om man sålde den som kräftbete.
I min ficka hade jag ett paket med två smörgåsar och i väskan en liten tennflaska med vatten. med dem tänkte jag klara mig ända tills kvällsvarden, som brukade vara riklig på min vän O:s gård, där jag arbetade som informator för hans tre söner.
Jag hade vandrat omkring hela förmiddagen utan att se skymten av en ekorre. Vid middagstiden blev hettan mig övermäktig, och jag kröp in under en yvig gran för att invänta eftermiddagen. Jag bröt av några grenar och rullade ihop min rock till huvudgärd. Innan jag lade mig åt jag den ena smörgåsen.
Plötsligt märkte jag att någonting rörde sig uppe i trädet. En ekorre! Hade den sett mig?
Jag vek långsamt ihop det vaxade pappret kring smörgåsen och stoppade den försiktigt tillbaka i fickan. Min förträffliga ekorrstudsare bar jag alltid laddad, men för säkerhets skull bytte jag fängkrutet så tyst jag kunde.
Efter en stund lyckades jag komma i ett läge där jag kunde tänka mig att sikta på den lilla gnagaren, som satt på en gren och bearbetade en kotte frenetiskt. Dess lycka måste vara fullständig, tänkte jag och började långsamt spänna hanen.
I samma ögonblick hörde jag ljudet av en hop gossar. Ett ögonblick trodde jag att det var de tre gossarna från gården, men sedan kunde jag höra deras prat tydligare och förstod, att de kommo från byn. Om en stund kunde jag se deras bara fötter när de trampade fram på den leriga stigen som också jag hade följt.
- Skall vi leka godsägare? frågade den minsta gossen.
- Hur menar du Sascha? frågade den äldsta tillbaka. Han måste redan vara över femton år, bred över skuldrorna som han var.
Pojkarna slog sig ner vid granen utan att lägga märke till min närvaro. På något sätt skämdes jag för att smyglyssna på dem, även om det skedde ofrivilligt.
- Vi leker att vi jagar ekorrar.
- Men inte kan vi ju jaga, vi har ingen studsare.
- Jag har en slunga, sade den mellersta pojken och grävde i fickan på sina grova byxor.
Pojkarna enades om att leka godsägare på ekorrjakt, och ett febrilt letande efter stenar började. Under granen fanns inga stenar, för här växte det saftiga gräset meterhögt i den fuktiga leran. Den minsta gossen lyckades uppbringa en sten, och den lades omsorgsfullt i slungan.
Jag förstod att pojkarna hade lagt märke till samma ekorre som jag. De väntade helt orörliga på att den skulle komma inom skotthåll. Långt borta gal göken, och syrsorna sjöng i hettan.
Efter en väntan som verkade mig lång som en evighet såg jag hur den äldsta pojken lyfte slungan klar för skott. Hans ögon smalnade till smala springor.
- Skjut inte! Ropade då den minsta gossen.
- Vad är det med dig Sashuska? Nyss skulle vi jaga ekorre, nu får jag ej skjuta, bannade den mellersta pojken med hög röst.
Med detsamma såg jag hur ekorren vågade sig på ett skutt från granen till grenen på en närbelägen tall. Pojkarna och jag följde det våghalsiga stycket med blicken, men ingen ens tänkte på ett skott.
Ekorren måste ha varit mycket nära att klara sig, men någonting måste ha hänt; kanske skadade den en tass i hoppet. Den föll som en trasa, ramlade från gren till gren och blev liggande på marken. Den viftade på tassarna några gånger, så blev den stilla. Svansen låg i en underlig vinkel. kanske hade den också skadats.
Pojkarna spratt till, men inte som jag trodde för att ta vara på bytet. Deras skarpa öron hade hört ljudet av någon som närmade sig. De hoppade till och hela trojkan galopperade iväg längs stigen mot byn.
- Era lymlar! gormade en grov mansröst.
- Jag vet nog vilka ni är! Vänta tills jag får tag på er så skall jag tröska er så att ni lär er jaga ekorrar!
Jag kände igen mannen. Det var Nikitin, gårdsfogden, en rå och försupen man.
Samtidigt fick han syn på mig och gjorde en igenkännande grimas.
- Såna lymlar! Men jag skall nog se till att de får vad de förtjänar, sade han och plockade upp ekorren som om han hade vägt den i sin hand.
- Det skall finnas gott om kräftor i bäcken bakom brygghuset i år, sade han och torkade svetten ur panna med en brokig näsduk. Ni kommer väl på kalaset, hoppas jag.
- Vi får se, svarade jag, för husbonden hade inte bjudit in mig ännu.
- Såna rackare, sade Nikitin, och jag var först inte på det klara med om han menade pojkarna eller ekorrar.
- Den yngre borde vara och gallra rovor, och den äldre... Vet ni, igår överraskade jag honom på strandängen med en av byflickorna. Det brukar sluta som det brukar. Men om ett år skall han hur som helst bli soldat, och då får han lära sig veta hut.
Jag svarade honom med någon instämmande fras som egentligen inte sade någonting.
- Ja god middag då, herrn, sade Nikitin och lät ekorren glid ned i sin ficka som en grå vante.
Jag var inte längre sömnig, och den värsta hettan hade lagt sig. Jag beslöt att fortsätta min vandring.
Floddalen hägrade i ett ljusblått dis med ett penseldrag av neapelgult närmast horisonten. En med bovetesäckar tungt lastad lodja segade sig motströms mellan sandbankarna, sakta som i en dröm. De klumpiga årorna arbetade tungt och inte en vindpust rörde det smutsiga råseglet av säckväv, och jag kunde tydligt känna rökdoften från samovaren ombord. Pråmdragarnas skrik och svordomar blandades med näktergalarnas vilda sång som fyllde kvällen, och någonstans långt borta ringde en liten klocka enformigt.
Gunnar Pettersson
117. Spoon River, à la Edgar Lee Masters
Jag skalade kottar i en gran
när jag hörde barnen komma.
Hoppet var vågat, men det
var ett ärligt försök till räddning.
Gunnar Pettersson
118a. Fornsvenska (ur gutalagen)
Af icornum
Sitvr icor granum aethin kvt. Kvm therum barn förin ovesith. Taghvm icvr flykcthum af staethi sprangir talvm. Rathbrakhr kard og lothi rvmp. Byti barn sum far at icornum III marcr.
118b. Översättning:
Om ekorrar
Sitter ekorre i gran ätandes kottar. Kommer så barn och gör oljud. Tager då ekorre till flykt och hoppar till tall. Skadar tass och svans. Bäre då de barn som ofredar ekorre tre marker bot.
Gunnar Pettersson
119. Federico Garçia Lorca
O trädets korre!
Mitt i hoppet.
Hur luden är din svans!
Mitt i hoppet.
Hur saftig är kotten!
Mitt i hoppet.
Hur små är dess frön!
Mitt i hoppet.
Hur skrattar inte barnen!
Mitt i hoppet.
O trädets korre!
Hur vågat ditt hopp!
O trädets korre!
Hur blänkade är dina tänder!
Hur blodigt är benet.
Hur luden är din svans!
Mitt i hoppet!
Gunnar Pettersson
120. Flamenco
Mia vida es un ecorcia libra!
Animalia en esta arbora!
Escualante las tes cottas.
Qui mal son las ecrias de los ninjos.
Por te no es pace en las silvas.
En mi ojos un salto mortale,
de tu vida en la muerte,
a las brancas de esta arbora
de ti patas pequenos
la sangre negra de mi coraçon!
Gunnar Pettersson
121. Ekorren (orig. The black squirrel) à la Hemingway
Nick kunde se ekorren väl. Den satt i ungefär halvvägs upp i granen. Det var en douglasgran. Han kom ihåg när hans far lärde honom att skilja på trädslagen. Hans far hade blå ögon och en liten vårta på ena sidan av näsan och hans mustasch rörde vid vårtan när han förklarade skillnaden på träden. Ekorren var nästan helsvart.
Billy hade varit borta ett tag. Egentligen var det bra att han tog bössan, tänkte Nick. Att skjuta på en sittande ekorre var egentligen för lätt.
Trudy hade gått ner till bäcken. Nick beslöt att gå efter henne. Trudy stod halvvägs ut i bäcken. Det klara vattnet strömmade kring hennes bruna ben. Nick såg att hon tvättade sig men han vände sig inte bort. Trudy hörde Nick komma och vände sig med ett grin mot honom.
- Du skjuta mera ekorre? skrattade hon och vadade till Nick som stod på stranden.
- Billy kan vara här när som helst, svarade Nick. Det har gått mer än en halv timme sedan han gick.
De gick sakta upp för stigen till lägret. Nick slängde några vedstycken på elden efter att först ha skrapar bort alla murkna ställen. Det var för att inte skulle bli så mycket rök.
Trudy satte sig bredvid Nick och gned sig mot hans axel. Nick kunde känna den fräna doften. Indiantobak, tänkte han, men kunde inte låta bli att tänka på en skunk.
- Det är en ekorre upp i trädet, sade Nick.
- Jaga mera? skrattade Trudy igen.
- Bill har bössan, sade Nick.
- Bill skjuta ekorre som bara fan, sade Trudy.
- Säkert, sade Nick.
- Bill skjuta bäver! sade Trudy.
- Det finns inte bäver vid den här bäcken, sade Nick. Inte sedan den stora avverkningen.
Just då hoppade ekorren. Nick kunde se hur den seglade genom luften. Avståndet från granen till tallgrenen där den försökte landa måste ha varit minst trettio fot.
Trudy sprang efter ekorren som en flink hund.
- Pälsen inte värd något, sade Trudy och slängde ekorren på marken framför Nick.
Nick plockade upp ekorren. Den var nästan helt svart. Den ena tassen var bruten och pälsen hade blivit blodig. För att vara så här tidigt på året var svansen mera luden än han hade väntat sig. Också svansen var skadad. Någon måste ha skjutit på den tidigare, tänkte Nick.
- Vi äter den? frågade Trudy.
Nick hade redan plockat upp sin kniv ur fickan. Med en van rörelse lade han ett snitt och drog pälsen av ekorren. Köttet på den slaka kroppen var ljusrött.
- Vi kokar i kastrull eller steka spett? frågade Trudy.
Utan att svara torkade Nick ekorren ren med lite gräs. Sedan tog han spettet som de hade stekt bacon på och trädde upp ekorren på den. Glöden var inte riktigt färdig än.
Ett skott ekade i skogen. Nick uppskattade avståndet till högst hundra yard.
- Bill skjuta bäver, sade Trudy hoppfullt och tittade på Nick.
- Det finns ingen bäver här, sade Nick och tittade på Trudy. Han kunde tydligt se formerna av hennes platta mage genom den tunna klänningen. Hennes hår var ännu vått.
Ekorrens päls låg kvar vid Nicks fötter som en blodig trasa. Några flugor hade redan hittat den och en myra trevade fram på dess köttsida som var vrängd utåt.
Nick gjorde en plötslig rörelse med spettet så att ekorrskrovet gled av och flög i luften, över bäcken. Den blev hängande på en gren i strandbuskarna. Nick sparkade pälsen i elden. Den fräste till och brann en kort stund med häftig låga. Trudy sade ingenting.
Efter en stund kom Dick längs stigen. Redan på avstånd kunde Nick se att också han hade fått sin ekorre.
Gunnar Pettersson
122. Ekorrn i Luossa à la Dan Andersson
Vid Hattmobäckens fåra
där sitter han i gran,
Ekorrn ifrån Luossa,
då hör han några barn.
Han biter i sin kotte,
han hittar än ett frö.
I aftonsolens rodnad
skall Luossakurren dö.
Han kastar sig till tallen,
han bjudes upp till dans,
på blodiga små tassar,
med bruten luden svans.
Barnena ä följet,
de äro summa tre
de läser över Kurre
som mor dem lärt att be.
Det yngsta lilla barnet
det tröstade sig nog:
med likblå läppar Kurre
emot honom log.
Han går in i ekorrhimmeln
genom kottprydd port
och barnet som så sörjer
det följer honom fort.
Han begravs i näverkista,
vid Hattmobäckens brant
den sagan ä för sorglig
men varje ord ä sant.
Gunnar Pettersson
123. Översättning från norskan
Tallefjanten satt
i pyttenåleträet
skulle flå träkorvar
hörde mänskopysar
blidde plötseligt hurtig
skutta på långnålegren
knuste sitt pytteben
och lurviga akterbalansen
Karl Cinrot
124. Postfix notation
Ekorren i granen satt kottar skala skulle
han så bråttom han barnen höra fick då fick
han från tallegren hoppade
han ben lilla sitt stötte svansen ludna, långa den och
Magnus Pettersson
125. AA-korre
Hej jag heter Kurre och är en kotteskalare.
Magnus Fredricson
126. Fjortis på stan en fredagnatt
Å ja ba, såg en såndär, ööh va heter det, ekorre som satt å käka sånadära kottar va. Men så fick den syn på mejj lr nåt å då kuta den iväg av bara faan. Fast den måste typ vart full lr nåt, för den liksom hoppa rakt in i det där trädet som fan asså. Så trilla den ner på backen å ja ringde typ djurens rätt lr nåt så dom kom å tog hand om han. Han hade liksom brutit både benet och den där stora ludna svansen.
Madeléne Karlsson
127. Gräsanden i Preem-reklamens korre
Du mannen, en, vahettere, korre satt i granen hos björnen,
du kan också börja skala kottar,
och poäng, mannen, du får poäng på din vanliga gren.
Om du registrerar dina barn, fattaru
Det är bättre hos tallegren, och ditt ben.
Magnus Fredricson
128. Akuten
Sciurusvulgaris inkom akut med posttraumatiska symtom i membrum inferior dx et cauda longa pilata efter av barn provocerat fall i tall mellan två plan. Röntgen visar ej skelettskada. Hem med stödförband.
Göran Selander
129. Olycksfallsförsäkring
Vid skadetillfället satt den försäkrade (d.f.) på en gren i en gran. D.f. var då sysselsatt med skalning av kottar. Ehuru detta får ses som ett näringsfång, kan det ej ses som yrkesmässig verksamhet, varför villkoren för arbetsskadeförsäkring här ej kan anses vara uppfyllda.
D.f. avbröt plötsligt skalningsarbetet som en följd av oväsen från en skara förbipasserande yngre personer och hoppade då reflexmässigt till en annan gren, varvid han ådrog sig en kontusionsskada av såväl den ena nedre extremiteten som den långa ludna svansen.
Skadan får betraktas som orsakad av en plötslig oväntad händelse och d.f. kan ersättas för skadan enligt villkoren för olycksfallsförsäkring, beräknad med avdrag för självrisken.
Göran Selander
130. Röde Orm
Ljufvligt sovel, furans frukt
Slött njutande, furans frukt
Af möer öfverraskad över Hels djup skridande
Af marken krossad bredfvid furans frukt
Jesper J
131. Ekorr'n satt i granen á la Yoda
Satt i granen ekorr'n gjorde
Skala kottar skulle
Höra barnen han fick
Då så bråttom han fick
från tallegren hoppade
sitt lilla ben och den långa ludna svansen han stötte
Anna-Märta Lindgren
132. Malax dialekt (Malax, kommun i Vasa, Finland)
Ekårri soat i grene å sko skaal na kåttar,
å så fiäg a huär boane, tå fiäg a så bråttom,
hoppa a froan tallgräine, så stött a etta bäine å ande laang ludi svansi.
Kenneth Granholm
133. Samtal i skolan
- Ja hej och välkomna hit till skolan! (fröken)
- Hej! (förälder)
- Ja det vore ju bra om vi kunde prata lite om hur det har gått för Kurre den senaste tiden...
- Jaha?!
- Ja han är ju så lättskrämd.
- Kurre säger att det är några barn som är elaka mot honom! När han hör att dom kommer får han alltid bråttom därifrån.
- Är det några särskilda barn?
- Njaa...
- Ja han föll ju och slog sig på rasten. Kurre borde ju veta att han inte får klättra i träden på skolgården.
- Jaså... Hemma säger han att han samlar kottar.
- Kanske var det så att han hade kastat dom på barnen?
- Ja, men vad jag undrar är varför ingen bryr sig om att han faktiskt stötte benet när han ramlade ner från granen!
- Ja det finns rastvakter ute hela tiden. Dessutom hittar ju Kurre på en massa konstiga saker. Som att han skulle ha skadat svansen också! Är det ett problem hemma att han hittar på saker också?
- Ja, jag får väl prata med honom...
Karin Braneback
134. Lunarstorm
ekOrjN typ zatt i granEN, zkULle zkALA Kottar,
fiKK HaN höJa typ barnEn, da fiKK Han zÅ typ BråTTom. *ler*
hoPPa hAn på tAllegRen, ztötte hAn ziTt lilla bEn
och den typ lånGa, ludna typ zvaNzEN
*kJam*
Åke Dahlbäck
135. Linda Skugge
Vet ni vad som finns i träden??? Djur!!! Hallå - fattarni ?? DJUR!
Jag var ute med bebin igår. Jag brukar gå med massor med andra mammor i parken. Man blir ju så less på öppna förskolor och bebisim, och vem är egentligen intresserad? Och ingen kan väl titta på teve jämt? Vi brukar gå med vagnarna och titta på alla träd, grönt och så där. Som värsta Ferdinand. Fast inte tecknad.
Och vad tror ni händer? Regnar plötsligt kottar från en gran eller tall eller vad det är. Och bebin fick kottmojar eller vad det var på vagnen. AAAAAAAAAAAHHH! Fattarni??? Kan ju finnas virus eller allt annat som bebin kan bli sjuk av. Eller allergisk. Ingen vet. Och ingen verkade bry sig. HALLÅ!!! Där står tre andra morsor och bara garvar - ingen bryr sig. Bara snackar och snackar om ekorrar. Vaddå ekorrar??? Ekorrar??!! Vaddå gulliga ???!!!
Jag drog ut vagnen från träden. Alltså där finns andra William och Kevin och Rosita som kunde träffas av kottarna men ingen bryr sig!!! Ingen bryr sig!!! Vaddå ekorrar?? AAAAAAAAAAAH!!!
Och vad händer??? En hel skolklass drar förbi - som vanligt utan nåra vuxna. Och som vanligt låter det om dom. Alltså låter megamycket. Och då ser man en av ekorrarna hur han gör ett hopp och gör illa sig. Hallå!!! Morsor - vet ni vad era pubbeungar ställer till med???!!! Det tog säkert i svansen och nåt ben, bara för att det måste låta om alla pubbeungar. Och bebisen vakna. Och grina.
Åke Dahlbäck
136. Porrnovell
...med en eggande blick i de nötbruna stönande hon:
- Vill du jag ska snaska kotte?
Jag halkade till. En ilande smärta kändes i grenen.
- Ajaj, har du skadat den långa ludna, sade hon med en skälmsk glimt i ögat när hon hukade sig för att ta fram...
Åke Dahlbäck
137. På biblioteket
Ugfg satt i Ufga, skulle skala Ufga.03, fick han höra Vhb, då fick han så bråttom. Hoppa Ugfg från Ufga-gren, stötte Ugfg sitt lilla Ven och den långa, ludna Vej.
Maria Bergwall
138. 1337-språk
eKorRN $4+t i 9RaNeN, 5kuLL3 5K4LA k0++aR,
PH1Ck h@N hörA B4rNeN, då PH1Ck h@N $å BråT+0M.
HOPp4 h4n På +4LlE9rEN, stö++E H4n 5I+t l1LL4 83N.
OcH deN LåN9a, lUdN4 5vaN$EN.
Patrik "ChickenZliZe" Johnsson
139. Morse-kod
/ . -.- --- .-. .-. -. / ... .- - - / .. / --. .-. .- -. . -. --..-- / ... -.- ..- .-.. .-.. . / ... -.- .- .-.. .- / -.- --- - - .- .-. --..-- ..-. .. -.-. -.- / .... .- -. / .... ---. .-. .- / -... .- .-. -. . -. --..-- / -.. .--.- / ..-. .. -.-. -.- / .... .- -. / ... .--.- / -... .-. .--.- - - --- -- .-.-.- .... --- .--. .--. .- / .... .- -. / .--. .--.- / - .- .-.. .-.. . --. .-. . -. --..-- / ... - ---. - - . / .... .- -. / ... .. - - / .-.. .. .-.. .-.. .- / -... . -. --- -.-. .... / -.. . -. / .-.. .--.- -. --. .- --..-- / .-.. ..- -.. -. .- / ... ...- .- -. ... . -. .-.-.- /
Måns Henriksson
140. Examenssvar på frågan "Beskriv ekorren och dess omgivning på basen av bifogad text"
Ekårren bor vanligtvis i en ek. Den är röd och vit och svart. Den har en lång svans som en påfågel som är luden. Det har alltid funnits ekårrar. Dom är väldigt nyttiga för oss. Man kan göra handskar av dom. Och använda dens svans som en dam vippa. Den här satt i en gran och skulle skala kåtar. Barnen väntade på deras mammor (som var på ett seminarie).
Helena Hurme
Skicka gärna fler stilövningar till redaktionen.
Fortsätt till "Ekorrn satt i granen - stilövning 141 och några till"
Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
|
