Stavgångens historia och utövning - avsnitt 2

STAVGÅNGSTEKNIK

I detta avsnitt skall jag försöka åskådligöra lite av de tekniker man som nybörjare bör känna till. A och O är att fatta staven på rätt sätt. Det vanligaste greppet som skidåkare använder är det så kallade "Vasagreppet", också omnämnt som "Hemmelmansfattningen". Flera specialare kan dock tillämpas, varvid jag nämner några här: "Rak slappslic med böj", "Tyska ybergreppet", "Dubbel Lundvallare med studs", "Lilla och stora dödsgreppet", "Fröjdsläp med drag" (Silviagreppet. Drottning Silvia använder denna metod.) och slutligen "Fred mans hand" som lämpar sig bäst till lättare promenader. I de flesta av fallen framgår det ju av namnen hur de ska tillämpas, men den som vill ha närmare upplysning kring detta specialämne bör köpa boken "Att greppa ett skaft" (Golfarens förlag), eller boken "Att skaffa ett grepp" (Psykologiförbundet).

När man anammat den teknik som känns bäst bör man således komma fram till det vi stavgångare kallar för stakning. Längden på stavarna skall i upprätt ställning vara i underkant av bröstkorgen så att bekvämast möjliga hållning kan erhållas. Med stakning menas hur man i förhållande till benrörelserna stakar sig fram med stavarna. Den vanligaste metoden är att man helt enkelt i normal promenadtakt, för stavarna fram och tillbaka ungefär som en skidåkare fast med rakare rygg och kortare benrörelser. Promenadstakning kallas detta grundläggande sätt och för nybörjaren nödvändiga metod som motionärsstavgångare använder.

När man har börjat behärska greppen och promenadstakningen kan man fortsätta till de olika stilvarianterna. "Rask gång med rak eller framåtböjd rygg", "Passgång med dubbel Lundvallare med studs", "Ballerinagalopp med flaxande stav", "Grav krök med långa kliv och utmärkande stakning", "Trippgång på tå med korta häftiga stakningar" (lämpar sig bäst i trängsel, såsom i långa köer, balkonger eller på bussen). Kom ihåg andningstekniken: Höger stav fram, andas in. Vänster stav fram, andas ut. Sen är det ju så att de flesta stavgångare med erfarenhet brukar utveckla egna stilar som lokalt endast brukar vara kända till namn av de närmaste anhöriga.

Stavgång är i sig en hel vetenskap som jag ej med egna ord kan redogöra för i denna artikel, men läs gärna några av de nämnda böckerna för att få mer information i varje enskild detalj. Många har genom åren frågat mig när och var man ska utöva sin stavgång. Personligen tycker jag att stavgång kan utföras vilken årstid som helst men att man som en gyllene regel kan säga att på vintern bör man hålla sig till sandade och plogade trottoarer om man inte har skidor.

Valet av plats beror på vart man bor i landet. En person från Umeå kan ju ha lite svårt att gå stavgång på Sergels torg, om han inte befinner sig i Stockholm vid tillfället. Välj en plats nära hemorten där du i lugn och ro kan gå med dina stavar. De enda av riksförbundet fastslagna regler, är att stavgång skall undvikas vid begravningar, bröllop (om det inte sker i en stavkyrka vill säga), barndop, pubar och restauranger eller vid födelsedagskalas med jämnt datum. Tillrådligt är också att avhålla sig från denna aktivitet vid sjukdom som kräver rullstol eller sjukhussäng.

Personer med finmotoriska svårigheter eller dålig simultanförmåga bör fastsätta korkar på spetsarna för att inte skada sig själv eller andra. Det ska nämnas att det finns kampsporter där stavgång används som legala metoder för att undanröja sina motståndare. Finska armén använder metoden sen 1938.

Nästa vecka tittar vi på Klädsel och uppförande.

Text: Sture Svensson. Korrekturläsning: Textservice Översättning AB. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.