Teorin om pastakod

Nästan alla programmerare har någon gång hört uttrycket "spaghettikod". Uttrycket används som en målande beskrivning av kod som är komplicerad och svår att både förstå och använda. Men de flesta känner inte till de två andra delarna som gör pastateorin komplett.

Ordet lasagnekod används för att beskriva kod som har en enkel, lättförstådd struktur som är uppbyggd av flera skikt. Även om lasagnekod är strukturerad är den tyvärr lite väl kompakt och väldigt svår att modifiera. Även om det teoretiskt sett är ganska enkelt att förändra ett skikt är det praktiskt omöjligt.

Den idealiska kodstrukturen innehåller därför komponenter som är små och bara är löst knutna till varandra, den här idealiska strukturen kallas raviolikod. I raviolikoden innehåller varje komponent "kött", eller snarare något som ger systemet näring, till exempel ett tecken. Vilken komponent som helst kan modifieras utan att det påverkar de andra komponenterna något nämnvärt.

Slutligen vill jag därför säga att vi måste komma bort ifrån den fördömda spaghettikoden och aktivt främja användandet av raviolikod.

Text: Henrik Kanatidis (översättning)