C är ondskefullt

En gång för länge sedan fanns det tre typer av pekare. Pappa pekare pekade på ett rutnät, Mamma pekare pekade mot en dubbel, flytande precisionspunkt och Baby pekaren pekade mot en liten integral. En dag så samlades alla i en funktion och då kom det en liten vilsen pekare som hette Guldlock in i huset (även känt som main()) . Guldlock var hungrig så hon kallade på strcopy() så att de skulle kopiera in Pappa pekares rutnät i henne. Hennes rop efter malloc() gjorde programmet så långsamt att det nästan stannade, men Guldlock brydde sig inte om det. Sedan gav hon sig på Mammas dubbla, flytande precisionspunkt. Men innan hon fick tillfälle att ge sig på babyns integral så kom de tre pekarna hem och de blev så arga på Guldlocks tilltag att de orsakade en run-time error som fick hela huset att rasa samman.

Det som står här ovan har faktiskt hänt. Jag lovar. Det är sant.

Med andra ord: HERRE GUD MITT PROGRAM KRASCHADE IGEN, DET VAR MENINGEN ATT DET SKULLE VARA FÄRDIGT IDAG OCH NU FUNKAR DET INTE! JAG HATAR C. JAG VILL ALDRIG MER SE EN PEKARE I HELA MITT LIV.

Text: Henrik Kanatidis (översättning)