Det finns ett liv även efter ett datorhaveri

VÄXJÖ. Johan Lindgren lever ett nästan normalt liv idag, trots att han inte kan använda sin dator längre, hävdar en vanligtvis väluppkopplad källa.

Lindgren - som tillbringar större delen av dagen med att arbeta vid datorn, och sedan större delen av kvällen med att spela dataspel, skicka e-post och söka på internet efter skräpunderhållning - har svårt att tro det själv.

"Det är sant", berättar han för vår reporter. "När min dator slutade fungera svor jag en hel del, sedan tillbringade jag två timmar med telefonsupporten och försökte reda ut det hela. När de ändå inte kunde hjälpa mig var jag helt övertygad om att jag skulle förvandlas till aska och rök."

Men när självantändningen uteblev så var det inte mycket mer för Johan att göra än att vänta tills han kunde installera om operativsystemet nästa dag. Det var då den fruktansvärda sanningen gick upp för honom. "Plötsligt insåg jag att jag skulle förlora alla filer på datorn. Det var ju uppenbart att utan mina Excelark, PowerPoint-presentationer och roliga mpeg-filer skulle mitt liv vara meningslöst. Så jag försökte ta livet av mig."

Men, på väg att slänga sig under sjuans buss råkade Johan istället kliva på den och åkte och besökte en gammal vän. "Jag visste att det inte tjänade något till", sa han. "Så fort jag hade berättat för honom om min dator visste jag att han skulle sprätta upp magen på mig med en brevkniv och sticka ut ögonen på mig. Och med all rätt!"

Helt oväntat föreslog Johans vän att de skulle gå till kvarterskrogen i närheten för att dränka sina sorger. "Han var irriterad över sin bil och flickvännen, så vi tog bara några öl och pratade gamla minnen", förklarar han.

På tillbakavägen märkte Johan att han hade förändrats. "Det kändes riktigt kusligt och omtumlande först men jag tog mod till mig och tittade ut genom fönstret och såg på alla träd och fåglar. Innan jag visste ordet av satt jag och snackade med en kille jag inte kände. Och jag som trodde att det bara var mitt liv som var intressant!"

Datorhaveriet hade också en lyckosam bieffekt som Johan inte hade räknat med. "Ja, jag kände mig så full av liv på nåt konstigt sätt", berättar han. "Så jag gick ut och åt och började snacka med ett par tjejer vid grannbordet." Ett antal öl, en bar och fem timmar senare befann sig Johan i sin säng i full färd med att sätta på en av tjejerna bakifrån. "Det var fantastiskt! Jag kände mig som Vilhelm Erövraren!"

När vi idag på morgonen frågar honom om den här upplevelsen kommer att förändra honom, säger Johan: "Helt klart. Min dator är fixad innan lunch och sedan ska jag skicka e-post till alla mina kompisar och berätta vad jag gjorde igår. De kommer inte att tro mig!"

Text: Kieren McCarthy (The Rockall Times) Översättning: Anders Tröjer. Korrekturläsning: Textservice Översättning AB. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.