|
"Jag är glad att vara här!" - En patients berättelse
 |
Mr Grönberg.
|
|
Dilemmat kan kännas oöverkomligt. Men du måste fatta ett beslut. Skall du tillåta din kära familjemedlem att försöka kämpa på och utstå förnedringen av att bevisligen vara teknologiskt handikappad och bara invänta det oundvikliga - tvångsintagning på ett datorvårdhem? Eller skall du försöka förklara det för dem så varligt som möjligt och hoppas att han eller hon frivilligt går med på att bli inskriven?
Det är ett beslut som kan splittra familjer, som det gjorde i fallet med familjen Grönberg från Hudiksvall.
Dottern gav fina vinkar
"Pappa hade det alltid svårt, som med att klistra in delar av ett Word-dokument i ett kalkylblad, men droppen som fick bägaren att rinna över var e-posten från mamma," berättade 28-åriga Karolina Grönberg. "Den kom alltid från pappas e-postadress. Jag tjatade på henne att hon skulle skaffa sig en egen adress, men hon svarade alltid att pappa sa att det var onödigt."
 |
Karolina och Rickard.
|
|
Karolina började ge sina föräldrar små vinkar. Hon lämnade till exempel broschyrer från olika datorvårdhem som hon hoppades att föräldrarna skulle se, men inget hjälpte. Så i ren frustration bestämde sig Karolina för att konfrontera sin pappa med problemet direkt och säga att han borde flytta till Kisellyckan. Detta chockade föräldrarna svårt, vilket Karolina minns tydligt. "Pappa bara skrek åt mig. 'Det är inte jag som behöver vård, det är din mor!' Men jag sade till honom att det var han som inte kunde begripa hur man kunde ha två olika e-postadresser, inte hon."
Men Karolinas förslag föll inte i god jord nu heller. Men herr Grönberg, 47, kunde inte ignorera sitt yngsta barn, 22-årige sonen Rickard.
"Jag skall döda dig"
"Jag visste att Karolina inte kom någon vart och det var jobbigt för mig också," berättade Rickard. "Så till slut sa jag till pappa vad jag kände: Antingen skulle han skrivas in på Kisellyckan eller så skulle jag förmodligen döda honom."
Behövde inte döda honom
Rickards emotionella vädjan öppnade ögonen på fadern och fick herr Grönberg att inse att han var oförmögen att hantera livets teknologiska nödtorft. Till allas lättnad förklarade han sig själv teknologiskt handikappad och flyttade in på Kisellyckan, där hans fru och barn e-postar honom nästan varje dag.
 |
En glad Mr Grönberg idag.
|
|
"Jag skall inte ljuga. När mina barn först föreslog att jag skulle flytta till Kisellyckan blev jag arg," sade herr Grönberg. "Jag insåg visserligen att jag inte var något tekniksnille, men jag tyckte nog att jag kunde bo kvar hemma.
Men det är det som är så underbart med Kisellyckan", fortsatte han. "Jag behöver inte lista ut något alls längre. Om jag kommer till en webbsida som kräver att jag installerar Macromedia Flash, så behöver jag inte längre ringa någon och fråga om hjälp eller surfa vidare till en annan sida utan att ha installerat det. På Kisellyckan finns alltid ett utbildat teknikproffs som tittar över axeln på mig. Och de visar inte hur de gör, de bara gör det."
"Jag var osäker på om detta var rätt ställe för mig, men jag måste erkänna - Jag är glad att vara här!"
Text: SatireWire. Översättning: Torbjörn Eriksson. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
|
