Reportage: Analytikernas nya vardag

"Låt honom inte skrämma er", varnar mentalskötare Kent Andersson innan vi passerar det sista elektriska stängslet på St:Lars mentalinstituts högrisksavdelning. "Han är djävulsk. Minsta tecken på aktietvekan och han kommer att övertyga er snabbare än Bert Karlsson." Vårt mål lever sedan ett halvår tillbaka i en liten isoleringscell omgärdad av plexiglas och tvångströja.

Det är efter mycket möda och övertalning vi har lyckats ordna en kort pratstund med honom, Per Andersson Ofin. Han uppfattas som en av Sveriges mest skrupelfria kanaljer utan några som helst moraliska hämningar och besök godkänns sällan. Faran för dåliga råd är för stor. Per hann härja fritt i finanskvarteren hos Enskilda i åratal innan dårskapen där uppdagades.

"Det är inte bara hans analyser som är tokiga, det är en sak som är säker", suckar lågavlönade Kent och börjar dra upp persiennerna som isolerar rummet från insyn. "Att ha mage att ta ut 25 miljoner i lön från ägare och kunder som det gått åt pipsvängen för allihopa. Klart som fan vi låser in en sån rackare."

Det tas ett djupt andetag innan lyset slås på. Och där sitter han. Lugnt och oskyldigt på sin smala brits och läser "Derivat for dummies". Blicken är intensiv och genomborrar oss. När han pratar är det som om luften står stilla. Vi känner oss närmast maktlösa. "Köp Ericsson på 7,50", säger han. "Blanka Skanska och sätt en snäv stop-loss på HM. Köp Köp KÖÖÖP!!! Muhahaha!!!!" Vi ryggar tillbaka men biter ihop. Lyckas ställa frågor om hans rekordlön, om trovärdighet och om hur det vore att ta pekfingret ur arslet någon gång och försöka uppvisa mer ryggrad och anständighet än en amöba.

"Hur går det för frugan?" Svaret är otäckt rakt på sak. "Nils var det sonen hette va? Hur tror du han hade gillat en fullutrustad Porsche? Eller ett medlemskort på Spy Bar?" Han ler elakt och sniffar på en bunte dollarsedlar. Vi inser det meningslösa i vårt besök och vänder om. "Ni kommer inte undan kapitalismens klor!" ropar Per efter oss innan Kent får in en rökare med elbatongen. "Ni ska se honom när Aktiespararna uttalat sig." Kent visar upp en arm kantad av bitmärken. "Som tur var har han ingen kontakt med omvärlden längre. Förutom sin dagliga helsida i DI förstås."

Till slut är vi tillbaka i analytikernas näste. I Stockholm. Närmare bestämt Djursholm. På en grönskande tomt bakom ett glittrande staket står Jussi Fix och planterar blommor. Jussi var en av IT-årens mest aktiva analytiker och tradare. Miljonerna uteblev inte. Miljoner väl spenderade på denna attraktiva fastighet.

"Visserligen brann själva kåken ner under en majafest förra året", berättar han mellan blossen och pekar på det tvåmannatält han spänt upp bland ruinerna. "Men det gör inget. Det påverkar inte min förmögenhet. Jag har ju inte sålt den än."

Pengarna han håvar in från att pantsätta den värdefulla fastigheten pumpar han in sin cykelrörelse. "Jag lånar dementas cyklar för en billig peng och säljer dem till någon som vill ha en cykel. Sedan ja… meningen är nog att jag skall köpa tillbaka dem billigare eller nåt, men den delen funkar inte så bra." Han skruvar lite olustigt på sig. "Jamen då, vem är dum nog att låna ut sin cykel från början?" Så fort han blir upprörd åker holken fram. Han ursäktar sig sitt fullskaliga beroende med att det helt enkelt inte fanns annat att göra på Matteus.

"Vi märkte ju ganska snabbt i och med internets frammarsch att de flesta privatinvesterare var mycket mer insatta än oss. Vad skulle vi göra? Vi outsourcade hela rådgivningen till ett callcenter i Bredäng och hade fest istället. Brakfest." Vallmo efter vallmo planteras ömsint. "Arbetsbördan låg inte i att kolla fakta och granska rapporter, det lämnade vi över till lekskolan rakt över gatan. Amfetaminet behövdes för att orka med det ständiga sökandet efter en perfekt Contreau."

Vårt försök att leta reda på de förlorade analytikerna slutar här. Mycket har vi upplevt och en sak kan vi med bestämdhet fastslå. Om de så knarkar, lurar senila, sitter inspärrade, levererar halvtaskiga sportreferat eller får lusingar av mamma, så har alla vi träffat en sak gemensamt. Alla har de visserligen lyckats ta ett kliv ut ur finansträsket, men det är som med malaria. Du kan bli av med symptomen, men sjukdomen hänger i år efter år efter redovisningsår.

Text: Kim Lund. Korrekturläsning: Textservice Översättning AB. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.