Reportage: Analytikernas nya vardag
Del två i vår serie tar sin början i landets södra regioner dit vi tagit oss för att möta en tidigare analytiker på Penser. Han är nu, efter avslutad kurs i företagsekonomi på Komvux, i full gång med att starta eget. Ett företag startat med Penserpengarna.
"Jag ser fram emot att kunna utnyttja min digra kompetens i egen regi", förmedlar han via sin advokat, samtidigt som han dock erkänner via samma lagvrängare att han inte tror någonting kommer att kunna mäta sig med svindelåren på Penser. "Herregud, man ville knulla han Birgersson", vidarebefordrar advokaten via en anonym postbox. "Han gjorde allt jobbet. Vi visste fan inte vad det var han yrade om, men rörde det datorer, IT, det där internet eller fleece, så var det bara att skriva ’straffspark-utan-målvakt’ under och hoppas det låg någon sanning i det."
Han bedyrar också via telefax från hemligt nummer att han inte känner någon skuld för den krasch som följde när IT-bubblan och illusionen att svenska företagsledare oroar sig mer för sina företag än för sin åttasiffriga pension sprack. "Folk har sig själv att skylla. Jag menar, frågar du en blind om vägen kan du knappast beskylla honom när du kör fel."
En vecka senare i en ny kontaktannons signerad ’UTFORS4EVER’ på Kvällspostens kontaktsida meddelar han också att han var en av de få som faktiskt förutspådde kraschen och tog ut alla sina personliga besparingar dagen innan. "Nyhetsbrevet med samma info gick ut till mina kunder mindre än ett halvår senare."
Utan att någonsin möta analytikern lyckas vi till slut åtminstone få telefonkontakt med honom. På frågan om han vill ställa upp på en intervju angående arbetsmetoder och kundpraxis på Penser sprakar det plötsligt i ljudet från röstförvrängaren i telefonkiosken. "Nu hör jag er jävligt dåligt", går det precis att utröna. "Inte för att jag skäms för någonting, men jag har barn och vill inte förekomma i någon etisk rapport eller reportageserie. Och om ni ringer från finansinspektionen så finns portföljen på det vanliga stället."
Med det blir det tyst och vi hör aldrig mer från vår anonyme vän; Thomas Arehov (680303-0712) Svinriks Alle (sväng höger efter Skanska) 13 BO01 Malmö. Hans advokat hänvisar oss bara till en före detta analyschef på Penser och kopplar därefter ner sitt alias från chatten.
Efter en tids efterforskningar lokaliserar vi den hänvisade analyschefen och arrangerar ett möte.
Det är dock en synnerligen upprörd tidigare chef, vid namn Uno, vi träffar dagen efter. "OOAAAAHHH .. HAHAHAHAHOOHAHAH!!!! OoHHHAAaaHH!! III III IIII", skränar han surt. "Bananerna är slut", ursäktar sig skötaren samtidigt som dvärgchimpansen går bärsärk i sin bur. "Han har inte riktigt varit sig själv sedan Ericsson kollapsade. Det var någonting med ett hemligt bonusavtal tror jag."
"OHHHAA HOOHAHAHA!", bekräftar Uno innan han sätter på babianen - och före detta Nordeaförvaltaren - Kiki. "Synergieffekter," förklarar skötaren den något udda scenen som utspelar sig framför oss mellan de två primatarterna. "Ja vafan", försvarar han sig mot våra undrande blickar: "Apa som apa, bank som bank. Alltid kommer det något gott ut av det."
Vi känner dock att vi fått mer än nog av det hela. Vi ger oss av efter att fått tillgång till de diplom och utmärkelser som "månadens anställd" som klär Unos fodringsskåp och påminns om bananrikare tider. Det är med blandade känslor och något förvirrade intryck vi beger oss vidare mot S:t Lars i Lund och nya fascinerande möten. Nåväl, apan hade åtminstone något vettigt att säga.
Läs sista delen här.
Text: Kim Lund. Korrekturläsning: Textservice Översättning AB. Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Utan tillstånd är eftertryck eller annan kopiering förbjuden.
|